söndag 29 september 2013

Sjöfartsnytt

Filmen kom ut 2001 under regi av Lasse Hallström. Jag har aldrig sett den här filmen och kommer antagligen aldrig göra det. Trots det är det en film som väcker känslor hos mig, framför allt för att titeln ger associationer till ett nyhetsprogram på SVT med sändningstid mellan kl 17-18 snarare än en dramafilm baserad på en bok av Annie Proulx. 

Den handlar om en snubbe som kommer hem till sitt barndomshem, en liten fiskeort i Newfoundland efter en lång tids bortavaro och bla bla bla. Ni fattar, drama. Inga biljakter. Ingen porr. Ingen båttävling på Göta kanal. Drama helt enkelt.

Hade däremot jag regisserat Sjöfartsnytt hade upplägget varit följande: En blå bakgrund som vi smäller upp i studio 1, SVT Umeå. I förgrunden sitter en gammal/övre medelålders man bakom ett skrivbord och läser upp sjöfarts-relaterade nyheter från olika hamnar och fiskeläger i Sverige. Han kan till exempel vara Bengt Öste. Bengt Öste passar faktiskt väldigt bra med tanke på hans fiskeintresse och erfarenhet med TV inom det såväl det marina området med "Visst nappar det" som med nyhetsprogram (Rapport). Nackdelen är att han är död sen nio år tillbaka. I bakgrundens övre högra hörn, från tittaren sett, syns en bild som illustrerar nyheten som Bengt läser upp. Det kan vara en bild på en fyr, en fiskebåt eller en torsk exempelvis. Slutet av programmet kommer ett stående inslag av lättsam karaktär. Det kanske är någon fiskare som smyckat sin båt med ett segel föreställande Thomas Ravelli. Detta är till och med mycket troligt att detta inslag handlar om just det i ett avsnitt från sommaren 1994 då ju Thomas Ravelli räddade en straff mot Rumänien i kvartsfinalen i fotbolls-VM. En tid där en dylik programidé förövrigt antagligen nått sin höjdpunkt tittarmässigt.

Bengt Öste, troligt nyhetsankare i "Sjöfartsnytt" (lägg märke till ordvitsen)
Så då har vi rett ut det. Sjöfartsnytt borde alltså vara ett nyhetsprogram, om nyheter inom sjöfart, med regionalt fokus. Tack för mig.

måndag 23 september 2013

Att dö i fel lägen

Innan vi går in på döden; svaren strömmar ju inte in direkt på läsartävlingen. Exakt NOLL svar har kommit in. För få läsare? Nej, så kan det väl inte vara. För svår uppgift? Ja, vi säger det och utökar tidsfristen för tävlingen tills vidare. Men varning är utfärdat för att det fina priset, äran, snart brinner inne. Nu till dagens ämne:

I filmer och andra berättelseformer, som ju är det absolut vanligaste förmedlaren av dödsögonblick för gemene man känns alltid ögonblicken väntade, nästan planerade och som att de inblandade, i synnerhet den döende själv, har kontroll över situationen. I verkligheten är det ingalunda så. Här kan döden komma när man minst anar det. Du kanske sitter där på ditt möte och tänker: "nu skulle det vara gott med en kaffe" och PAFF! Du är död. Borta, gone, finito ("PAFF" förresten, snarare en ljudlös gräns in till det obeskrivliga ingenting). Jag tänker ofta på det, att jag om en sekund, rent teoretisk kan vara död, borta. När jag tänker vidare på det vore på något sätt ironiskt om jag dog i precis det ögonblicket. På något sätt vore detta det mest oväntade tillfället. Men det finns andra tillfällen då man gärna inte, om man får välja, tror jag, man vill undvika att dö. Här följer några sådana situationer:

1. Du sitter på toa. Du gör nummer två och du gör det ordentligt.
-Jag vet vad du tänker "Elvis". Man kan tänka positivt och se det som ett kungligt sätt att dö (Du vet Elvis Presley, The King, ja.. du fattar). Men ingen kan ju tycka att det är i den positionen man vill ta sin sista suck samt den bild som antagligen kommer etsa sig fast i minnet hos de som hittar en. Åtminstone jag har inte sett bilder från denna aktivitet som vanligt förekommande som profilbilder på de otaliga dejtingsiter jag besökt genom åren (förutom de med specifikt den inriktningen). 

2. Sverige spelar final i fotbollsvm och har chansen att ta hem guldet om man räddar en avgörande straff. 
-För de som någon gång hyst någon som helst behållning av att se på idrott är detta självklart. Man vill ju såklart se hur straffen går, sen kan man dö (lycklig eller olycklig).


Det sista du ser, om det vill sig illa.
3. "Och Palmes mördare är.." 
- Kommentar överflödig

4. Du skriver dina memoarer och får plötsligt för dig under en tid av tristess att hitta på ett kapitel, helt taget i luften, bara för att. Du kallar kapitlet "Pedofiltiden". Du brer på ordentligt och spar inget för fantasin. 
-Kanske inte det vanligaste situation man befinner sig i strax innan man dör. Jag skulle till och med kunna tänka sig att andelen som i skrift svartmålar sig själv å det grövsta precis innan personen dör är statistisk försumbar. Men en ack så olycklig stund att dö i.. 

5. Du sitter på det flygplan som är på väg att störta. Samma flygplan som du en timme tidigare skämtsamt dömt ut som icke flygdugligt i kön till gaten. Du ska precis säga, "vad va det jag sa".
-Tillfredsställelsen i att få yppa de där fem magiska orden kan få döden, om den hindrar dig från att uppleva detta, att kännas om möjligt än mer skrämmande.

6. Du är på väga att slänga dig för att hamna mellan presidenten och attentatsmannen för att stoppa pistolkulan som är på väg att avfiras mot din älskade landsfader. 
-Presidenten död och så är du. Din död är meningslös.

7. Du är en rätt känd människa. Det där september 2001. Du hör något om att flygplan har störtat in i World Trade Center.
-All den kändisskap du jobbat upp förgäves. Glöm dessutom allt vad post mortum-hype heter.

torsdag 5 september 2013

LÄSARTÄVLING (och min brist på målande beskrivning)

Jag funderar ofta på om jag har någon typ av medicinskt tillstånd, vars namn jag inte känner till. Tillståndet kännetecknas av att, om det nu finns, en oförmåga att med ord måla upp bilder för betraktaren, såväl i skrift som verbalt. Nu menar jag inte att jag inte kan uttrycka mig, för det kan jag. Ja, jösses vad jag kan det. Men när det ska målas upp en bild i ord, då tar det stopp. 

Därför, bara för att öva, ska jag med ord måla upp denna fantastiska scen och så får vi se om någon kan gissa från vilken film scenen är hämtad. För att göra det lite svårare har jag figurerade namn. Håll till godo: 

Stig-Helmer sitter på flygplansstolen, man kan tydligt se hur han inte vill vara där. Sättet han tittar ut genom fönstret på. Som att han endast genom fokusera blicken på en avlägsen kan förflytta sig dit. En man sätter på sätet bredvid honom. Har är färgstark så första implusen hos Stig-Helmer är att undvika denna människa för att slippa ett intrång i den komfortzon som ändå resor som dessa brukar ge. Kanske dess enda behållning. Men mannen bredvid honom har någon slags magnetisk dragningskraft på Stig-Helmer. "Ole Bramserud" presenterar han sig som. Samtalet blir snabbt intressant. Stig-Helmer blir rädd för sig själv och hur mycket han öppnar upp sig för denna främmande människa. Eller 'främmande' är kanske inte rätt ord. På något sätt upplever Stig-Helmer det som att hans stolsgrannen hardirektuppkoppling till hans hjärna. Snart har Stig-Helmer avslöjat i princip alla mörka hemligheter om sig själv, såväl inom det yrke inom bilbranschen han försörjer sig på som sin känsla av livets meningslöshet, utan att Bramserud egentligen sagt något om sig själv. Men då säger Bramserud plötsligt ett ord. Ett ord som beskriver hans profession. Men också ett ord som kommer visa sig betyda så oändligt mycket mer för så många människor

Skicka era rätta svar till rundaord@gmail.com, alternativt kommentera här, alternativ (helst) twittra till mig @rundaordh. Till sist vill jag be om ursäkt för ett ganska meningslöst inlägg. Men betänk att livet inte alltid kan vara roligt för då skulle bristen på nyans göra det omöjligt att avgöra när man egentligen mår bra.

måndag 2 september 2013

Att ha kanin

Frågan man ofta kanske ute i stugorna ställer sig är vad man egentligen varför man ska skaffa sig kanin? Jag menar att frågan man istället borde ställa sig är varför man INTE vill skaffa sig kanin? 

Att ha Kanin har enbart fördelar. Det naturliga hade nu varit att 'ge argument' underbygda av 'bevis' och 'exempel' som stärker denna tes. Men det se ni, tänker jag inte göra. Vissa saker är nämligen av begivenhet 'säger sig själv' som exempelvis detta med att ha kanin. Tänk dock på att de äter morötter. MASSOR AV MORÖTTER. 

Nackdel: Inte bra att ha med sig på sitt kontor.

Bra att ha, kaninen alltså, på bilden
Äter mycket av detta, kaninen alltså 
Ska inte has här, kaninen alltså