Genväg till lycka

Tro det eller ej men jag är en människa som oftast håller mig till de av samhället godkända droger (alkohol, nikotin, koffein..). Detta gör jag inte på grund av att jag tycker denna uppdelning mellan lagligt och olagligt är speciellt relevant utan mer för att jag inte befinner mig i något sammanhang där olagliga droger förekommer. Dessutom är jag lite känner jag ett inneboende motstånd och något slags förakt för den gängse drogliberala kulturen (kanske ett ämna att återkomma om?). Något jag ändå delar med denna kultur är den inställning till lycka som de, om inte uttalat så underförstått, har. Det handlar om att man med drogers hjälp kan bli lycklig. Punkt. Inga men. I övriga samhället är det många som i och för sig delar den uppfattningen men lägger till ett stort "MEN...".

Detta "men" handlar såklart om riskerna för missbruk, biverkningar, risken att skada andra ect. ect. Ofta buntas alla droger, ibland även de lagliga till en massa när det hänvisas till dessa effekter. Det är man kan börja fundera över mekanismerna bakom att det negativa, alla risker, nästan alltid måste komma på tal. Min teori är att det beror på en underliggande, djupt rotad föreställning om genvägar till lycka. Denna föreställning gör gällande att sådana genvägar inte finns. Istället är det genom strävsamhet och tålamod som man kan arbeta sig fram till 'riktig' lycka. Sådan som verkligen är gör en lycklig. Är man på något annat sätt lycklig så är man inte lycklig "egentligen". Ungefär som att säga när du fått en smäll har du inte ont egentligen, däremot om du har fått en förslitningsskada.

Vad är då syftet med mitt resonemang? Är det att snabba genvägar till lycka just är att föredra framför de mer 'dygdiga' långsamma (som god kost, sömn och träning)? Absolut inte. Det finns nämligen en annan sida, människor som menar för att man just inte blir lycklig om man inte skiter i att tränar och äter två tårtor varje dag. Deras argumentation verkar bestå i att träning=jobbigt=inte lycklig. Tårta=gott=lycklig. Man blandar alltså ihop positiva egenskaper med ens egen lycka. Nej, istället är de de ogenomtänkta argumenten som jag i vanlig ordning vill klämma åt och att det alltid när det rör sig om jakt på tillfälliga lyckorus ska moraliseras. Alla vet att man inte blir lycklig av heroin på lång sikt men lika lite blir man lycklig av att mura in sig i föreställningar och tankevärldar som begränsar en. 

Man blir lycklig av att skjuta heroin.