Riddartiden var som störst i England någon gång på medeltiden, låt oss säga 1200-talet. Även på andra håll i Europa, så även Sverige var det vid den här tiden 'inne' att vara riddare. Man kan säga att hillerbard, svärd och tunika var 'rätt' för att översätta det till trendsödermalmska. Riddare var det man skulle vara helt enkelt. Men det var inte bara en dans på rosor. Det räckte inte att bara innesluta sig i plåt och leverera uttryck som "Godday me Lady, allow me to escort the to the castle." Nej, farorna var tvärtom många. Riddarna var också det som stod för det goda och stod första linjen mot de mörka krafterna som huserade på riddartiden. Vill man komma så nära som det nu är möjligt att uppleva hur det var på denna tid gör man det enklast med den hittills bästa RIDDARSIMULATORN Moonstone. Allt du behöver är en Amiga 500 med 512 kb extra RAM.
Riddare i Moonstone, i full färd med att dräpa ett träskmonster.
I nutiden, där det med riddarna närbesläktade företeelsen adel blivit populärt. Speciellt i vår ibland lite skitnödiga huvudstad där halva Östermalm befolkas av människor som krystat fram någon adlig släktkoppling och därför bytt efternamn till Von Skinkenhufvud eller något i den stilen. Tyvärr stannar alla likheter med ridderligheten just vid de adliga namnen. Nutidens adelsmän är mest självupptagna, snortande och bortskämda snorungar som inte kan stava till gentlemannaskap eller 'rättrådighet'. Nej, rensa upp bland adelstitlarna. Inför dubbning till Riddare efter prestation. En prestation som åtminstone borde innebära dräpning av något ont väsen, räddning av ungmö, nedslagning av någon revolt mot den rättmätige kungen.
Till vänster, en medeltidens hjältar, Riddaren. Till höger, en nutida
blek kopia, den adliga bratten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar