Ni vet som slänger sig med att de 'startat upp olika verksamheter.. bla bla bla'? Visst har man lite svårt för dem? Den där känslan av att man helst inte vill prata med dem längre ni vet? Vad beror den på? Låt mig spekulera lite..
Jag misstänker den sinnessjuka rastlösheten som innefattas i just faktumet att man 'startat upp olika verksamheter'. Samma personer saknar helt förmågan att bara sitta ner och göra något för just att göra detta något, utan att han något annat själ alls. Det måste alltid finnas en aspekt av att det de tar sig för ska kan leda till något. En evig och inte allt för sällan ängsligt krav på framdrift. Då uteslutande (i princip) monetär sådan.
Man anar att inom dem pågår det som påminner när jag umgicks med kvinnor som ung*.Påminner lite av känslan jag har när jag la ner många närmast uteslutande fruktlösa timmar med film/biljard/hjälpa att flytta/gå och köpa kondomer till pojkvän. Fruktlöst eftersom min förhoppning och enda mening med dessa umgängen var att de skulle leda till samlag. Det var allt som då rörde sig i huvudet på mig. Exakt så är det för entreprenören, misstänker jag. Skillnaden är att det är något luddigt som en 'affärsmöjlighet' som rör sig i huvudet. Till skillnad från mig är detta mentala tillstånd, med riktning på något eventuellt i framtiden, permanent hos entreprenören. Det handlar alltså inte bara om småföretagarmässorna och startup-konventen. Det ligger där och gnager i ALLT hen gör. För att förtydliga: För entreprenören är inte sex ett mål. Bara ett medel visa sin mänsklighet... som ju egentligen inte finns bakom de entreprenörens klara nästan lite stirriga blick.
*) Jag kunde umgås med kvinnor utan sex som baktanke, men det var stereotypt nog, sällsynt
Jag misstänker den sinnessjuka rastlösheten som innefattas i just faktumet att man 'startat upp olika verksamheter'. Samma personer saknar helt förmågan att bara sitta ner och göra något för just att göra detta något, utan att han något annat själ alls. Det måste alltid finnas en aspekt av att det de tar sig för ska kan leda till något. En evig och inte allt för sällan ängsligt krav på framdrift. Då uteslutande (i princip) monetär sådan.
Man anar att inom dem pågår det som påminner när jag umgicks med kvinnor som ung*.Påminner lite av känslan jag har när jag la ner många närmast uteslutande fruktlösa timmar med film/biljard/hjälpa att flytta/gå och köpa kondomer till pojkvän. Fruktlöst eftersom min förhoppning och enda mening med dessa umgängen var att de skulle leda till samlag. Det var allt som då rörde sig i huvudet på mig. Exakt så är det för entreprenören, misstänker jag. Skillnaden är att det är något luddigt som en 'affärsmöjlighet' som rör sig i huvudet. Till skillnad från mig är detta mentala tillstånd, med riktning på något eventuellt i framtiden, permanent hos entreprenören. Det handlar alltså inte bara om småföretagarmässorna och startup-konventen. Det ligger där och gnager i ALLT hen gör. För att förtydliga: För entreprenören är inte sex ett mål. Bara ett medel visa sin mänsklighet... som ju egentligen inte finns bakom de entreprenörens klara nästan lite stirriga blick.
 |
| UE(unga entreprenörer-mingel): Några lär ha den sex med andra(?) mingeldeltagare. Många av dem kommer ligga där på hotellrummet och ge/ta emot men i tankarna vara någon helt helt annanstans. |
*) Jag kunde umgås med kvinnor utan sex som baktanke, men det var stereotypt nog, sällsynt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar