Om konst

Tanken var att från början att skriva med en parodisk stämma om konst. Men det går inte. Hur man än försöker angripa begreppet förlorar man  och konsten vinner. Alltid. Den behöver inte ha någon mening eller mål. Den är bara vad den är. Man trillar ganska fort ner i fällan kring resonemang om vad som är konst och vad som är inte det. Min teori är att det nog mest handlar om konstnärens framtoning. Ju mer konstnärlig framtoning (rättfram, individualist, kultiverad) ju mer konst är dennes verk (om man nu något kan vara mer eller mindre konst). Nej, fy fasen vilket ogreppbart jävla ämne. Nu mår jag dåligt och har inte så mycket mer att säga. Gonatt.

Anna-Lena Jaktlund. Hennes konst är antagligen extremt mycket konst (om något nu kan vara det).