Jag älskar kvällar som denna. När jag mitt annars smått neurotiska tillstånd bara flyta bort med hjälp av kemi och bra sällskap. Problem som innan ter sig som stora löser sig av sig självt. Mina problem skapas och närs, precis som för många andra, i mitt huvud. Det bästa botemedlet är därför att lura sig själv, förtränga, ignorera problemen. Ett annat finare sätt förklara beskriva denna problemhanteringsmetodik är att jag 'ser problemen ur ett större perspektiv och på så vis hitta en lösning på dom'. Kort sagt: Inga hinder känns för höga för mig just nu.
Det värmer mig också att jag i och med mitt 'snygga tjejer'-inlägg igår äntligen fick lite kommentarer i min blogg igår. Tack Elin och Louise för detta! Det blir så mycket enklare att hitta inspiration och drivkraft att skriva då..
Just nu sitter jag och lyssnar på lite skön nostalgi-musik och njuter av mitt nyvunna tillstånd. Jag funderar på hur jag kan förvalta det och genom det hitta mer inspiration till mer meningsfullhet i tillvaron. Något jag under lång tid saknat. Så varför inte fortsätta njuta? Tills vidare räcker det bra med att känna mig skönt nollställd med hinder väl förträngda någonstans i periferin.
Under tiden jag skriver detta börjar ändå hjärnan varva upp lite. Förhoppningsvis kan jag omsätta denna aktivitet i något som jag kan publicera här.
Prodigy artist radio på Spotify just nu. Håller även mer än ett decennium senare:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar