Att dra parallellen mellan lämmeltåg och människan som social varelse betraktad kanske är lite slå upp dörrar som inte finns. Men beteendet, att följa strömmen om utan egen egentlig reflexion, åsikt eller tanke, även om resan går rakt mot avgrunden är det som gör den här världen till den usla plats den i mångt och mycket är.
Är jag så jävla mycket bättre då? Jag tycker det. I och med det ger jag mig själv existensberättigande i det offentliga åsiktsrummet. Så välkomna (tillbaks) alla läsare. Se mina skriverier som byggandet av den bro som tar lämmeltåget avgrunden.
Bron illustrerad i spelklassikern Lemmings (från 1991)
En lämmel
