Man kan säga att viljan är större än utfallet när det gäller den här publikationen. Föregående inlägg bevittnar om denna vilja. I min iver att hålla någorlunda jämn frekvens på inläggen gav jag mig fan på att få ut ett inlägg, trots den sena timmen och min trötthet. En strategi som kanske inte är den mest lysande kan jag villigt erkänna så här i efterhand. Kvaliteten på inlägget blir just inte den bästa viktat mot den smärta man ändå får utstå. Men just effekterna av denna trötthet som man på alla sätt försöker hålla emot är intressant. Några sekunders klarhet följs av att medvetandet plötsligt hamnar i en mycket konstig och ologisk värld. Håller man just då på att skriver fortsätter fingrarna trycka ner tangenterna och bilda ord. Ord jag inte har haft sinnesnärvaron att spara men minns åtminstone att de i sammanhanget blir helt ologiska.
Det enda vettiga från min sida är ju självklart (som jag ser det) att försöka få ut några slags texter ur detta tillstånd. Min tanke är i så fall att i ett framtida tillstånd av trötthet läsa en text och sen på inspelningen förhoppningsvis höra hur 'texten' plötsligt tar sig en oväntad, skruvad och ologiskt vändning. Lämnar en obligatorisk öppning och återkommer i ämnet.
PS. Måste påpeka ironin i att även detta inlägg skrivits under influens av svårt trötthet. Jag är rädd att skrivandet här har blivit en mental trigger som försätter mig i ett tillstånd av svår sömndruckenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar