I min ungdom brukade jag ha kondomer i sedelfacket i plånboken. Jag fick användning av dem speciellt ofta, faktiskt aldrig. Eller ja, till slut. Slarvigheten med att kolla utgångsdatumet kan, förstår jag nu, förklara de vanligt förekommande spruckna kondomerna när jag lite äldre åtminstone hade något som kan kallas ett sexliv, Emellanåt (sällan).
Tillbaka till min ungdom. Där brukade kondomerna, som aldrig kom till användning däremot ha en förmåga att trilla ur det där sedelfacket när detta fack skulle öppnas av andra anledningar. Som när man står längst fram i kön i kassan på en matvaruaffär. Det slog mig idag hur otroligt pinsamt detta var. Men här har jag verkligen enastående förmåga att förtränga, eller ska jag säga att omedelbart vifta bort situationen som aldrig inträffad, att tacka för något som annars varit lätt traumatiskt. Ska påpeka också att detta inte bara hände en gång. Utan många gånger. En av dem finns till och med förevigad på film. Som tur var stod min vän med kameran rakt bakom så det hela uppfattas inte på filmen*.
*) Något som annars höjt det humoristiska värdet i det försök till komedi som denna film var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar