2. Jag måste erkänna, som den stora människa jag ändå är, att jag misslyckats med vad jag företog mig. eller ja.. Det beror helt på vad man lägger i definitionen av misslyckande. Snarare skulle man kunna kalla det att jag reviderar detta företag en aning. Anledningen till detta är ganska enkel: Jag känner helt enkelt inte att jag kan förmå mig gå in och kommentera på antingen en 12-årig tjejs blogg eller en 22-årig mamma från Värmland:s dito i syfte att marknadsföra denna publikation. Just dessa två kategorier av bloggar har varit de enda (och då överdriver jag inte) de enda som dykt upp när jag slumpvist uppdaterat nyligen.se och valt senast pingade blogglänk. Jag vill definitivt inte av många själ, skriva något på en 12-årig tjejs kommentarsfält. Vad gäller den värmländska (eller Dalsländska eller småländska, ja ni fattar..) unga mammans blogg som särstavar fram sina publikationer om fika med kompisar och om sina älsklingar (barnen) så blir känslan av att vad jag än skriver så kommer det i bästa fall inte intressera denna mamma eller hennes läsare ett skit. I värsta fall tolkar de tonen i en eventuell kommentar från tillsammans med i titt på rundaord som en ren sarkastisk nedvärderande provokation från min sida. Istället får jag hitta något annan metod, gärna där slumpen på något sätt är inblandat, att marknadsföra mig på.
 |
| Okommenterbart |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar