Tanzen Mussolini

Min politiska tillhörighet de senaste åren, kort sammanfattat:
-Ett högerextremistiskt dåd sker:
*Läser texter av högermänniskor som vägrar se sig som del av samma fenomen eller till och med de som tycker det var rätt*
Resultat: Jag hatar högern mer än någonsin

-Ett islamistiskt terrordåd sker
*Läser texter av vänstermänniskor som implicit kallar asen som offer för imperialism*
Resultat: Blir höger

En annan som hoppade mellan att vara kommunist och fascist var Mussolini, här omsjungen av den eminenta EMB-gruppen DAF

"Vad är det för fel på mig?" kanske många undrar. Åtminstone har jag gjort det. Men, det är inte fel på mig, har jag kommit på, det är ni det är fel på. Ni som aldrig kan hålla perspektiv eller vägrar att värdera företeelser för vad de är beroende vilken etikett de har. Tyvärr är ni många. Alldeles för många. Eller åtminstone för högljudda. Ert stora problem är att ni är antingen dumma i huvudet (stora majoriteten) eller så lever ni på att vara just en åsiktsmaskin har tagit en politisk position som du benhårt håller fast vid just eftersom den ståndpunkten är en förutsättning för ditt levebröd (politiker, Zoran, Kawa, Politism ect). Mitt råd till er är: Sluta vara dumma i huvudet. Troligen omöjligt. Men håll då åtminstone käften NÅGON jävla gång snälla. När man läst 500 versioner av samma åsikt för eller mot Sverigedemokraterna så spelar nog inte den 501e åt vardera håll roll för den som nu har en åsikt som passar in på er endimensionella skala.

Vad är min skuld i detta mitt politiska identitetssökande då? Egentligen ingen alls. Möjligtvis att jag fram till dags dato till förbannelse trott att går att hitta 'vinnande' politiskt etikett. Jag säger inte att höger/vänster verkligen har spelat ut sin roll. Inte alls. Det jag istället säger att den roll de spelar har varit och är i allt högre utsträckning den symboliska med lika mycket substans som anledningen till supporterskap för en idrottsklubb har. Det är till och med så att det faktum att man håller på exempelvis HV71 säger mer om människan än dennes bekännelse någon slags politiskt rörelse. 

Att skriva den här bajsnödiga skiten tvingade ingen mig till, men känslomässigt håller jag ändå er och ert åsiktsbajsande skyldig (ja, jag tycker bajsmetaforerna passar ypperligt här). Jag är inte mer än människa och ni kommer tyvärr mig innanför skinnet allt för ofta.

Jag att jag älskar Stefan Örnskog säger mer om mig som människa än att jag röstade på Ny Demokrati i förra valet

Livsstilstips #3: Våga att INTE vara dig själv

"Våga vara dig själv" är en fras som förföljt mig genom livet. I synnerhet under mina formativa tonår skulle detta budskap bankas in i mig. Nu när ett halv liv gott och till och med en trögskalle som jag haft tid att reflektera över det måste jag tillstå att det är nog det dummaste jävla rådet jag fått. Det har med säkerhet hållit mig tillbaka många år. Fått mig att ta beslut som jag, om jag fått en annan vägledning än en tom jävla fras, istället varit sådana som tagit mig mot det hållet jag ville. För en tom jävla fras är det, i bästa fall. Men i realiteten var det något än värre. Det gick ut på att skuldbelägga de som inte hade styrkan (som jag) att våga bryta mot den konformism som rådde i ens omgivning som ung. Rådet gjorde endast att jag och antagligen många med mig fick skuldkänslor och prestationsångest när denna "våga vara sig själv"-process låste sig. Dessutom kan man ifrågasätta detta "dig själv". Det implicerar att det skulle finnas något slags vackert väsen inom oss som bara väntar på att förlösas om vi bara vågar. Snarare har jag alltid varit mig själv och har alltid varit. Min övertygelse är nämligen att jag varit mig själv hela tiden. Däremot är "mig själv" inte något över tiden oföränderligt utan något som är en summa av vad man upplevt.

Mitt råd är därför istället: Våga att INTE vara dig själv. Då handlar det om att aktivt försöka bryta de mönster som tiden fått dig att på ren reflex bete dig och tänka i olika situationen. Agera likt en skådespelare och låt den skådespelaren spela rollen av den du VILL vara.
Andra metoder är att hitta på oväntade, närmast slumpmässiga uppdrag att utföra. Exempel: Gå ut nu till närmsta tobaksaffär och köp en pipa. Rök pipan. Se där! Nu har du gjort något du ALDRIG skulle gjort annars. Grattis!* (mer om pipor i detta inlägg).

Personligen är mitt största problem att jag i mina sämsta stunder är en ängslig fjant som genom självkritik blir passiv. Även om du/ni som läser detta och mina tweets hatar det så älskar jag ändå denna kanal utåt. Det är mitt sätt att inte vara mig själv. Förövrigt känns därför avatarbytet (till Bestefar) helt naturligt och i rätt läge nu. En manifestation av det nya mindre ängsliga (spelade) jag.

*) Röker du redan pipa. Kasta pipan i sjön, det gjorde min pappa en gång. Se där, nu har du gjort något du ALDRIG skulle gjort annars. Grattis!  

Hög IQ?

Använder du facebook? I så fall misstänker jag att även du drabbas av de där inläggen där folk gjort något personlighetstest. "Hur är du som älskare?" "Hur är du som vän?" och "Vilket djur är du mest lik?" och liknande brukar vara teman i dessa tester. Jag tar illa vid mig. "Vad i helvete vill du säga mig med detta?" tänker jag. Jag skiter fullkomligt i om du har en personlighet som påminner om en Tax, kråka eller gråsugga eller hur många smickrande omdömen som någon facbook-appfarm slentranmässigt spottat ur sig. Alla med en uns självaktning håller givetvis med mig.

Det är därför med viss skamsenhet jag måste erkänna att jag måste erkänna att jag själv gått i fällan och utfört liknande tester. Det handlar då om tester som utger sig för att vara "intelligenstester". Kortfattat kan man beskriva IQ-tester om förmågan mönster och tendenser i olika typer av serier samt att ha förståelse för olika uttryck. Som regel är hela eller stora delar av dessa tester löjligt enkla som:
Vad är X för tal i serien?
1, 4, 8, 13, 19, X

...följt av något sånt här:

Följaktligen får jag ganska bra resultat på dessa, precis som varje normalbegåvad människa som gör samma test skulle få. De säger alltså ingenting. I och med att jag motståndare till att publicera skryt från tester på min facebookvägg lägger jag heller inte ut det fina resultatet som fastslår att min IQ ligger på 130-140. Men vad är då det egentliga resultatet? Jo, jag har slösat bort ett antal minuter (det handlar säkert om många timmar alla tester jag gjort sammanlagt) och jag får inte ens betalningen att få lite bekräftelse från facebookvänner som eventuellt imponeras av mina fina resultat. Slutsats: Hög IQ på ett facebooktest är inte det samma sak som intelligens, åtminstone i mitt fall. Men jag lovar mig själv bättring. Nästa gång ska jag ägna den tankekraften åt ett inlägg här till er, mina kära läsare. Inte att det ger någon vidare bekräftelse men det är åtminstone något (en av få saker) jag kan kan vara stolt över för mig själv.