Fick tvinga mig själv till att till slut logga in och skriva ett par rader här... Min ursäkt till att inläggstätheten varit så gles är först resa sedan idétorka. Inget poppar upp/inspirerar mig tillräckligt i min omgivning att jag tänker mig att det gör det värt att skriva om. Jag är en sådan person som i dessa lägen, istället för att göra något, då istället inte gör någonting. Med detta vill jag inte försöka framstå som någon som det så populärt brukar heta 'när jag väl gör något, gör jag det ordentligt'. Ni som läst här tidigare, om det är någon, inser ju snabbt att så verkligen inte är fallet. Snarare är jag en person som analyserar allt och bryter ner idéer och tankar i beståndsdelar och logiska härledningar till den grad att allt blir meningslös. Nihilismen väntar bakom dörren kanske någon säger? Nej. Kanske tidigare, men inte nu. Snarare hanterar jag detta genom att låta mig föras med i de meningslösheter vi kallar aktiviteter som råkar finnas framför näsan på mig. Egentligen var denna blogg ett trevande försök i att hitta en mening, eller åtminstone en drivkraft. Än så länge vet jag inte om det lyckats. Ändå har detta, ytterligare inlägg om min brist på idéer, form eller vad det nu än kan vara jag nu har gnällt om, har åtminstone varit skönt att skriva. Ett flöde av reflektioner lite slumpvist abstraherade i text (eller är det konkretiserade, har svårt att bestämma mig där).
**
Hade en idé i och för sig.. Ett inlägg om människors lydnad, ondhet och brist på fantasi. Får nog återkomma om detta när det tagit mer form i mitt huvud. Men jag avslutar med en öppen fråga som knyter an till ämnet: Varför busringer folk när man kan ute i verkligheten spela en roll åstadkomma så otroligt mycket mer underhållning med större variation för sig själv och andra?
