Karikatyrtecknare..

..är folk som livnär sig på att genom att förstärka särdrag i folks ansikte när de målar av dem skapa så kallade 'karikatyrteckningar'. 99 procent av alla karikatyrtecknare har sin arbetsplats på centrala platser i större städer. Ofta torget i anslutning till centralstationen. Här livnär de sig på turister som av någon outgrundlig anledning tror att få sitt ansikte 'karikatyriserat' på en teckning är något unikt för just det torget de råkar befinna sig på just då. Dessa personer har antingen strax innan de äntrar detta torg genomgått en ögonoperation och fått synen tillbaka. Alternativt har de någon form av demens och minns inget längre än fem minuter bakåt i tiden. Sen är ju den stora obesvarade frågan VARFÖR man skulle vilja ha en sådan teckning av sig själv. Personligen får jag lite "titta så humoristisk och härlig"-människavibb av detta. Det är inget positivt. Dylika människor är nog det mest irriterande som finns. Och antagligen har de någon mörkt mörkt som ruvar under ytan, som väntar på att när tillfälle ges få komma upp (läs på personalfest).

Sådana hemska människor jobbar alltså 99 procent av alla karikatyrtecknare med. Den sista procenten då? Jo, de har istället sin arbetsplats visserligen inte så långt ifrån de övriga karikatyrtecknarna utan närmare bestämt de stora tidningarnas politiska redaktion. Där har de till uppgift att förmedla en politiskt nyhet på putslustigt sätt. Exempelvis en övertydlig bild på en Löven som inte kan välja mellan MP, V och övriga. Kul? Nej. Meningsfullt? Nej. Varför? Ja. Det var säkert kul 1928 och där ligger kanske en del av problemet. Att politiska journalistiken lever kvar i denna ska vi säga guldålder.

Kuriosa: Bosse Ringholm visade sig ha en karikatyrbild av sig själv i sitt arbetsrum under sin tid som finansminister. Den hängde där, som en väldigt fet elefant i rummet som ingen nämnde, under en klassisk tv-intervju (klassisk pga just detta). Tyvärr kunde jag inte hitta nån bild på detta. Men ta mig på orden när jag säger att det var en upplevelse. En del av att vara ung i 90-talets Sverige. Tråkigt nog, vilket gör mig en smula förbannad, kan jag inte hitta något om detta på webben.

Så här roliga kan karikatyrteckningar exempelvis vara