Att göra saker sen

En stor del av förklaringen till att den här bloggen, eller för den delen mitt twitterkonto inte slagit än, har definitivt att göra med inläggfrekvensen och regelbundenheten i den samma. ("Kvaliteten då, eller kanske bristen på den?" frågar någon kyligt.. Nej. Kvaliteten är, i jämförelse med en stor del av alla publikationer, av hög klass. Punkt). Jag har senaste tiden ägnat mycket tid i att fundera över varför det blir så. Varför något jag verkligen tror på och vill jobba med och göra så bra som möjligt, så till den milda grad prioriteras bort att jag nästan glömmer bort det?

Mitt svar är vanan. Invanda mönster blir djupa raviner utmejslade av floden ur ett berg seden många tusen år. Väldigt svårt att ändra riktning på strömmen alltså. Men där med inte omöjligt. Det stora misstag man gör (så även jag). Är att man förutsätter att det man tycker är roligt på något sätt alltid blir gjort. Det är ju så roligt så då gör man ju det? Men det är inte så enkelt. Fysisk trötthet, social press med mera med mera ändrar lätt prioriteringar. Sen kommer det dåliga samvetet in. Samvetet över att man inte gör det man ändå i mer eller mindre hög utsträckning brinner för. Till slut förknippas det som man tyckt var roligt med det dåliga samvetet och nu blir det brant uppförsbacke att bemästra innan man ens kommer igång.

Vad göra åt det då? Vad är det till exempel som gör att jag "plötsligt", åtminstone den här veckan bara gav mig fan på att göra skiten (i kombination med inte så mycket annat på agendan ska medges). Men om man gör det är det två saker som är viktiga:
1. Glöm det som varit. Gör det bästa av det du kan påverka, det du har framför dig alltså
2. Bara gör, skit i hur det känns, om det blir bra, om något annat inte hinns med. Bara kör, kasta dig ut för stupet.

Ursäkta att pretto-nivån gick upp en 200-300% här. Men jag lovar, det kommer inte upprepas. Inte upprepas på länge iaf.. Tror jag.. Nu har jag hur som helst själv det här vackra nedskrivet i skenet av att jag faktiskt är lite driven när det gäller det här. Ett inlägg, kanske epokgörande att gå tillbaka till och förundras. Jag kanske till och med förnärmas över.