Livsstilstips #2: Stör dig på saker med rak rygg

Efter ett 'litet' uppehåll är andra delen i den uppmärksammande artikelserien med livsstilstips här. Den här gången tar vi oss an den stigmatiserade känslan att irritera sig på saker. Denna företeelse är något som av samtiden, denna jävla samtid, ofta ses som ful och något man ska undertrycka. Det brukar heta att det hela handlar om att projicera sina egna tillkortakommanden på sådant man inte kan påverka och på så vis flyttar man ansvaret för en upplevd misslyckad tillvaro från sig själv och ens egna möjlighet att göra den samma bättre.

Någon öppnar sin matlåda bestående av rumsvarma äggsmörgåsar i den fullsatta tågvagnen. En annan står framför bankomaten och kollar sitt kvitto med lång kö efter sig, långt efter att själva användandet av bankomaten är slutfört. Några andar går i bredd, långsamt långsamt till synes helt omedvetna om det faktum att de är i vägen för de många andra människor i deras närhet som inget annat vill än att ta sig förbi (anledning till att man har bråttom på just dessa platser är att det nästan uteslutande handlar om vedervärdiga platser som man vill spendera så lite tid som möjligt på). Detta är bara några exempel på där en fullt naturlig reaktion är att bli förbannad, känna förakt. Det behöver inte ens vara att någon sinkar din framfört, förpestar din luft. Det kan räcka med deras uppenbarelse. En störande uppsyn, ett sätt att röra sig, en dum konversation mellan dumma människor är nog. Här ska man lägga band på sig och inte störa sig utan tänka "det jag som irriterar mig, då är det jag som får jobba med att få bort dessa negativa tankar och känslor vid dessa tillfällen". Käften! Vi vänder på steken istället: Är det inte lättare att de jävlarna som inte kan föra sig bland andra människor tar och skärper sig. En suck, en liten gliring eller rent av en reprimand kanske är precis det steget (eller snarare knuffen) i rätt riktning dessa människor behöver. Ett steg mot att bli människor med hyfs. För hyfs och uppfostran verkar vara en bristvara som inte bara våra små barn begåvats med på 2000-talet. 

Var någonstans det gick snett och var och varannan människa började se allt dåligt som sker omkring en som en direkt orsak av sina egna brister vet jag inte. Men det är ingen tillfällighet att denna kultur hänger tätt samman med uppkomsten av självhjälpsevangelister och självutnämnda livsstilscoacher (ja, jag ser den inneboende motsägelsen i att kritisera självhjälpsrörelsen i en artikelserie om livsstilstips). Men, den väsentliga skillnaden är att tipsen här inte handlar om att man ska "förändra" eller "tänka annorlunda". Det handlar om att våga känna det man känner och snarare bejaka den en viktig aspekt av vad det innebär att vara människa. En människa som ser saker för vad de är och reagerar på dem. Kort sagt: Det är inte dig det är fel på, det är de andra. 

Men stå för fan inte framför Bankomaten och läs ditt jävla kvitto!

Misstänkt magi i SM i bänkpress

SM i bänkpress brukar vara en stillsam historia där det sällan händer något som får någon att höja på ögonbrynen. Några stora män (och kvinnor) ligger ner och lyfter tyngder medels en stång som lyfts från brösthöjd till rakar armar påhejat av ett gäng andra stora män (och kvinnor för all del). Men årets upplaga var det något helt annat. Redan en halvtimme in i tävlingen, då endast några få män hade lyft någon skivstång (kvinnorna började senare) äntrade en i dessa sammanhang sällsam figur lokalen. Klädd i grå kåpa och med stor stav rörde han sig över Sätra gymnastikhall där det hela ägde rum. Det tycktes enligt ögonvittnen att han flöt fram över laminatgolvet. Ansiktet var så när som på de stora bruna ögonen täckt av ett skägg. Ett skägg som sträckte sig ner över kåpan ner till magen och mätte säkerligen två alnar. Den sällsamma vandringen, som fick det mesta att stanna upp i den av talk doftsatta lokalen, slutade framför en av bänkar där själva pressen (lyften) ägde rum. Det som hände svårt att beskriva, enligt ögonvittnen. Men i en overkligt snabb svepande rörelse tog sig den gamla mannen, uppskattningsvis 400 år gammal, ner till liggandes på rygg på bänken. Sen började han lyfta. Började försiktigt på 150kg. Med små gester med de smala knotiga fingrarna tecknade han efter att fler tyngder att läggas på. Denna procedur upprepades ett oräkneligt antal gånger. Till slut var alla tyngder i lokalen påhängda på den stång som åldringen med overklig stadighet lyfte. 2565kg blev det vinnande resultatet. SM-guld och champanjesprut följde sedvanligt. 

Vad mannen hette fick aldrig någon riktigt svar på, då han på frågan om namn och klubbtillhörighet svarat med klar hög stämma som hördes tydligt för alla i lokalen "jag är beskyddaren från de röda bergen till det stora blå havet, skaparens tjänare, mörkrets bödel och det eviga ljusets bärare". Med den informationen trodde sig kansliet att han antagligen hade sin klubbhemvist från någonstans i norrlanddistriktet men ingen kunde veta säkert. 

Eftersnacket handlade om huruvida mannen använt sig av magi under lyften. Något som enligt stadgarna inte är tillåtet. Samtidigt ligger metoderna för att upptäcka spår i blod eller utandning av denna form av magi på forskningsstadiet och de hjälpmedel man använde sig av den här dagen i Sätra gav inga utslag. Man kunde indikera ovanligt höga värden av röda blodkroppar men inget som inte hamnade inom tillåtna gränser. Provarna är nu skickade till centralförbundet för ytterligare analys men innan provsvaren offentliggjorts har spekulationerna och diskussionerna varit högljudda och fragmenterande. Några tycker man borde släppa magin fri. Andra menar man aldrig kommer få status som en seriös idrott så länge ens något som påminner om magi (kåpa, stav, långt skägg och att prata i gåtor exempelvis) förekommer under tävlingar. 

Vad tog den sällsamma kåpförklädda varelsen vägen? Ingen vet men i utkanterna den mörka skogen bakom bergen har iakttagelser gjorts av en lång gänglig gestalt som tycks flyta fram över markerna talandes med skogens väsen, som skulle kunna vara den nyblivna mästaren i bänkpress, åtminstone fram tills provsvaren kommer. 

Ingenting mot vad den hemlighetsfulla gamla mannen "bänkade".