Reflektion om prostitutionens historia

Av många män i äldre generationer har jag under min uppväxt fått höra "prostitution, det är världens äldsta yrke". Någonting i det "visdomen" har känts lite skevt. Jag menar; borde inte det den första torsken gjorde för skapa ett värde som motsvarar ett ligg (eller kanske en avsugning) varit om inte världens äldsta yrke åtminstone äldre än det som sedan den prostituerade utförde? Fast o andra sidan, om jag tänker på det lite till, finns det ju faktiskt möjligheten att det skedde en transaktion i efterhand och då skulle rent tekniskt sett världens första utförda arbete kunna vara just den prostituerades värv.

Hur mina självutnämnda läromästare kunde känna till dessa detaljer, hur någon över huvudtaget skulle kunna göra det övergår mitt förstånd. Snarare lär det väl handla om klassisk vanlig kåtgubbighet; det ska vara lite naturligt och härligt ursprungligt att gå och betala för att ligga med 23-åriga (eller yngre) flickebarnet på granngården. Så ville de ha det. Men om det var så, när farfar var ung.. Mja, troligtvis inte i större utsträckning än idag, om jag tillåts spekulera. Däremot kunde man vara mer öppen med sitt torskeri. Hur kan man annars förklara hur Evert Taube kom undan med vad en stora andel av hans visor handlade om. 

med pulsen på framtiden, Kaffe på fat

Microbryggerier, långkok, pulled pork, burgare. Några av de mattrender vi sett senaste åren. Det de har gemensamt är att de alla står med fötterna i en svunnen tid. En tid där mer tid fanns, där kött var kött och öl, öl och tog en jävla tid att tillreda. Just detta kommer också bli deras fall. Man orkar helt enkelt inte till slut. Dygnet har 24 timmar och att ägna 22 av dessa på puttrande grytor är kanske inte det alla förknippar med livskvalitét. Därmed inte sagt att alla sedvanor och tekniker gällande mat och dryck från förr ska kastas i historiens skräphög. Det finns istället vissa som man inte riktigt kan förstå varför de fallit i glömska. Framför allt tänker jag på  Kaffe på Fat. Här häller man alltså kaffet i ett fat, så mycket det får plats i fatet utan att det rinner över. Ett fat (även kallat kaffefat) som åtminstone före 96 var standard vid servering av en slät kopp kaffe. Väl upphällt för man fatet mot munnen och SÖRPLAR i sig kaffet. Företrädesvis med en sockerbit i munnen som man "filtrerar" kaffet igenom för en förhöjd och härlig kaffeupplevelse! Upprepa sedan procedur tills kaffet i koppen är slut.

Så här kommer det nog gå till i framtiden

Nackdelen med tenkiken är det jävla sörplande ljudet. Men jag räknar med att framtidens främsta ingenjörer använder all sin kraft för att hitta en lösning på det problemet (digitala filter, isolerande textilier eller ljudisolerande kraftfält är förlag på lösningar). Så mycket tror jag på Kaffe på Fat.

Djupa SÖÖÖRPLAR

/Skumberg

På andra sidan Koreakriget

Jag såg Postkodmiljären igår. Jag skriver säkert som ni förstår inte det för att vinna credd (i det lite creddiga segment jag ändå måste erkänna mig (vilja) tillhöra). Jag skriver det för att en detalj där fick mig att tänka. Någon drog sin livlina "ring en vän" och denna vän svarade då i telefonen genom att ange sitt telefonnummer. What about that?? Som du säkert redan anar, kära läsare, så var denna person inte född på den här sidan Koreakriget (om jag får gissa). Så ingen slump kanske att det just är i ett program som postkodmiljonären denna halvt bortglömda svarssätt, dyker upp. Men ändå: What about that?? När kan ens telefonnummer någonsin vara relevant information till uppringaren som ju precis slagit in det nummer han nu får uppläst för sig som en slags hälsningsfras. En väldigt konstig hälsningsfas. Enda tillfället det skulle vara relevant, vad jag kommer på är att man förutsatt att slå ett nummer, mer råkat trycka fel (eller rättare sagt dra fel i nummerskivan som det oftare handlade om när detta uttryck hade sin blom för 40 år sen (min gissning)). Då får man direkt informationen att man slagit fel nummer och kan då.. Tja.. Komma fram samma slutsats som man gjort om personen exempelvis svarat med sitt namn: Det vill säga att man ringt fel. Men troligare är att personen som ringer upp inte hinner uppfatta numret och då antagligen inte får ut mer av det hela än en lätt förvirring med svårighet att påbörja samtalet.

Att använda denna hälsningsfras idag kan nog få oanade konsekvenser eftersom min gissning är att alla födda på den här sidan 1980 inte har än aning om att detta en gång har varit en konventionell hälsningsfras vid telefonsvarande. Men jag har ju inga belägg för att så är fallet. Min tanke är därför att testsvara på detta sätt under närmaste veckan (på utvalda påringningar). Återkommer alltså i ämnet, med reaktioner och reflektioner kring detta experiment.

Mossiga livlinor till ett mossigt program?

Game of Thrones eller..

Dagligen inkommer det mail till redaktionen, det vill säga till mig (än så länge har mitt läsarantal inte riktigt motiverat (ekonomiskt) anställning av någon redaktion även om det såklart vore önskvärt, älskar lukten av automatkaffe, den lite suckande godmodiga stämningen på måndagsmorgonen, uppsluppenhet en på fredag efter lunch som en sådan skulle medföra) från människor, i vårt avlånga land, som gillar att se TV-serier. Att se TV-serier har blivit ett oerhört populärt nöje på senare år med många välgjorda serier med styrkan, till skillnad mot film har tid att bygga karaktärer och plotter under ett längre tidsspann och på så vis gör tittaren mer känslomässigt engagerad i händelseförloppet. När det gäller två av dessa serier verkar det tyvärr vara så att originaliteten gått förlorad. Om detta beror på att den svenska upplagan från 80-talet fräckt kopierats av den amerikanska från nutid låter jag vara osagt och lägger ingen värdering i. Jag konstaterar dock, utifrån den digna mailskörd jag fått, att människor har svårt att avgöra om det är Game of Thrones eller Goda Grannar man kollar på. Varför människor inte vet vilken serie de aktivt valt att kolla på lägger jag ingen värdering i men kan åtminstone själv slå mig för bröstet och säga att JAG själv ALDRIG haft problem att skilja dessa åt. Därför kommer här några knep för den osäkra som känner sig vilsen i Game of Thrones/Goda Grannar-träsket: 

Förekommer ett Café som drivs av en av hyresgästerna i fastigheten serien till stor del utspelar sig i, i serien?

-Utan tvekan är det Goda Grannar du tittar på. en väldigt sparsam del Game of Thrones utspelar sig i Café-miljö.

Förekommer en treögd korp som en pojke ser i sina drömmar?

-Ett tydligt tecken på att det är Game of Thrones du tittar på. (Rör det sig om en tvåögd korp: använd någon av de andra frågorna skilja serierna åt)

Förekommer det att  Pierre och Mia (som bor i fastigheten som serien utspelar sig i) har problem med sitt förhållande eftersom de inte kan få barn?

-Det här tyder på att det är den svenska serien Goda Grannar du bevittnar. Förekommer ingen drake i ökenmiljö i nästkommande scen dessutom kan du vara än mer säker på din sak.

Visas starka scener där en av karaktärerna, som tidigare svikit sin fosterfamilj och invaderat den stad där denna familj härskat, torterad och lämlästad under säsong 3 av serien?

-Hmm.. Svårt kanske, men en enkel 'Tumregel' gör sig påmind här: Har den torterade karaktären inte Sten, Axel, Helge, Pierre, Mia eller Iris utan att mer fantasy-klingande namn? Då är det Game of Thrones du tittar på.

Gänget som slåss om järntronen i Sjurikets huvudstad Westeros? Nej, då kan du nog sluta dig till att det är Goda Grannar du ser!

PS. Jag reserverar mig för att något eller några av dessa tips kan visa sig värdelösa nu när Game of Thrones, säsong 4 släppt. Skulle denna säsong handla om ett hyreshus i centrala Stockholm där en av karaktärerna (exempelvis Joffrey Baratheon) driver ett Café, så är jag medveten om att det blir (än) svårare att skilja dessa produktioner åt. DS