Jag funderar ofta på om jag har någon typ av medicinskt tillstånd, vars namn jag inte känner till. Tillståndet kännetecknas av att, om det nu finns, en oförmåga att med ord måla upp bilder för betraktaren, såväl i skrift som verbalt. Nu menar jag inte att jag inte kan uttrycka mig, för det kan jag. Ja, jösses vad jag kan det. Men när det ska målas upp en bild i ord, då tar det stopp.
Därför, bara för att öva, ska jag med ord måla upp denna fantastiska scen och så får vi se om någon kan gissa från vilken film scenen är hämtad. För att göra det lite svårare har jag figurerade namn. Håll till godo:
Stig-Helmer sitter på flygplansstolen, man kan tydligt se hur han inte vill vara där. Sättet han tittar ut genom fönstret på. Som att han endast genom fokusera blicken på en avlägsen kan förflytta sig dit. En man sätter på sätet bredvid honom. Har är färgstark så första implusen hos Stig-Helmer är att undvika denna människa för att slippa ett intrång i den komfortzon som ändå resor som dessa brukar ge. Kanske dess enda behållning. Men mannen bredvid honom har någon slags magnetisk dragningskraft på Stig-Helmer. "Ole Bramserud" presenterar han sig som. Samtalet blir snabbt intressant. Stig-Helmer blir rädd för sig själv och hur mycket han öppnar upp sig för denna främmande människa. Eller 'främmande' är kanske inte rätt ord. På något sätt upplever Stig-Helmer det som att hans stolsgrannen hardirektuppkoppling till hans hjärna. Snart har Stig-Helmer avslöjat i princip alla mörka hemligheter om sig själv, såväl inom det yrke inom bilbranschen han försörjer sig på som sin känsla av livets meningslöshet, utan att Bramserud egentligen sagt något om sig själv. Men då säger Bramserud plötsligt ett ord. Ett ord som beskriver hans profession. Men också ett ord som kommer visa sig betyda så oändligt mycket mer för så många människor
Skicka era rätta svar till rundaord@gmail.com, alternativt kommentera här, alternativ (helst) twittra till mig @rundaordh. Till sist vill jag be om ursäkt för ett ganska meningslöst inlägg. Men betänk att livet inte alltid kan vara roligt för då skulle bristen på nyans göra det omöjligt att avgöra när man egentligen mår bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar