I medelåldern med kepsen på sne

Idén till det här inlägget fick jag när jag läste den här tweeten:

Provocerande, eller hur? Här är ett par exempel till: 

SLUTA NU! Det räcker, det ser bara för djävligt ut. Det bara skriker ålderskris. Men det är värre än så. Personen bakom kepsen utstrålar så fantastiskt mycket oskönhet. Oskön på det värsta viset. Det vill säga att man gör allt för att utstråla 'en skön kille' men att det hela tiden lyser igenom att man är precis motsatsen. När jag tänker efter kanske jag borde tacka dem för att de bär kepsen på sne och på det viset gör det (ännu) lättare för mig att urskilja dem. Men o andra sidan blir jag så till den grad provocerad att jag hellre klarar mig utan den bekvämligheten.

Det smärtar mig när jag tänker på vad dessa kepsbärare gör med mitt sinne. Jag blir en lite mer föraktfull och fördomsfull människa och det är ni som provocerar fram det.

"Gemenskapen är det viktiga"

(På grund av lite tekniskt haveri får jag göra en ny publicering av detta gamla inlägg, ber om ursäkt för obehaget)
 
Först och främst: Att skriva mediakritiska inlägg kan nog vara bland det mest bajsnödiga man kan ägna sig åt. Detta eftersom det lyser igenom hur förbannat viktiga de människor som vanligtvis skriver dessa tycker att de är i skrivandets stund. Med det fastslaget vill jag ändå ge mig in i den terrängen. Anledningen är rubriken på detta inlägg. En rubrik jag och kanske flera med mig är lite trött på.. 

Att människan generellt behöver ett liv där hon samverkar med andra är jag helt klart med på. För egen del kanske det behovet förhållandevis. Men trots det får jag nog ändå erkänna att det är viktigt även för mig personligen. Detta faktum är knappast är kontroversiellt. Snarare råder det konsensus runt det. Så långt så väl, inga konstigheter. Men, av någon anledning ska detta faktum alltid (nästan alltid) lyftas fram som det väsentliga av journalister. Jag vet inte vad det kommer ifrån, kanske någon kurs "föreningsreportaget A" som alla journalister måste läsa där det kanske står "vinklingen som bör framhållas är att föreningens och/eller evenemangets främsta syfte är gemenskapen". För ja, det är i princip bara när det gäller reportage om föreningsverksamhet som denna vinkling och rubriksättning anammas. Inte när det handlar om exempelvis familjen, organisationer, stater eller samhället i stort (där man lätt kan argumenterar för att detta är lika relevant). Det har gått så långt att många som blir intervjuade i dessa reportage anger detta eftersom de någonstans vet att det är de svaret som förväntas av dem.

I sak är det som sagt inte fel (i de flesta fall), att det är gemenskapen som är det viktiga, men att belysa det är ju för fasen helt redundant. Lika spännande som att framhålla att 'det viktigaste är att andas' när man ska ge tips på en aktivitet (sport,resa,montera möbel eller vad som helst).  
Några exempel:

PS: En annan rubrik som det gick inflation i när jag som ung regelbundet läste min lokaltidning, långt i från storstaden, var "Landsbygden måste leva" (och varianter på den). Högst irriterande, även den.

Dagens knullskivtips

Skriver vanligtvis inte längre om snusk. Inte alls i den utsträckningen som jag skrev om detta ämne i bloggens linda, 2009. Men dagens inlägg berör ämnet. Det handlar nämligen om min liggskiva. Ni vet den där skivan man brukar sätta på när det vankades älskog hemma (nu blev det inte älskog varje gång utan ofta litet tafatt kyssande och petande). Med risk att outa* mig själv presenterar jag därför Suedes fantastiska Sci-Fi Lullebies (Spotify-länk). En dubbel-CD  som  jag då, för säg 10-15 år sen, använde för att skapa den där 'knulliga' stämningen, som jag lite tafatt försökte frammana. Som titeln och syftet  skvallrar om består skivan av lugna låtar. Hela 27st närmare bestämt. Självklart innehållandes Suedes omisskännliga sound. Förövrigt var det evigheter sen jag lyssnade på detta guldkorn. Nog dags nu och samtidigt drömma mig tillbaka till en svunnen tid.

Ironiskt nog föreställer omslaget resultatet av en åktur som inte gått enligt plan (förmodar jag). Något som ofta skedde även för mig när skivan spelades.

*) Antalet olika individer jag utsatt för dessa toner nattetid är ganska lågt och med tanke på att även gäller antalet läsare av denna är jag beredd att ta den risken (eller kanske få kontakt med någon bortglömd bekantskap)

Livsstilstips#1: Ge inte folk vad de vill ha

Jag har åtagit mig att ge mina trogna läsare några tips till ett inte nödvändigtvis bättre liv så kanske ett där du slipper känna den fadda smaken av förljugenhet och misslyckande i att inte nå upp till samhällets motsägelsefulla ideal.

Det första viktiga tipset är: Ge inte folk vad de vill ha. Det är ett väldigt bra tips om du vill undvika att sakta dö själsligt. Konkret går det ut på att inte bara följa den stora strömmen. Hur man gör det är helt individuellt. Men till att börja med handlar det helt enkelt om att vara lite motvals: Börjar alla prata om Mad Men, då snackar du om "Allå Allå Emliga Armén". Pratar folk om COD pratar du om The Last Ninja, börjar alla med standup börjar du med obskyr spoken word i en källarlokal som ockuperas av några vänsteranarkister (alltså måste du antagligen göra detta i Göbeborg (helst Göteborg på 80-90-talet) eller Tyskland).

Kolla på "På spåret" på fredag kväll? Nej, jag tänkte plöja igenom "Allo Allo"-boxen

Det handlar nödvändigtvis inte om att följa ditt hjärta och sånt vagt och svårdefinierat larv. Det handlar om att få kontrollen över sitt liv och sina val. Känna att dessa inte kommer i kontext utan att det du gör, tänker och yppar är en spegelbild av din själv och dina egna val. Jag ska inte ge dig några illusioner om att du omedelbart kommer få något erkännande som en fri vacker själv som alla kommer uppskatta. Snarare finns risken att du kommer ses som lite kufig och i värsta fall en väldigt jobbig människa att ha att göra med. Men för den som prioriterar integritet framför att vara den där duktiga kuggen men betydelselösa kuggen i maskineriet är detta tips väsentligt.

Skit i vad Doktor Phil säger, ta till dig av mina tips istället!

Varsegoda! Fler tips under denna rubrik kommer längre fram. Hav förtröstan!

Om inlägg om Kariatyrtecknare

Som den trogna läsaren säkert är medveten om har jag lite som princip (nog den enda principen jag har) med denna publikation att undvika aktuella ämnen. Men förra i och med händelserna i Paris i början på den här månaden blev plötsligt ett inlägg jag skrev i höstas plötsligt kusligt aktuellt. Här kan man alltså läsa vad min åsikt kring det drabbade skrået karikatyrtecknare*. Vet inte om min bild av politisk karikatyr egentligen ändrats efter dåden men någonstans gör de uppenbarligen en insats med att blottlägga trångsynthet och religiös galenskap åtminstone.. Nu ska jag nog sluta. Märker att jag är inne och tassar på domäner som bryter mot principen nämnd ovan.

PS. Har fortfarande inte hittat något som helst trots idogt sökande gällande Bosse Ringholm och hans karikatyrbild på sitt kontorsvägg. Börjar bli rädd att mitt minne spelat mig ett spratt och alltihop och att det hela istället handlade om någon helt annan som Glenn Hysén eller Mats Wilander. Ber om ursäkt för denna förvirring.

*) Medveten om att andra grupper drabbades och i synnerhet var ett av annat av attentaten dessa dagar riktat mot judar.

Jordnära - argumenten mot

Jag har problem med människor som identifierar sig som 'jordnära'. Eller, kanske egentligen inte personerna i sig, utan hur de floskler dessa personer slänger sig med godtas och närmast ses som något fint och vördnadsfullt. Jag har därför sammanställt mina svar till några av dessa 'standardfloskler' (vars exakta formulering kan variera något).

"Får jag bara mat på bordet och en hand att hålla i är jag nöjd"

Svar: Så du bryr dig inte hur den där maten kommit på bordet och/eller vilka som inte får den där maten och inte får chansen att leva som du för att du ska få göra det?

 

Man blir galen om man tänker på sånt" (oftast hänvisande till universums storlek exvis)

 Svar: NEJ. Att tänka stora tankar gör en inte galen. Det har bieffekten att dina perspektiv vidgas. Men det vill du väl inte, för du vill leva i din jävla bubbla. SÄG DET ISTÄLLET!

"Jag står med båda fötterna på jorden"

Svar: Jag vet vad du menar. Du är en ignorant självupptagen jävel som inte vill se saker på några andra sätt än mitt eget. Din skenbart stadiga grund (av jord?!) där du ställt dina fötter bygger bara på att din världsbild aldrig får ifrågasättas.