Jag måste erkänna att jag under en tid känt mig allmänt dålig, ja liten som människa. Nu känner jag att jag börjar komma ur svackan. Då kommer istället en irritation, irritation som jag rätt ofta känner mot min omgivning. Jag förundras stunder som denna hur jag över huvudtaget kan förnedra mig till att känna mig lite i denna omgivning. 'Hybris' är ett ord som säkert rinner genom någon läsares huvud nu. Men nej, snarare är det just de egenskaperna jag lider brist på. Jag för intelligent för att inse min egen storhet. Eller om man vänder på det, många i min omgivning är för dumma för att inse sin begränsning, sin litenhet.
Min nya vän flashback börjar också bli tröttsam redan. När jag tänker efter lite undrar jag om jag inte har svårt att få utbyte av andra människor, generellt sett, med få undantag, tyvärr.
Förövrigt ska var inte tanken med denna blogg detta att ha detta ältande, självreflektoriska språk. Snarare ska handlingar vara i fokus. Mina handlingar, andras handlingar och dess konsekvenser. Bättring ska jag väl inte utlova men jag lovar åtminstone att försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar