- Ny stridsvagnsenhet, attackera staden på berget med spjutmän på berget!
- KLINK! Igen!!
Vad är då detta undrar ni? Några kanske redan vet vad det handlar om. Ja, exakt. Civilization I, när man skickar sina tanks mot en enhet av spjutmän belägna i stad på en kulle bakom en stadsmur. Det man här ville, nej det man FÖRVÄNTAR sig här är ett dovt BOOM! som illustrerar att ens överlägset starkare (på pappret) pansarvagnsenhet segrat i slaget.
Detta inträffade senast för kanske tjugo år sedan. Det har ändå satt djupa spår i mig som datorspelare. Spelet ovanstående scenario utspelade sig i heter Civilization I (se bild nedan) är ett spel där man bygger upp en civilisation. Hal spelet bygger på ATT MAN SKA UTVECKLA civilisationen tekniskt. Det var tacken man fick för detta var ibland att fyra väldigt dyra tank-enheter utslagna av en spjut-enhet som funnits sen 3000 före Kristus. Tack! Men, när jag så här med lite distans till det reflekterar över det inser jag ändå att den något taskiga, rent av absurda speldesignen (på ett i annars stora delar fantastiskt spel) som gjorde detta möjligt att inträffa har ändå lärt mig något om livet. Det riktiga livet; det lönar sig inte att idogt kämpa med att sträva efter den bästa kvaliteten inom de av omgivningen uppsatta regler för att nå framgång. Ibland räcker det att ställa sig med ett spjut bakom en stadsmur på ett berg. Bildligt talat. Vad den analogin ska ta vägen vet jag inte men det jag försöker säga är att det i större utsträckningen verkligen borde löna sig att lägga manken till, även i den riktiga världen. Som Twitter, eller bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar