Räddhågsen

Av någon anledning uppfattas jag som en något räddhågsen människa, tror jag. Det är väldigt märkligt, då jag i princip aldrig är rädd. Saken är den att det i vårt fantastiskt trygga hörn av världen inte finns speciellt mycket att vara rädd för. Jag har länge njutit av den känslan. Känslan av trygghet. Men ju längre tiden går och ju mer sällan något händer som berör mig känner jag att likgiltigheten kommer smygande. Känslan av att vad jag än gör, spelar det ändå ingen roll. Jag kommer ändå i slutändan stå där, säker och trygg. Det har gjort att jag för att känna något utmanat mig själv på olika sett. Mest har dessa utmaningar handlat om kontakt med det motsatta könet. Också det i syfte att väcka känslor, men av annan karaktär än rädsla.

En tanke som nu i kväll slog var därför att det jag kanske mer än något annat behöver är sätta mig i obekväma, jag kanske rent av farliga situationer. Därmed inte sagt att jag därför kommer undersöka hur många centimeter tåget kan vara ifrån en och man ändå hinner hoppa undan. Det kan handla om mer raffinerade som att medvetet irritera en främmande människa. Någon gång verkligen säga exakt vad man tycker till någon. När jag funderar på det kanske jag är räddhågsen ändå, men att jag blivit expert på att undvika de situationer jag möjligtvis skulle kunna bli rädd. Men vänder man på det igen, borde det väl det åtminstone finnas någon eller något som skrämmer mig trots mitt försvarsmekanism.

Men som sagt.. Utmana ödet. Fortsättning lär följa.

Homofobi inom djurvärlden

Förut var det en omständighet som zoologer gjorde sitt bästa för att den inte skulle komma ut: Nämligen den om att homofili förekommer inom djurvärlden. Nu har vinden vänt och det är okej att vara gay. Som de kappvändare de verkar vara, zoologerna alltså, har de då börjat så smått sippra ut sanningen till allmänheten. Det har nu gått så långt att det numera närmast är en vedertagen sanning, även i de mest konservativa skrymslen av vårt samhälle. Nu när pendeln slagit över så kraftigt för homosexualitet som den ändå har, åtminstone inom Sveriges gränser, kan man fråga sig hur straighta djur ser på sina sexuellt avvikande artfränder? Är det så att bögstryk förekommer även inom djurvärlden? I så fall är ju risken att vi åtminstone i våra dagar inte kommer få reda på detta utan att det tystas ner som allt mindre passande oftast gör även inom vetenskapen. Jag är övertygad om att det finns. Gamla trofasta Brunte där i spiltan kanske inte är lika oskyldig som alla tror. Att dressyrhästarna Andrew och Jean försvann från hagen och ut på järnvägsspåret framför Stockholmståget kanske inte alls berodde på olyckliga omständigheter. Spekulationer såklart. Men utan forskning eller kunskap i området vet vi inte om eller hur vi ska skydda våra 'regnbågsdjur'.

Utan empiriska eller på några andra sätt underbyggda kunskaper får man helt enkelt spekulera. Där tror jag att problemet och lösningen kan vara människans attityder och hantering av hbt-frågor. Där är vi i Sverige på god väg. Det torde innebära, om mitt resonemang håller, att även svenska faunan den senaste tiden blivit allt mer homovänlig. Att ha en småbögig och lite fjompig labrador är på 10-talet knappast något att skämmas över. Däremot kan vetskapen om att ens stim med neontetror systematisk förföljt och trakasserat malawicikliden Gösta bli för mycket även för den mest hårdhudade akvariefantasten. Att skjuta homofobälgen och spola ner den bögknackande vattensalamandern i toan kanske instinktivt känns som en snabb och effektiv lösning för de flesta. Fast bättre är det antagligen att stanna upp och tänka efter lite. Hur förhåller du dig och hur agerar du själv mötet med detta 'okända'? Kanske tar rädslan över? Kanske tar fördomarna, med de av media uppmålade bilderna om det glada, färgsprakande, glättiga och bekymmersfria homolivet, över? Är du lite äldre och trångsyntare är snarare fördomen att varje homosexuell man alltid vill ligga med alla män oavsett utseende eller ålder och tvingar sig på dig om du nekar honom det. Är du nynazist känner du antagligen bara hat, av någon anledning som jag får spekulera om någon annan gång.

Hur som helst är det viktigt att du är mötet är medveten om dina fördomar och gör ditt bästa för att dölja dom, om inte annat för djurens skull. Möter du som kille en man i parken som är ovanligt trevlig mot dig ska du visa dig orädd, tolerant och absolut inte våldsam. Ekorren, humlan och ålen. Alla granskar de dig och tar efter ditt beteende. Förkom inte homofobi tidigare i djurvärlden lär det om vi människor föregår med dåligt exempel, snart göra det ändå även där. Monkey see, monkey do...


Fjodor, med den mossiga inställningen i
hbt-frågan blir det tratten hela dagen för dig!