Bergets fånge (och jag gillar det)

Klinkande bestick mot keramik. Klockan tickande ljud som smärtsamt och obönhörligen påminner om hur illa det är ställt. "Hur kunde det bli så här?" tänker du. Du hade ju all. Framgångsrik, en fru du älskade, fantastiska vänner, ett varierande och stimulerande arbete. Du försöker nu tränga ut tickandet och den pressande tystnad den ackompanjerar genom att tänka dig bort "när började allt gå snett?" Kanske var det när jag öppnade sida 12 i min Sverige-atlas. Sidan med en geologisk karta över Sverige..

Jag lär mig snart att det under en övervägande del av vår svenska landmassa finns bergarter som bildades under svekokarelska bergskedjebildningen. Det blir svårare och svårare att hejda mig själv. Jag vill veta mer och jag vill veta det om bergarter! Jag lär utseende och egenskap på myriad av alla de kände skifferarter som finns. Bauxit blir snabbt en favorit som du efter ett tag överger (eller 'överger', det förblir inte din favorit längre) till förmån för gnejs. Till en början råder det någon slags jämvikt i mitt livspussel. Jag lever ett liv med sömn, förvärvsarbete, regelbundna måltider och skötande av personlig hygien för att någorlunda fritt från fördömanden från min omgivning kunna hänge närmast all övrig tid åt geologin.

Det som sen börjar tummas på av dessa 'basala' sysselsättningar är sömnen. Sen matintaget, sen hygienen. Där någonstans blir jag 'omöjlig att ha kvar' för min arbetsgivare. Jag är nu arbetslös, visserligen med vissa besparingar kvar så jag klarar, vi klarar uppehälle ett tag till. 

Nu sitter jag där, mitt emot en livskamrat som förr var mitt allt. Hon föraktar mig nu. Då, där plötsligt slår det mig: Tanken försätter mig i ett eurofriskt rus, en kick starkare en den starkaste drog skulle kunna åstadkomma. Det som slår mig är att jag inte kan inte säga att situationen egentligen berör mig. Det är mer att jag lärt mig att denna är den man i mesta möjliga mån ska undvika, en socialt betingad känsla inser jag nu. Men den är förädisk och inte alls för alla människor i alla situationer gällande, i synnerhet inte i min. Jag inser kan ta hennes förakt, mitt sociala liv i spillror: Jag är geolog nu och det är större än livet självt.

Att göra fantasy - Del 1 "kartan"

Det här är första delen i en serie inlägg som när du läst sista delen kommer ha alla verktyg i lådan du behöver för att sätta och skriva ditt storsäljande fantasy-epos om ca 22 band. Den här delen handlar logiskt nog om det man ALLTID gör först: Nämligen kartan.

I andra bok-genres som deckare är det sällsynt att man på de första sidorna har en karta över det område där (större delen) av berättelsen kommer utspela sig. Nu har jag visserligen inte läst en rad av Wallander-böckerna men jag kan knappast tänka mig att det förekommer en karta över Ystad i någon av dessa böcker. Hur som, du sitter där med ditt blank papper, redo att gå loss med pennan, skapa kontinenter, skogar, bergskedjor, städer och fästningar. Det första misstaget man kanske gör här att på måfå sätta ut städer, dra landgränser osv osv. GÖR INTE DET! Ställ dig istället först frågan: Hur många gånger ska läsaren behöva bläddra tillbaka för att kolla på den där förbannade kartan under läsandets gång? Här är mitt enkla råd: Så många gånger att den jäveln kan kartan utantill innan första kapitlet är läst.

Karta över centrala Ystad. Knappast förekommande i början av en Wallander-bok, eller?

Här gäller det alltså att börja sin många referenser till obskyra platser redan tidigt i boken. Skräms inte att ha meningar som "..där satt de alla samlade runt lägerelden, vars nu falnande låga mer påminde om Eijÿ Alchit porlande vatten en vårdag, Garon den Illteiska kryddhandlaren nyss kommen från Eeas Pi, den gamla kungliga gardisten Mirtan från "Jorodons vidstäckta slätter, Nävermårdens täta mörker och Askbergens hisnande höjder.." Ni fattar nog. För varje namn blir man tvungen att gå tillbaka till kartan. Komma av sig, fastna där ett tag, för att sedan, kanske förtret, inse att även nästa namn bisats följdes av en hänvisning till något ställe man borde hitta på kartan. På så vis förklarar man, vänligt men bestämt att det är kartan som är grundpelaren i berättelsen (en bra stöttepelare om det rent litterärt inte håller).

Här snubblar vi hastigt och lustigt över nästa tips: Namnsättning av platser på kartan: Var inte rädd hämta inspiration från andra språk men för guds skull hämta den bara från fornnordiskan. Alltså typ isländska. Sen kan andra orter, i synnerhet de i närhet där huvudkaraktären växt upp kan utstråla lite mer godmodighet (Sätt också den plats som hjälten växer upp på ungefär i mitten av kartan). Låt denna "provins" eller "rike" bestå av orter och annat med namn som Balders Brygga, Skogsala, Fnöske och annat "hemvävt".

I hyfsad nära anslutning till huvudkaraktärens födelseort (där också berättelsen tar sin början) ska den stora staden finnas. Den där som både har det goda och det onda (till skillnad från så många andra orter i världens som är antingen goda eller onda) men också där den korrumperade makten finns. Den ges med fördel ett riktigt "gammalt" namn då staden alltid har gamla anor från svunna eror och tidsåldrar..

Nu är vi framme vid det svåraste: Sätta upp antagonistens (huvudkaraktärens fiende) hemort. Det finns två vägar, bokstavligt, att gå här: Antingen åt Öst eller åt Norr. Jag rekommenderar med varm hand här att man sätter den i norr. Återkommer till varför. Antagonisten, som alltid är mycket mäktig, äger antagligen ett mäktigt rike innehållande lite mer "hårda" fornnoridskt klingande namn  som Uriv Egath, Murgoth och kanske en krydda "Den döda sjön." Det är också viktigt att denna del av världen skyddas av något svårgenomträngligt, förslagsvis ett träsk, en tät skog, öken bergskedja eller en kombination av dessa.

Nu saknas bara ett eller flera "exotiska" och "gåtfulla" folk. De placeras lättast långt ut åt öster (förstår ni nu?), gärna isolerat från övriga världen. Jag säger inte att man orkar men vill man ändå mot all förmodan ha lite trovärdighet kan man försöka få detta "exotiska folk"s ortnamn och platser heta saker som låter exotiskt. Men varför överarbete? Kör med lite klassiska fantasyklingande namn bara "Erwilian", "Youl Alk" eller "Maskil" exempelvis.

En Sjö i närheten av mig? Kalla den "Dödens Sjö" då, typ. 

Sådär! Den största och kanske jobbigaste del av kartgörandet genomfört. Resten av ställena kan man med fördel placera ut lite måfå. Glöm för allt i världen inte havet. Finns det ett sådant (eller annan större vattensamling) anslutning till 'de ondas rike' kan man med fördel ge denna del av havet namnet "Jämrets hav" eller liknanade. Resten av havet, som ju är förbindelsen mot de exotiska örikena eller rent av kontinenterna som inte finns med på kartan kan med fördel heta nått exotiskt som Jeramhavet. Just det här med att utesluta delar av världen är mitt sista tips. Det skapar kittlande nyfikenhet hos läsaren som kryddar läsarupplevelsen.

..Efter att jag skrivit denna vägg av text upptäckte jag att det fanns en fantasykarta-generator på nätet.. såklart (http://donjon.bin.sh/fantasy/world/). Så skit i allt jag skrivit. Använd den istället. Så här blev resultatet därifrån:

Kraftledning - en kärleksförklaring

Ställ dig i en krafledningsgata. Titta bortåt. Mot horrisonten där i glipan där skogen gör ett uppehåll för stålskelettets framfart. Där har du världen. Följer du den (ett par ordentliga skor och en massäck rekommenderas, av någon anledning brukar inte kraftledningsgator vara anpassade för vandrare) väntar om inte New York eller Påskön så åtminstone Stenungsund, Oskarshamn eller varför inte en transformatorstation på småländska höglandet? Men låt oss säga att den går till söderhavet. För handen på hjärtat: Vem fan har en aning. Kraftledningarna och deras intentioner är nämligen inget som talas eller skrivs om. Någonstans! Men kanske är det just i det, kraftledningen som en fredad zon, en vit karta i bildlig och bokstavlig mening som gör att jag finner den så kittlande intressant. 

Det yttersta beviset för det är hur lite man hör om varesig protester eller överklagande i samband med byggandet av dessa stålmonster som skär som en kniv genom kulturlandskap, vilda skogar och bördig jord. Annat liv blir det i skällan om exempelvis någon lokal miljöpartist vill uppföra en vindsnurra, ofta kopplat till dylika ledningar. Då ska det överklagas till tidens ände (förövrigt är det överklagande nästa inlägg kommer behandla). Men ska det byggas krafledningar: "Vaaudåå?" Tomma blickar, frågande ansiktsuttryck. Ljudet man skapar för att förmedla dylika uppgifter verkar ha en tendens att likt en neutrin passera rakt igenom all materia. 
  
Så svensson! Boka av Thailandresan. Sätt istället på familjen ryggsäckar och ta sikte på närmaste kraftledning. Där börjar din och din familjs oförglömliga resa mot det okända och outforskare. Den resa kommer i alla fall jag göra.

Jag har himmeln runt hörnet..