Enträgenhet

Ja, hur fan blev det så här? En tanke som slog mig är att det kanske alltid varit "så". Vad det nu är. Jag har kanske alltid varit en person med, om jag får säga det själv, hög högstanivå när det gäller att ha "det". Med det menar jag att vara på det sättet jag vill. Däremot är jag förbannat omjämn och långa stunder extremt dålig. Lösningen är lika självklar som den är tråkig; det handlar om att jobba på. Skapa mig framgång. Enträgen vinner. Någonstans får man börja. Rom byggdes inte på en dag, osv osv. Jag tror ni fattar.

När det mer verklighetsförankrade horoskopet visar sig stämma

Det var ett jävla tag sen jag skrev något här. Tänker inte beröra det mer. Kan bara konstatera att det kanske är lite styrkan med detta alster; jag kan inte riktigt släppa det. Än längre tillbaka i tiden, närmre bestämt 2009 skrev jag detta inlägg om Oxens år*. Där avslutade jag med ett förslag hur ett mer träffsäkert och ärligt horoskop skulle kunna se till skillnad från de slätstrukna man brukar läsa: 

Du kommer att efter att låtit dig lurats att du verkligen blivit utvilad på jobbet och nu kommer att uppskatta det igen snart istället inse att du verkligen inte trivs där. Något du självklart inte kommer erkänna för dig själv. Du kommer även att märka att frekvensen av gräl med din respektive kommer, precis som du hoppats, att minska jämfört med hur det var tidigare under sommarens semester. Det kommer dock inte göra dig till freds snarare kommer det ge dig periodens andra bittra insikt; att du din relation har förlorat all förmåga att kommunicera i ditt förhållande förutom under några bag-in-box indränkta kvällar i mitten av Juli då det mest handlar om att du skriker åt din partner. Du kommer under den närmaste tiden, om du känner efter lite, antagligen inse att du vill ta livet av antagligen din familj, chef och kollegor eller åtminstone några i dessa grupper. Det eller att du tar livet av dig själv för att slippa dom. De eller jag kommer du tänka, om du känner efter lite. Problemet är bara att du inte vågar känna efter eftersom du är så förbannat feg. Du kommer istället svälja all skit och bli bittrare för var dag som går, precis som förra året.

Här sitter jag nu sju och ett halvt år senare och kan konstatera att det i mångt och mycket var så det blev. Hur fan blev det så här? Ja, det är kanske bland annat sånt introvert navelskådande jag framöver kommer använda det mediala utrymme Rundaord skänker mig. Eller kanske inte? Kanske är den snarare en början på vägen tillbaka till mer levande inre liv. Jag vet inte. Men låt oss ändå börja med att besvara frågan. Hur i helvete kunde det bli så här? Men det blir i nästa inlägg, eventuellt.

*) Läste igenom alla inlägg från det året och kommer fortsätta detta läsande av bloggen i kronologisk ordning, så räkna med fler tillbakablickar