Idag har varit en dag där jag mest har burit på känslor av rastlöshet, ensamhet och misslyckande. Först nu, när dagen börjar närma sig sitt slut inser jag hur bra de känslorna varit för min produktivitet. Jag fungerar så, jag måste komma till någon slags lägsta nivå där jag slutar tänka och börjar handla. Annars lyckas jag på något vis avfärda alla prospekt på saker att göra som fruktlösa/meningslösa, men någonstans i alla känslor inte mina tankar mer. De låter mig vara och jag få saker gjorda.
Och saker gjorda har jag fått: Sökt jobb, städat, registrerat mig på dejtingsite, lagat mat och gått en promenad. Detta efter de åtta timmar jag satt av innan jag blev fri. Återkommer säkert om de andra sakerna men tänkt fokusera på promenaden, som ägde rum i Slottskogen...
Med alla negativa känslor samt trötthet inom mig gick jag genom parken bland alla soldyrkande, kära, glada, käcka människor. Overkligt, ensamt. Ja, känslan av ensamhet blev än starkare. Konventionen att inte gå där själv utan att tillsammans med någon göra något sommrigt som sola, kasta frisbee eller liknande. Direkt sög jag åt mig av denna, vad jag upplevde det som, allmänt påbjudna umgängesform i parken. Att hela världen verkar vara ledig förutom jag minskade inte heller ensamhetskänslan.
Herregud. Jag måste verkligen sluta påverkas av konventioner så mycket. Staka ut min egen stig, välja istället för att, vad ska man kalla det, ickevälja. Här ska Rundaord vara det forum jag rapporterar denna process till, där jag redovisar min metoder mina lyckanden och misslyckanden med detta.
Kan hända att jag återkommer med mer om denna produktiva, känslosamma dag.
Glöm inte solkrämen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar