Den rymddokumentära återupprepningen

Gillar ni rymden? Inte det? Kanske något om andra världskrigets stridsvagnar? Eller kanske Romarriket? Hur som helst, är man intresserad över saker som härrör det vi kallar 'verkligheten' (vad som är verklighet och om bara är en illusion får avhandlas separat) kan det vara läge att 'googla' upp en dokumentär i aktuellt ämne. Så gör jag ibland, ofta söker jag efter filmer som tar upp mitt favoritämne som är rymden. Inte allt för sällan är dessa amerikanska. Inget fel i det i sig MEN det finns en liten ganska störande egenskap som dessa brukar inneha, eller rättare sagt två samverkande saker: (1) Förbannat många ställen i dokumentären avsedda för reklampauser (reklamen bortklippt som regel när man kollar på youtube) och (2) tron att de som kollar glömt bort precis ALLT som hände för senaste reklampausen. Det får till följd att det mycket irriterande sammanfattandet av vad som sagts i dokumentären efter varje jävla 'reklamavbrott'. Jag tog mig friheten att göra en dåligt producerad satirisk film som illustrerar detta faktum. Vågar tro att många känner igen fenomentet. Även utanför rymddokumentär-spektrat..

En mer tillgänglig konstscen

'Ska det föreställa konst?'* Den otroligt trötta åsikten är den vanligaste invändningen mot modern konst. Problemet med människor som har den typen av uppfattning om konst är att de inte förstår hur konst ska upplevas. Lite som att jag skulle gå och se amerikansk fotboll. Eller ännu värre, simhopp. Jag vet där inte vilka regler som gäller och vad som gör ett hopp just till ett snyggt hopp. Man måste kunna spelreglerna så att säga. En rostig plåt på ett podium kan i en kontext bli något mycket intressant och skapa en upplevelse för betraktaren. Om denne är mottaglig för det syfte för konsten är skapad.

Många museer och andra utställare tar greppet att genom en liten text (eller längre text) som förklarar vad konstnären vill förmedla med sitt verk. Detta som en slags brygga för gemene man att förstå just kontexten. Det är fantastiska små skapelser som är som konstverk i sig. 

Men är detta tillräcklig för att Bert Karlsson, Skara (figurerat namn och ort) ska förstå Guggenheims alster? 'Nej' svarar nu allt fler. Därför har man på en del utställningar även börjat med an förklaringstext till förklaringstexten. I Sverige och hela norden är Moderna Museet i Stockholm först med detta under utställningen 'Svart Snö'**. RundaOrd kan stolt presentera tre bilder som museet 'läckt' till 'oss'. Det är inte utan att man måste tillstå att det är ett spännande grepp som nog kan få den mest inavlade bondläpp på sommarbesök i storstaden att lämna kinabufféerna och souvenirbutikerna längs Drottninggatan och med foppatofflor och snus rinnande ner för mungiporna hasa sig ut mot Skeppsholmen för att få avnjuta högkvalitativ modern konst.

PS. Tack tack moderna museet!!

*) för maximal retorisk effekt, föreställ er att detta sägs på grov västgötska.

**) Kan heta typ "Verkningsgrad", "Reflections in The Space and Beyond The Limits of Time" också som ju konstutställningar också kan heta. Men ja, ni fattar.

Samyang Ramen

Efter mitt omtyckta inlägg om kontorsetikett som följde mitt kritiserade inlägg om runkbod  har vi (jag) fått in många läsarreaktioner till redaktionen (min mailbox). Frågorna handlar mycket om att berömma kunskaperna inom etikettens värld. Men även konkreta etikettsfrågor. Därför tycker jag nu det är på sin plats att försöka (så gott jag kan) bena ut några av de vanligaste frågeställningarna. Håll till godo!

När jag ska gå på tunnelbanan är det alltid en massa människor som är i vägen som av någon konstig anledning bestämmer sig att jag ska ska AV tunnelbanan just när jag ska gå på. Hittills har jag nöjt mig med att grymta, sucka och en bra dag blänga på dessa individer. Inget verkar dock göra någon större skillnad. Ska man 'låta nävarna' tala?  //Suck och stön
 Svar: Enligt svensk lag får man inte ta till mer våld än vad situationen kräver. I det här fallet är det ju uppenbart en så kallad gråzon då de mötande avstigarna ju faktiskt hindrar din frihet. Mitt tips är, om du har råd att ta ett eventuellt skadestånd och tid att driva fallet smälla till och försöka få ett prejudicerande domslut i frågan. Sen kan man ju undra varför de inte bygger utgångslösa tunnelbanetåg. Då hade ju problemet varit ur världen.

Jag har just börjat på ett nytt jobb (Skattekontor). Till min fasa (pryd som jag är) upptäckte jag snabbt att alla mina kollegor jobbar i bar underkropp. Ska jag kommentera det? När är i så fall rätt läge att göra det? //Taxman
Svar:  Knivigt. Att direkt gå på med raka så personliga frågor kan upplevas påstridigt även hos den mest hårdhudade. Jag skulle istället föreslå att du försöker smyga in ämnet. Exempel:
- "UNDERBART kaffe. Verkligen under *konstpaus* bart. Därunder kan det verkligen vara bart ibland *tihi*"
- "Känner att vissa på företaget inte har tillräckligt på fötterna för att uttalas sig i den frågan. Inte tillräckligt på benen eller framför allt runt könet heller."
- *låtsas slå i något* "Kuken och fittan vad det gjorde ont! Konstigt att just de orden kom ur mig när jag slog mig.. Kan det bero på vad jag ser mycket av här på kontoret?"

Min dotter har träffat en s.k. entreprenör och jag och frun har bjudit hem dem på middag nu på lördag. Vad bör jag tänka på? Jag menar framför allt vad som funkar i matväg?  //Småstadslars
Svar: Inget och allt funkar eftersom entreprenörer lever av tanken på sin egen förträfflighet. Skämt och sido. Men ska du ändå servera hen något föreslår jag inget enkelt. De hatar verkligen att man utstuderat försöker att 'inte vara märkvärdig'. Inte korv med bröd alltså. Eller fattiga riddare. Eller snabbnudlar (Samyang Ramen (hur goda den kryddstarka varianten än må vara)).

Inget att bjuda din dotters respektive på första gången du träffar denne. 
Inte om hen är entreprenör vill säga.

Jag har byggt en runkbod på mitt kontor. Utan att jag avslöjat vad det är tror jag de regelbundna ljuden och skakningarna från den när jag befinner mig i den fått mina kollegor att 'ana ugglor..'. Vad ska jag göra? Vara öppen med det? Att göra sig av med det är inget alternativ. //a´lea iacta est
Svar: Förstår att man i din situation inte kan se det som ett alternativ att göra sig av med den. Och du kommer säkert hata mig nu men jag måste ändå tillstå att det faktiskt är extremt olämpligt, vansinnigt och rent av olagligt att ha ett bygga en bod vars enda syfte är för dig att kunna onanera på arbetstid. Om det, vilket jag förmodar det är, mitt inlägg om att bygga en sådan som inspirerat dig ber jag dig titta på underrubriken till denna publikation: "Någonstans i gränslandet". Det innebär att den, gränsen alltså, ibland passeras.

"Jag startade upp flera verksmaheter"...

Ni vet som slänger sig med att de 'startat upp olika verksamheter.. bla bla bla'? Visst har man lite svårt för dem? Den där känslan av att man helst inte vill prata med dem längre ni vet? Vad beror den på? Låt mig spekulera lite..
 
Jag misstänker den sinnessjuka rastlösheten som innefattas i just faktumet att man 'startat upp olika verksamheter'. Samma personer saknar helt förmågan att bara sitta ner och göra något för just att göra detta något, utan att han något annat själ alls. Det måste alltid finnas en aspekt av att det de tar sig för ska kan leda till något. En evig och inte allt för sällan ängsligt krav på framdrift. Då uteslutande (i princip) monetär sådan.

 Man anar att inom dem pågår det som påminner när jag umgicks med kvinnor som ung*.Påminner lite av känslan jag har när jag la ner många närmast uteslutande fruktlösa timmar med film/biljard/hjälpa att flytta/gå och köpa kondomer till pojkvän. Fruktlöst eftersom min förhoppning och enda mening med dessa umgängen var att de skulle leda till samlag. Det var allt som då rörde sig i huvudet på mig. Exakt så är det för entreprenören, misstänker jag. Skillnaden är att det är något luddigt som en 'affärsmöjlighet' som rör sig i huvudet. Till skillnad från mig är detta mentala tillstånd, med riktning på något eventuellt i framtiden, permanent hos entreprenören. Det handlar alltså inte bara om småföretagarmässorna och startup-konventen. Det ligger där och gnager i ALLT hen gör. För att förtydliga: För entreprenören är inte sex ett mål. Bara ett medel visa sin mänsklighet... som ju egentligen inte finns bakom de entreprenörens klara nästan lite stirriga blick.
 

UE(unga entreprenörer-mingel): Några lär ha den sex med andra(?) mingeldeltagare. Många av dem kommer ligga där på hotellrummet och ge/ta emot men i tankarna vara någon helt helt annanstans.

*) Jag kunde umgås med kvinnor utan sex som baktanke, men det var stereotypt nog, sällsynt