fredag 25 juni 2010

Svenska rasistfilmer från 90-talet

Att svensk film är intetsägande och likriktad, snällt sagt, är väl närmast en vedertagen sanning. Men så har det inte alltid varit. På nittiotalet rådde en helt annan konstnärlig frihet. Regissörerna tilläts verkligen ta ut svängarna. Se bara nedanstående klipp från en de populäraste genres denna era: Rasistfilm. Skådespelarinsatserna lämnade väl mycket att önska. Det viktiga verkade snarare ha varit gestaltningen. Gestaltningen av samtiden som den uppfattades från svenska filminstitutet kan man anta. Men håll med om att underhållningsvärdet var så extremt mycket större än i svenska filmer av idag.

Ett par klipp från Nattbuss 807: En obehaglig film på många sätt.





För vad hände sen? Varför blev allt sen bara tråkigt och slätstruket? Antagligen är väl det en spegling av denna samtid. Ingen vill göra bort sig. Allt ska vara lite gulligt och småroligt. Inget får göra ont. Parodierandet av svensk film har säkert bidragit också. Jag får nog känna mig medskyldig där. Inget har väl varit så populärt att ironisera över som svensk film? Detta bidrog säkert till att filmbranschen la om kursen. Från det råa 'realistiska' till det puttinuttiga som random Josef Fares-film. Alldeles skärpta och korrekta människor får också den lilla pott filmpengar som finns i detta land. Korrekthet och skärpa blir ju i dessa sammanhang nästan uteslutande lika med tråkigt. Hade jag fått bestämma hade regissör och andra skaparroller lottats ut bland svenska folket istället. DET hade kunnat bli fruktansvärt intressanta resultat av. Sen finns det ju såklart undantag. Lilja Forever är till exempel fruktansvärt obehaglig på befriande och till och med realistiskt sätt. Moodysson håller ställningarna allt jämt. 'Ett hål i mitt hjärta' är verkligen ett konstverk i meningen att skaparna inte verkat tagit någon som helst kommersiella hänsyn. Dessa två filmer börjar i och för sig också få några år på nacken och det kanske är tveksamt om de kan användas som undantag som bekräftar slätstrukenhetsregeln som råder i dagens svenska film.

Till sist lite bonus. Två härliga klipp från 30 November:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar