Du har fel, Herbert

Med anledning av Herbert Gudmundssons ständigt aktuella låt "Some put the trust in the guitar" är det på sin plats med en varning: Lita aldrig på en gitarr! Du kommer bli sviken om och om igen. Exempel:
"- Du Gitarren, vaktar du mina barn medan jag går ut på krogen några timmar? Va? Ok? Du svarar inte. Om jag säger så här då: Jag lämnar mina barn här nu med dig och går ut på krogen. Protestera om du inte tycker det är en bra ide. Ok. Bra, då går jag då."

Jag blir smärtsamt varse av mitt misstag när jag släntrar hem fram på småtimmarna: Barnen somnat framför tvn eftersom 'någon' inte fått dem i säng. 'Någon' har inte stängt av kaffebryggaren. Några dagar senare hittar jag en använd kondom i fotändan av min säng. Tillfälligheter? Knappast. Gitarren är lömsk jävel helt enkelt.

"Inte alla gitarrer.. Jag känner flera och jag känner inte alls igen mig i det här..." kanske någon nu tänker. Nej, visserligen. Men det är snarare regel än undantag när det kommer till att jag har lagt min tillit i gitarrens händer. Emperi som man säger inom forskarvärlden. Även om det finns pålitliga gitarrer. Varför chansa? Vi har bara ett liv och ibland är det bättre att ta lärdom i historien än att göra en poäng av sin fördomsfrihet med båda hälsa och egendom som insats.

Herbert, jag tror det där med att lägga pengarna in en påse är en bättre idé.

Förövrigt anser jag att om du ska lita på ett väderstreck så ska du inte välja varken öst eller väst. Mitt val faller istället på syd syd väst. Här har jag egentligen inget argument utan går endast på magkänslan.

Min son är klok

Idag när jag hämtade min son på dagis råkade jag höra en annan förälder berätta en historia han läst på facebook om hur ett barn råkat ut för någon vuxen som betett sig illa och haft en felaktig ståndpunkt. Då hade barnet enligt pappan levererat ett fantastiskt svar på tal. Min son hörde också berättelsen och utbrast genast:

"Bara för att någon beskriver ett händelseförlopp som om detta är något denne själv varit med om behöver det inte nödvändigtvis vara sant. När det dessutom handlar om att ett litet barn som ytterst välformulerat, fyndigt och genomtänkt spontant levererar ett svar på tal finns det all anledning att börja vara lite källkritiskt. En bra fråga att ställa sig när man stöter på berättelser som dessa är: Verkar det lite för bra för att vara sant? I så fall är det nog också det."

Min son är klok tycker jag. 

Ett barn, precis som min son.

Gollum

Läste igenom detta verk jag valt att kalla rundaord. Fy satan vilken stunder av genialitet som ändå ligger här i denna ödsliga avkrok av Internet. Jag skulle till och med vilja kalla det mitt livsverk. Det är ta mig fan det bästa jag (hittills) åstadkommit! Ju mer jag läser ju starkare känner jag att jag Nu fan se till att få ut den här skiten till fler (några över huvud taget) läsare. Och ja, vara lite mer produktiv kanske men hellre kvalitet en kvantitet (emellanåt har jag prioriteringen där varit omvänd, tyvärr).

Av de inlägg jag gick igenom nu fanns mitt "100 inläggs-inlägg". Där radar jag upp en rad underprojekt jag haft under bloggens paraply. En hel del intressanta och vågade idéer som på grund av min dåliga arbetsmoral har runnit ut i sanden. Sedan dess har sådana projekt (förutom inläggserier som det (av åtminstone mig) uppskattade livstidstips (del 1, del 2 och del 3 här). Det enda stora projektet vid sidan om har varit twitterkontot @rundaordh. Från början var tanken att använda detta sociala nätverk för att nå ut med min blogg. Men likt hur Sméagol förtärs av ringen han hittar och sakta förvandlas till varelsen Gollum har twitter förvandlat mig. Den har gjort mig fantasilös, lite ängslig och ofta irriterad. Irriterad på all skit som skrivs där och kanske framför allt på all skit jag själv skrivit där. Visst har det haft sina stunder med roliga interaktioner med en del sköna personer (varav en relation förstördes efter jag uppfyllt personens önskan om att skicka bild på utvald del av min kropp, men det är en annan historia).

Men på det stora hela. Nej.. Därför är tanken att använda skiten till just det jag förutsatte mig att att använda det till; som marknadsföring för min ibland riktigt högkvalitativa inlägg här. Rekommenderar att ni, mina eventuella nya läsare att gå tillbaka bland inläggen och läsa äldre inlägg. Tack vare tidlösheten som ju hela tiden varit en av fundamenten finns det ingen anledning att inte göra det. Med det sagt kan jag ändå nästan lova att det kommer komma en och annan underfundig, finurlig och till och med lite rolig tweet emellanåt. Twitter har precis som McDolnads trots allt ändå sina goda stunder.