Trevlighetens tidsera

Jag tar avstamp i mitt förra inlägg om ordbajseri. En förklaring till att detta är så pass stor del av vår mellanmännskliga kommunikation kan vara idealet av idag. Ett ideal där det är egenskaper som trevlighet, gladhet och förståelse som gäller. Egenskaper som de flesta spontant ser som goda och eftersträvansvärda. För blir inte världen en bättre plats om alla är trevliga, glada och förstående mot varandra? Det är möjligt, men när det bakom dessa egenskaper inte finns någon egentlig grund, några genomtänkta moraliska ståndpunkter att vila sitt förhållningssätt på blir det bara avskyvärt. En glättig dumhet som inte bara till sin natur är irriterande utan även helt kontraproduktiv, om det var att göra tillvaron bättre som eftersträvades.

Snart har vi en värld där vi i rädsla för att inte stöta oss med eller uppröra någon inte kan prata om annat hemindredning, matlagning och väder. En värld översvämmad av TV4-morgonsoffor där våra medvetanden steg för steg förslavas i en sötsliskig sörja tills det snart inte finns några riktiga känslor eller åsikter kvar. Det smyger sig på, varje gång man väljer att säga något, snarare för att blidka en omgivning framför att det är grundat i djupare syn på hur denna värld är beskaffad.

Så jag tackar dig, okända kvinna som polisanmälde trevlighet. Någonstans på något sätt måste man sätta ner sin fot och säga ifrån innan trevligheten totalt fördummat oss.

Mer av sånt här

..och gärna sånt här (om man nu ska vara i en TV-soffa, ska man vara där som rebell)