Lite mellandagsläsningen för den nostalgiske som ändå velat se en fortsättning på Max Lundgrens epos Åshöjdens BK. Den här gången är laget på väg mot bortamatch i gruppspelet i Champions League. Naturligtvis gör de det på Åshöjdens BK manér. Fötterna på jorden är deras motto.
Vi satt ihopkurade på lastbilsflaket. Det var en gråmulen dag, men inte kall; sommaren fanns fortfarande i luften. Det var 240 mil till Madrid. Laget satt längst framme vid förarhytten, våra supporters där bak, där det drog mest. Jag hade en egendomlig känsla i magen. Ett tag inbillade jag mig att det var bensinångorna, och tyckte att jag skulle må mycket bättre om jag fick spy. Jag satt och såg ner på mina ben. Jag rörde vid dem försiktigt.
- Milda makter, tänkte jag, dom är ju alldeles lealösa, jag kommer inte kunna ta ett steg.
Att jag två timmar efter detta skulle klara entra Santiago Bernabeus sagolikt perfekta gräs med åttiotusen uppnästa på gränsen till arroganta madridbor applåderandes samt Champions League-hymnen som ljudkuliss, det kunde jag inte förstå då. Att jag två timmar och fjorton minuter senares skulle vinna min andra löpduell med Gereth Bale och med nöd och näppe få ut bollen till vitt inkast kunde jag ännu mindre tänka mig. En förklaring till detta kan vara att min
Det konstiga var att jag bara kunde tänka på ostsmörgåsen inlandad i folie som jag glömt i handskfacket på lastbilen. Men så är det nog med oss i Åshöjden. Vi är lite dumma i huvudet helt enkelt. Kanske är det de som krävs för ett amatörlag från en bonnhåla ska kunna ta sig ända till fotbollens finrum och möta spelare som tjänar mer på en vecka än vad den dyraste villa i Åshöjden kostar. Eller så är det bara en sjukt overklig berättelse uppdiktad av någon som tappat det man kallar verklighetsförankring, tänker jag och är så när på att missa Xabi Alonsos genomskärare fram mot Benzema. Min tåspets ändrar bollriktningen i sista tusendelen. Hoppas i inte osten blir allt för skämd. Där den ligger i lastbilens handskfack.. Tankar snurrar i väg igen. Jag är verkligen dum i huvudet tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar