Hon tittar på mig, ler går fram och sätter sig demonstrativt bredvid mig. Hon ser bra ut, smal och ung. Vit topp, jeans och höga mockastövlar är väl kanske inte det jag går igång på egentligen. Men visst hade jag legat med henne om hon frågat. Men inte gör hon det, faktum är att hon inte säger någonting. Inte jag heller såklart. Mitt tips till denna okända kvinna om du läser detta (Till alla andra också för den delen); Skit i att vi sitter och väntar på receptbelagt i apoteket: Säg till mig att du vill ligga om du vill ligga! Jag var helt klart positivt inställd till det den här gången.
Jag kan ju också ha misstolkat hela situationen. Hur som helst vill jag ha mer dialog, agerande, händelser. Alla är så förbannat rädd för att råka beröra en främmande människa. Då menar jag fysiskt men framför allt själsligt. Ännu räddare är alla att bli berörda av någon annan. Eller kanske rättare sagt rädd för att visa att man blir berörd.
I övrigt råkade se Ekdahl på TV4 ikväll och där den otroligt ointressanta debatten om konstfacktjejen som simulerade ett självmordsförsök. Tänker inte kasta sten i glashus, med tanke på mitt förra inlägg och kommentera ett aktuellt ämne (Kan nog tänka mig att ha det som princip här) och alltså inte ge något utlåtande i frågan. Hur som helst var Marcus Birro med i programmet som av någon outgrundlig anledning fick fritt ord i slutet av programmet. Han utnyttjade den tiden till att hylla gamla pretentiösa, rökande och i mörker solglasögonklädda sångare i band som Sisters of Mercy, The Mission och Fields of the Nephilim. Inte konstigt att man är svag för Birro.
Och visst har han rätt i sin hyllning. När man blivit så pretentiös och inåtvänd som Andrew i Sisters är här är har man verkligen lyckats som konstnär:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar