"Gemenskapen är det viktiga"

(På grund av lite tekniskt haveri får jag göra en ny publicering av detta gamla inlägg, ber om ursäkt för obehaget)
 
Först och främst: Att skriva mediakritiska inlägg kan nog vara bland det mest bajsnödiga man kan ägna sig åt. Detta eftersom det lyser igenom hur förbannat viktiga de människor som vanligtvis skriver dessa tycker att de är i skrivandets stund. Med det fastslaget vill jag ändå ge mig in i den terrängen. Anledningen är rubriken på detta inlägg. En rubrik jag och kanske flera med mig är lite trött på.. 

Att människan generellt behöver ett liv där hon samverkar med andra är jag helt klart med på. För egen del kanske det behovet förhållandevis. Men trots det får jag nog ändå erkänna att det är viktigt även för mig personligen. Detta faktum är knappast är kontroversiellt. Snarare råder det konsensus runt det. Så långt så väl, inga konstigheter. Men, av någon anledning ska detta faktum alltid (nästan alltid) lyftas fram som det väsentliga av journalister. Jag vet inte vad det kommer ifrån, kanske någon kurs "föreningsreportaget A" som alla journalister måste läsa där det kanske står "vinklingen som bör framhållas är att föreningens och/eller evenemangets främsta syfte är gemenskapen". För ja, det är i princip bara när det gäller reportage om föreningsverksamhet som denna vinkling och rubriksättning anammas. Inte när det handlar om exempelvis familjen, organisationer, stater eller samhället i stort (där man lätt kan argumenterar för att detta är lika relevant). Det har gått så långt att många som blir intervjuade i dessa reportage anger detta eftersom de någonstans vet att det är de svaret som förväntas av dem.

I sak är det som sagt inte fel (i de flesta fall), att det är gemenskapen som är det viktiga, men att belysa det är ju för fasen helt redundant. Lika spännande som att framhålla att 'det viktigaste är att andas' när man ska ge tips på en aktivitet (sport,resa,montera möbel eller vad som helst).  
Några exempel:

PS: En annan rubrik som det gick inflation i när jag som ung regelbundet läste min lokaltidning, långt i från storstaden, var "Landsbygden måste leva" (och varianter på den). Högst irriterande, även den.