Detta är inget inlägg i bostadsbyggardebatten. Detta handlar om musikstycket med titeln "Bygg inte hus". Den som vill förstå vad detta inlägg i fortsättningen handlar om bör därför först se det här:
Mitt Omdöme: Budskapet är bra. Man ska inte bygga hus på en sandig strand, för det är ingen bra grund. Bygg den istället på ett Så långt är jag med. Men sen att mena att huset måste byggas på ett berg? Nu är jag ingen byggexpert men det bästa stället att bygga hus på är väl ändå inte berg? Eller? Barnen som illustrerar vad som sjungs med händerna känns lite överflödigt och adderar egentligen inget till den information texten ger. Möjligtvis kan dessa vara till glädje för döva (som inte kan läsa texten som också visas på skärmen i bakgrunden). Till sist: Visselpartiet. Här trampas det vatten och känns så väldigt mycket som den lata textförfattarens väg ut. Men värst av allt: Hela texten känns helt onödig. Vill man beskriva varför gudstro skulle vara en stabil grund att stå, gör det istället då. Att använda en rent felaktig byggteknisk analogi är bara att gå över ån efter vatten som man på vägen tillbaka tappar ut.
Vill ändå avsluta lite positivt: Låten har, trots att jag hörde den senast för över 25 år sedan* fortfarande etsat sig fast i mitt huvud. Om det säger mest om mig eller om låten lämnar jag öppet för spekulation. Jag kan i alla fall konstatera den inte passerat mig opåverkad och kommer säkert finnas där i
*) Detta vid ett antal tillfällen som medlem i Korskyrkans barnsektion J1 (J:et står för Jesus tror jag). Men mer om det kanske, någon annan gång.
söndag 8 maj 2016
torsdag 21 april 2016
En förklaring
Som ni märker kommer inte inläggen så tätt här. Inte alls i den frekvens jag vill. Även twitter-frekvens skulle jag vilja hålla tätare. Mest för att dra trafik till bloggen. Twitter är nämligen något jag i grunden gillar med det begränsande och att det därav händer saker hela tiden. Men, tyvärr förstörs det av att de flesta där är idioter eller i bästa fall bara tråkiga. Men det var ett sidospår. Något jag kan fördjupa mig i mer längre fram.
Det skulle vara lätt för mig att säga att det (min dåliga och ojämna inläggsfrekvens) beror på att tidsbrist ect ect. Men ska jag vara ärlig, vilket jag alltid är så beror det inte på det. Det beror på att det inte är så jävla roligt som man kanske kan tänka sig alla gånger. Att skapa på det här sättet är väldigt otacksamt. Knappt ingen respons och dåligt betalt (kan avrundas till noll). Men gnäller jag nu? Nej, jag bara förklarar. Sen vore det kul med lite "buzz" kring vad jag gör, det måste medges. Gärna någon att bolla med. Få lite betalt på något sätt så att säga. Men som sagt. Jag har valt den hårda vägen, att försöka förnöja idioter som inte har vett att skilja guld från grus. Skulle de göra det skulle de aldrig låta mig få veta det.
Men vad jag gnäller (förklarar inte längre, gnäller). Jag får leta upp nått/någon att gilla. Men det känns som oöverkomlig uppgift med tanke på all jävla smörja som då måste gås igenom.
Det skulle vara lätt för mig att säga att det (min dåliga och ojämna inläggsfrekvens) beror på att tidsbrist ect ect. Men ska jag vara ärlig, vilket jag alltid är så beror det inte på det. Det beror på att det inte är så jävla roligt som man kanske kan tänka sig alla gånger. Att skapa på det här sättet är väldigt otacksamt. Knappt ingen respons och dåligt betalt (kan avrundas till noll). Men gnäller jag nu? Nej, jag bara förklarar. Sen vore det kul med lite "buzz" kring vad jag gör, det måste medges. Gärna någon att bolla med. Få lite betalt på något sätt så att säga. Men som sagt. Jag har valt den hårda vägen, att försöka förnöja idioter som inte har vett att skilja guld från grus. Skulle de göra det skulle de aldrig låta mig få veta det.
Men vad jag gnäller (förklarar inte längre, gnäller). Jag får leta upp nått/någon att gilla. Men det känns som oöverkomlig uppgift med tanke på all jävla smörja som då måste gås igenom.
onsdag 30 mars 2016
Snygg på Quizkampen
Har fått en fix idé om att skriva något om attraktion och Quizkampen. Idén slog mig när jag kom på mig själv bli lite 'småkåt' på vissa man spelade mot enbart baserat på kombinationen namn och avatar. Ett sådant figurerat exempel är att en slumpvis motståndare kommer upp på min skärm som heter Sanna_92 och har denna avatar. Är det då inte mänskligt att bli en smula eggad så säg? (Som heteroman alltså).
Hur som helst, det naturliga första steget var att göra lite research i ämnet medels googling. Har några träffats via Quizkampen exempelvis? Självklart visste jag redan innan att svaret är ja. Finns det ett forum någonstans så använder människor (män åtminstone) det som en möjlighet till samlag. Hittade hur som helst denna artikel (http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/sex--relationer/latt-att-trampa-snett-i-jakten-pa-en-perfekt-partner/) i ämnet där det i en bisats nämns att folk har träffats och blivit tillsammans genom att de inlett sin relation på Wordfeud eller Quizkampens chatt.
En annan sak som slog mig var hur värdelösa tips. Fattar man inte att öka utfallet genom att träffa nya människor sen undvika stel stämning är det inte relationskurs man behöver. Då är det istället en kurs i sannolikhetslära som behövs.
Nu kom vi ifrån ämnet, Quizkampen. Har kanske inte så mycket mer att tillägga. Egentligen var det väl upphovet till detta inlägg bara en uppdämd känsla av att vilja erkänna något som delvis kan fylla en med skam, det vill säga att bli attraherad av grafisk minibild på en frågesport-app. Med eftertanke tänker jag att det är en ögonbrynshöjare att eventuella läsare INTE kommer reagera på det märkliga i min attraktion. Eller är det märkligt? Den postmoderna* tolkningen säger att vi alltid skapat oss sexuella 'ikoner' som i given kontext signalerar hög attraktion.Vi säger så eftersom det får mig att framstå som ett offer för den tid jag lever snarare än något annat. Och det kära läsare, är något jag faktiskt kan leva med.
En naturlig följdfråga som man kanske ställer sig är om jag vågat ta steget att ta kontakt i sexuella syften via Quizkampen själv? Nej, mitt överjag tar i vanlig ordning över och säger till mig att inte vara någon kufig figur som tar alla tillfällen i akt att göra närmanden. Kanske borde jag ta mod till mig ett sådant? I och med denna publikation kan jag se det som ren research och på så vis övervinna min skam inför det.
*) Om jag tolkat begreppet rätt. Dags för en djupdykning i Foucaults tankevärld månne?
Hur som helst, det naturliga första steget var att göra lite research i ämnet medels googling. Har några träffats via Quizkampen exempelvis? Självklart visste jag redan innan att svaret är ja. Finns det ett forum någonstans så använder människor (män åtminstone) det som en möjlighet till samlag. Hittade hur som helst denna artikel (http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/sex--relationer/latt-att-trampa-snett-i-jakten-pa-en-perfekt-partner/) i ämnet där det i en bisats nämns att folk har träffats och blivit tillsammans genom att de inlett sin relation på Wordfeud eller Quizkampens chatt.
En annan sak som slog mig var hur värdelösa tips. Fattar man inte att öka utfallet genom att träffa nya människor sen undvika stel stämning är det inte relationskurs man behöver. Då är det istället en kurs i sannolikhetslära som behövs.
Nu kom vi ifrån ämnet, Quizkampen. Har kanske inte så mycket mer att tillägga. Egentligen var det väl upphovet till detta inlägg bara en uppdämd känsla av att vilja erkänna något som delvis kan fylla en med skam, det vill säga att bli attraherad av grafisk minibild på en frågesport-app. Med eftertanke tänker jag att det är en ögonbrynshöjare att eventuella läsare INTE kommer reagera på det märkliga i min attraktion. Eller är det märkligt? Den postmoderna* tolkningen säger att vi alltid skapat oss sexuella 'ikoner' som i given kontext signalerar hög attraktion.Vi säger så eftersom det får mig att framstå som ett offer för den tid jag lever snarare än något annat. Och det kära läsare, är något jag faktiskt kan leva med.
En naturlig följdfråga som man kanske ställer sig är om jag vågat ta steget att ta kontakt i sexuella syften via Quizkampen själv? Nej, mitt överjag tar i vanlig ordning över och säger till mig att inte vara någon kufig figur som tar alla tillfällen i akt att göra närmanden. Kanske borde jag ta mod till mig ett sådant? I och med denna publikation kan jag se det som ren research och på så vis övervinna min skam inför det.
*) Om jag tolkat begreppet rätt. Dags för en djupdykning i Foucaults tankevärld månne?
lördag 12 mars 2016
Ny demokrati
Ny Demokrati var partiet som dansade en sommar. Eller en valrörelse. Många av oss tog de till sitt hjärta med sitt budskap mindre byrokrati, förmynderi och såklart ut med alla jävla invandrare. Men framför allt var det, gissar jag denna fantastiska låt som var avgörande för risksdagplatserna:
Kommentarer är egentligen överflödiga jag finner det ändå på sin plats att uppmama att lyssna till slutet för det är då det blir riktigt intressant. Det obegripliga mellanspelet med där följande rader pratsjungs: "Hörru greven, det är inte de stora inkomsterna som är viktigast, det är de små utgifterna
För bövelen Karlsson, när ekonomin tryter, DÅ KÖR VI SÅ DET RYKER." Det följs sen av skriksång av refrängen. Små detaljer som ger låten dess "edge" och gör den till vår lands överlägset mest framgångsrika partilåt.
Bonus. Lite bilder som kan få er minnas tillbaka till den där härliga valrörelsen 1991:
Kommentarer är egentligen överflödiga jag finner det ändå på sin plats att uppmama att lyssna till slutet för det är då det blir riktigt intressant. Det obegripliga mellanspelet med där följande rader pratsjungs: "Hörru greven, det är inte de stora inkomsterna som är viktigast, det är de små utgifterna
För bövelen Karlsson, när ekonomin tryter, DÅ KÖR VI SÅ DET RYKER." Det följs sen av skriksång av refrängen. Små detaljer som ger låten dess "edge" och gör den till vår lands överlägset mest framgångsrika partilåt.
Bonus. Lite bilder som kan få er minnas tillbaka till den där härliga valrörelsen 1991:
fredag 26 februari 2016
Du har fel, Herbert
Med anledning av Herbert Gudmundssons ständigt aktuella låt "Some put the trust in the guitar" är det på sin plats med en varning: Lita aldrig på en gitarr! Du kommer bli sviken om och om igen. Exempel:
"- Du Gitarren, vaktar du mina barn medan jag går ut på krogen några timmar? Va? Ok? Du svarar inte. Om jag säger så här då: Jag lämnar mina barn här nu med dig och går ut på krogen. Protestera om du inte tycker det är en bra ide. Ok. Bra, då går jag då."
Jag blir smärtsamt varse av mitt misstag när jag släntrar hem fram på småtimmarna: Barnen somnat framför tvn eftersom 'någon' inte fått dem i säng. 'Någon' har inte stängt av kaffebryggaren. Några dagar senare hittar jag en använd kondom i fotändan av min säng. Tillfälligheter? Knappast. Gitarren är lömsk jävel helt enkelt.
"Inte alla gitarrer.. Jag känner flera och jag känner inte alls igen mig i det här..." kanske någon nu tänker. Nej, visserligen. Men det är snarare regel än undantag när det kommer till att jag har lagt min tillit i gitarrens händer. Emperi som man säger inom forskarvärlden. Även om det finns pålitliga gitarrer. Varför chansa? Vi har bara ett liv och ibland är det bättre att ta lärdom i historien än att göra en poäng av sin fördomsfrihet med båda hälsa och egendom som insats.
Förövrigt anser jag att om du ska lita på ett väderstreck så ska du inte välja varken öst eller väst. Mitt val faller istället på syd syd väst. Här har jag egentligen inget argument utan går endast på magkänslan.
"- Du Gitarren, vaktar du mina barn medan jag går ut på krogen några timmar? Va? Ok? Du svarar inte. Om jag säger så här då: Jag lämnar mina barn här nu med dig och går ut på krogen. Protestera om du inte tycker det är en bra ide. Ok. Bra, då går jag då."
Jag blir smärtsamt varse av mitt misstag när jag släntrar hem fram på småtimmarna: Barnen somnat framför tvn eftersom 'någon' inte fått dem i säng. 'Någon' har inte stängt av kaffebryggaren. Några dagar senare hittar jag en använd kondom i fotändan av min säng. Tillfälligheter? Knappast. Gitarren är lömsk jävel helt enkelt.
"Inte alla gitarrer.. Jag känner flera och jag känner inte alls igen mig i det här..." kanske någon nu tänker. Nej, visserligen. Men det är snarare regel än undantag när det kommer till att jag har lagt min tillit i gitarrens händer. Emperi som man säger inom forskarvärlden. Även om det finns pålitliga gitarrer. Varför chansa? Vi har bara ett liv och ibland är det bättre att ta lärdom i historien än att göra en poäng av sin fördomsfrihet med båda hälsa och egendom som insats.
 |
| Herbert, jag tror det där med att lägga pengarna in en påse är en bättre idé. |
Förövrigt anser jag att om du ska lita på ett väderstreck så ska du inte välja varken öst eller väst. Mitt val faller istället på syd syd väst. Här har jag egentligen inget argument utan går endast på magkänslan.
måndag 22 februari 2016
Min son är klok
Idag när jag hämtade min son på dagis råkade jag höra en annan förälder berätta en historia han läst på facebook om hur ett barn råkat ut för någon vuxen som betett sig illa och haft en felaktig ståndpunkt. Då hade barnet enligt pappan levererat ett fantastiskt svar på tal. Min son hörde också berättelsen och utbrast genast:
"Bara för att någon beskriver ett händelseförlopp som om detta är något denne själv varit med om behöver det inte nödvändigtvis vara sant. När det dessutom handlar om att ett litet barn som ytterst välformulerat, fyndigt och genomtänkt spontant levererar ett svar på tal finns det all anledning att börja vara lite källkritiskt. En bra fråga att ställa sig när man stöter på berättelser som dessa är: Verkar det lite för bra för att vara sant? I så fall är det nog också det."
Min son är klok tycker jag.
"Bara för att någon beskriver ett händelseförlopp som om detta är något denne själv varit med om behöver det inte nödvändigtvis vara sant. När det dessutom handlar om att ett litet barn som ytterst välformulerat, fyndigt och genomtänkt spontant levererar ett svar på tal finns det all anledning att börja vara lite källkritiskt. En bra fråga att ställa sig när man stöter på berättelser som dessa är: Verkar det lite för bra för att vara sant? I så fall är det nog också det."
Min son är klok tycker jag.
 |
| Ett barn, precis som min son. |
lördag 13 februari 2016
Gollum
Läste igenom detta verk jag valt att kalla rundaord. Fy satan vilken stunder av genialitet som ändå ligger här i denna ödsliga avkrok av Internet. Jag skulle till och med vilja kalla det mitt livsverk. Det är ta mig fan det bästa jag (hittills) åstadkommit! Ju mer jag läser ju starkare känner jag att jag Nu fan se till att få ut den här skiten till fler (några över huvud taget) läsare. Och ja, vara lite mer produktiv kanske men hellre kvalitet en kvantitet (emellanåt har jag prioriteringen där varit omvänd, tyvärr).
Av de inlägg jag gick igenom nu fanns mitt "100 inläggs-inlägg". Där radar jag upp en rad underprojekt jag haft under bloggens paraply. En hel del intressanta och vågade idéer som på grund av min dåliga arbetsmoral har runnit ut i sanden. Sedan dess har sådana projekt (förutom inläggserier som det (av åtminstone mig) uppskattade livstidstips (del 1, del 2 och del 3 här). Det enda stora projektet vid sidan om har varit twitterkontot @rundaordh. Från början var tanken att använda detta sociala nätverk för att nå ut med min blogg. Men likt hur Sméagol förtärs av ringen han hittar och sakta förvandlas till varelsen Gollum har twitter förvandlat mig. Den har gjort mig fantasilös, lite ängslig och ofta irriterad. Irriterad på all skit som skrivs där och kanske framför allt på all skit jag själv skrivit där. Visst har det haft sina stunder med roliga interaktioner med en del sköna personer (varav en relation förstördes efter jag uppfyllt personens önskan om att skicka bild på utvald del av min kropp, men det är en annan historia).
Men på det stora hela. Nej.. Därför är tanken att använda skiten till just det jag förutsatte mig att att använda det till; som marknadsföring för min ibland riktigt högkvalitativa inlägg här. Rekommenderar att ni, mina eventuella nya läsare att gå tillbaka bland inläggen och läsa äldre inlägg. Tack vare tidlösheten som ju hela tiden varit en av fundamenten finns det ingen anledning att inte göra det. Med det sagt kan jag ändå nästan lova att det kommer komma en och annan underfundig, finurlig och till och med lite rolig tweet emellanåt. Twitter har precis som McDolnads trots allt ändå sina goda stunder.
Av de inlägg jag gick igenom nu fanns mitt "100 inläggs-inlägg". Där radar jag upp en rad underprojekt jag haft under bloggens paraply. En hel del intressanta och vågade idéer som på grund av min dåliga arbetsmoral har runnit ut i sanden. Sedan dess har sådana projekt (förutom inläggserier som det (av åtminstone mig) uppskattade livstidstips (del 1, del 2 och del 3 här). Det enda stora projektet vid sidan om har varit twitterkontot @rundaordh. Från början var tanken att använda detta sociala nätverk för att nå ut med min blogg. Men likt hur Sméagol förtärs av ringen han hittar och sakta förvandlas till varelsen Gollum har twitter förvandlat mig. Den har gjort mig fantasilös, lite ängslig och ofta irriterad. Irriterad på all skit som skrivs där och kanske framför allt på all skit jag själv skrivit där. Visst har det haft sina stunder med roliga interaktioner med en del sköna personer (varav en relation förstördes efter jag uppfyllt personens önskan om att skicka bild på utvald del av min kropp, men det är en annan historia).
Men på det stora hela. Nej.. Därför är tanken att använda skiten till just det jag förutsatte mig att att använda det till; som marknadsföring för min ibland riktigt högkvalitativa inlägg här. Rekommenderar att ni, mina eventuella nya läsare att gå tillbaka bland inläggen och läsa äldre inlägg. Tack vare tidlösheten som ju hela tiden varit en av fundamenten finns det ingen anledning att inte göra det. Med det sagt kan jag ändå nästan lova att det kommer komma en och annan underfundig, finurlig och till och med lite rolig tweet emellanåt. Twitter har precis som McDolnads trots allt ändå sina goda stunder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)