Skägg är kul, skägg är intressant. Bildgooglade lite skäggbilder. Framför allt dessa nedan. Börja med att kolla på de tre första..
..och kolla sedan in dessa.
Om vi bortser från det komiska, för visst finns det något komiskt i skägg, det går inte komma ifrån så ser man fantastisk gemytlig och genomgod ut om man har ett skägg med en ansenlig längd, låt oss säga runt 1 dm. Man kan nästan fastslå att motsatsen, om det nu är motsatsen, kort skägg snarare signalerar om ondhet och falskhet. En spontan första fråga som då dyker upp i ens huvud är såklart varför man över huvudtaget anlägger ett 'kort' skägg? En förklaring på det är såklart uppenbar: Man håller på att anlägga ett 'långt' skägg men är inte där än. En annan förklaring som jag mer tror är den riktiga anledningen är att man knappt kan ta någon med långt skägg på allvar. Man må se hur god, gemytlig och härlig ut som helst, men de flesta människor tar sig själva på för stort allvar för att ens fundera över långt skägg. Så även undertecknad. Vi vill inte se goda, gemyliga ut eftersom vi då i förlängningen ses som godtrogna, lättlurade, ja till och med lite bakom flötet.
Jag hyser trots detta största respekt till dessa män (för det är närmast uteslutande män) som skiter i omgivningens fördomar och rädsla och smått föraktande hållning för det goda och gemytliga. De tycks utstråla: Jag har ett stort skägg, jag vet, men jag är inte rädd för någon, jag har ju ett sort stort skägg. Någon gång, när jag växt i mig själv, kanske jag också vågar skaffa ett stort skägg.
Länge sedan ett inlägg här som handlade om sex. Kanske beror det på att jag efter en sommar där jag själv varit ganska, ja till och med mycket sexuellt fixerad, nu under hösten ägnat min tid åt betydligt mer puritanska aktiviteter och tankar. Men helt har tankarna på det eller aktiviteterna relaterat till ämnet upphört. Jag kom exempelvis att tänka på sex på konstiga platser. För min del har jag av någon anledning ofta lätt att bli extra tillfredsställd av aktiviteten i skogsmiljö, då både i egen regi och med annans hjälp. Jag har även provat att utföra detta på en krogtoa med köande människor utanför som självklart kunde ana vad som hände innanför, med ganska misslyckat resultat.
Vad är det då som ger de udda valen av plats edge åt sexakten? När jag minns tillbaks till dessa stunder är det en känsla jag tydligt minns, åtminstone från sessionerna i skogen. En stimulerande känsla, en känsla av total frihet. En känsla av att hela världen blivit mitt sovrum och därmed hela världen min. Sex utomhus kan alla fall i mitt fall ses som manifestation av frihet och till och med en känsla av gudomlighet. Vad som driver andra användare vet jag inte men vore kanske något att forska vidare i. Finns det någon där ute som har utövat och har liksom jag positiva minnen av sex på udda ställen? Maila gärna.
Nästan som att vara Gud
Tyvärr gör detta lands arktiska klimat sitt bästa för att göra denna upplevelse till allt annat än en gudomlig upplevelse. Men jag vill ändå ta tillfället i akt att rekommendera sex på udda ställen. Vill någon prova kan jag vara villig att ställa upp. Maila gärna.
Ursäkta, ursäkta min långa frånvaro igen. Hopplös är jag, eller hur?
Något jag sällan gör är ser på tv. Jo, jag vet att det är en väldigt 'rätt' sak att hävda. Men i mitt fall är det sant. Åtminstone om man exkluderar den senaste veckan, samt inte räknar med det jag ser via datorn. Nedladdat eller streamat alltså. Hur som helst. Jag ser lite på TV MEN ikväll avsatte jag tid för att se lyxfällan. Anledningen var såklart vältra mig i förakt över den dumhet deltagarna i programmet besitter. Naturligtvis fick jag mitt lystmäte infriat i den hushållsmaskinsimpulsköpande, sms-lånande och kattägande underskönteskan från förorten som medverkade i dagens program. Sanningen att säga känner jag mig lite elak att på detta mycket föraktfulla sätt beskriva en stackars människa, tänker jag först. Men sedan tänker jag att dumhet är en smittsam farsot som vi måste börja ta på allvar.
Jag börjar nämligen bli en aning rädd. Rädd för att dumhet har börjat bli lite av ett ideal i denna tid. Enligt detta ideal anses det närmast som ett tecken på saknad av vitalitet och personlighet att använda sig delarna av centrala nervsystemet som finns ovanför lillhjärnan. Visst kan jag förstå fördelarna med detta. Man behöver aldrig ta ansvar för sina åsikter, ogenomtänkta handlingar och framför allt dess konsekvenser. "Jag väljer att inte tänka, därför är jag själv ett offer för mina ogenomtänkta val" verkar devisen vara. Som ett 2000-talets svar på syndernas förlåtelse.
För mig och andra som inte gillar dumhet måste ju såklart motmedelel mot denna farsot vara högsta prioritet. Vad är dumhetens motsvarighet till god handhygien? Jag tror på stolthet och uppriktighet. Stoltheten och uppriktigheten inför omgivningen att man använder sig av sitt intellekt. Att ställa sig upp och våga säga att man faktiskt tänkt igenom och reflekterat kring en sak, att man vågar berätta att man ägnat en företeelse mer än några tiondelars sekunds tanke innan man beslutar sig hur man förhåller sig till det och att säga att man inte följde magkänslan utan att man faktiskt vägde olika aspekter mot varandra och genom hur dessa vägde mot varandra fattade man ett beslut. Prova gärna själva hemma! Att tänka alltså.
Handsprit mot dumhet, snart slutsålt i ett apotek nära dig.
