tisdag 18 april 2017
Enträgenhet
Ja, hur fan blev det så här? En tanke som slog mig är att det kanske alltid varit "så". Vad det nu är. Jag har kanske alltid varit en person med, om jag får säga det själv, hög högstanivå när det gäller att ha "det". Med det menar jag att vara på det sättet jag vill. Däremot är jag förbannat omjämn och långa stunder extremt dålig. Lösningen är lika självklar som den är tråkig; det handlar om att jobba på. Skapa mig framgång. Enträgen vinner. Någonstans får man börja. Rom byggdes inte på en dag, osv osv. Jag tror ni fattar.
måndag 17 april 2017
När det mer verklighetsförankrade horoskopet visar sig stämma
Det var ett jävla tag sen jag skrev något här. Tänker inte beröra det mer. Kan bara konstatera att det kanske är lite styrkan med detta alster; jag kan inte riktigt släppa det. Än längre tillbaka i tiden, närmre bestämt 2009 skrev jag detta inlägg om Oxens år*. Där avslutade jag med ett förslag hur ett mer träffsäkert och ärligt horoskop skulle kunna se till skillnad från de slätstrukna man brukar läsa:
Du kommer att efter att låtit dig lurats att du verkligen blivit utvilad på jobbet och nu kommer att uppskatta det igen snart istället inse att du verkligen inte trivs där. Något du självklart inte kommer erkänna för dig själv. Du kommer även att märka att frekvensen av gräl med din respektive kommer, precis som du hoppats, att minska jämfört med hur det var tidigare under sommarens semester. Det kommer dock inte göra dig till freds snarare kommer det ge dig periodens andra bittra insikt; att du din relation har förlorat all förmåga att kommunicera i ditt förhållande förutom under några bag-in-box indränkta kvällar i mitten av Juli då det mest handlar om att du skriker åt din partner. Du kommer under den närmaste tiden, om du känner efter lite, antagligen inse att du vill ta livet av antagligen din familj, chef och kollegor eller åtminstone några i dessa grupper. Det eller att du tar livet av dig själv för att slippa dom. De eller jag kommer du tänka, om du känner efter lite. Problemet är bara att du inte vågar känna efter eftersom du är så förbannat feg. Du kommer istället svälja all skit och bli bittrare för var dag som går, precis som förra året.
Här sitter jag nu sju och ett halvt år senare och kan konstatera att det i mångt och mycket var så det blev. Hur fan blev det så här? Ja, det är kanske bland annat sånt introvert navelskådande jag framöver kommer använda det mediala utrymme Rundaord skänker mig. Eller kanske inte? Kanske är den snarare en början på vägen tillbaka till mer levande inre liv. Jag vet inte. Men låt oss ändå börja med att besvara frågan. Hur i helvete kunde det bli så här? Men det blir i nästa inlägg, eventuellt.
*) Läste igenom alla inlägg från det året och kommer fortsätta detta läsande av bloggen i kronologisk ordning, så räkna med fler tillbakablickar
Du kommer att efter att låtit dig lurats att du verkligen blivit utvilad på jobbet och nu kommer att uppskatta det igen snart istället inse att du verkligen inte trivs där. Något du självklart inte kommer erkänna för dig själv. Du kommer även att märka att frekvensen av gräl med din respektive kommer, precis som du hoppats, att minska jämfört med hur det var tidigare under sommarens semester. Det kommer dock inte göra dig till freds snarare kommer det ge dig periodens andra bittra insikt; att du din relation har förlorat all förmåga att kommunicera i ditt förhållande förutom under några bag-in-box indränkta kvällar i mitten av Juli då det mest handlar om att du skriker åt din partner. Du kommer under den närmaste tiden, om du känner efter lite, antagligen inse att du vill ta livet av antagligen din familj, chef och kollegor eller åtminstone några i dessa grupper. Det eller att du tar livet av dig själv för att slippa dom. De eller jag kommer du tänka, om du känner efter lite. Problemet är bara att du inte vågar känna efter eftersom du är så förbannat feg. Du kommer istället svälja all skit och bli bittrare för var dag som går, precis som förra året.
Här sitter jag nu sju och ett halvt år senare och kan konstatera att det i mångt och mycket var så det blev. Hur fan blev det så här? Ja, det är kanske bland annat sånt introvert navelskådande jag framöver kommer använda det mediala utrymme Rundaord skänker mig. Eller kanske inte? Kanske är den snarare en början på vägen tillbaka till mer levande inre liv. Jag vet inte. Men låt oss ändå börja med att besvara frågan. Hur i helvete kunde det bli så här? Men det blir i nästa inlägg, eventuellt.
*) Läste igenom alla inlägg från det året och kommer fortsätta detta läsande av bloggen i kronologisk ordning, så räkna med fler tillbakablickar
söndag 8 maj 2016
Bygg inte hus
Detta är inget inlägg i bostadsbyggardebatten. Detta handlar om musikstycket med titeln "Bygg inte hus". Den som vill förstå vad detta inlägg i fortsättningen handlar om bör därför först se det här:
Mitt Omdöme: Budskapet är bra. Man ska inte bygga hus på en sandig strand, för det är ingen bra grund. Bygg den istället på ett Så långt är jag med. Men sen att mena att huset måste byggas på ett berg? Nu är jag ingen byggexpert men det bästa stället att bygga hus på är väl ändå inte berg? Eller? Barnen som illustrerar vad som sjungs med händerna känns lite överflödigt och adderar egentligen inget till den information texten ger. Möjligtvis kan dessa vara till glädje för döva (som inte kan läsa texten som också visas på skärmen i bakgrunden). Till sist: Visselpartiet. Här trampas det vatten och känns så väldigt mycket som den lata textförfattarens väg ut. Men värst av allt: Hela texten känns helt onödig. Vill man beskriva varför gudstro skulle vara en stabil grund att stå, gör det istället då. Att använda en rent felaktig byggteknisk analogi är bara att gå över ån efter vatten som man på vägen tillbaka tappar ut.
Vill ändå avsluta lite positivt: Låten har, trots att jag hörde den senast för över 25 år sedan* fortfarande etsat sig fast i mitt huvud. Om det säger mest om mig eller om låten lämnar jag öppet för spekulation. Jag kan i alla fall konstatera den inte passerat mig opåverkad och kommer säkert finnas där i
*) Detta vid ett antal tillfällen som medlem i Korskyrkans barnsektion J1 (J:et står för Jesus tror jag). Men mer om det kanske, någon annan gång.
Mitt Omdöme: Budskapet är bra. Man ska inte bygga hus på en sandig strand, för det är ingen bra grund. Bygg den istället på ett Så långt är jag med. Men sen att mena att huset måste byggas på ett berg? Nu är jag ingen byggexpert men det bästa stället att bygga hus på är väl ändå inte berg? Eller? Barnen som illustrerar vad som sjungs med händerna känns lite överflödigt och adderar egentligen inget till den information texten ger. Möjligtvis kan dessa vara till glädje för döva (som inte kan läsa texten som också visas på skärmen i bakgrunden). Till sist: Visselpartiet. Här trampas det vatten och känns så väldigt mycket som den lata textförfattarens väg ut. Men värst av allt: Hela texten känns helt onödig. Vill man beskriva varför gudstro skulle vara en stabil grund att stå, gör det istället då. Att använda en rent felaktig byggteknisk analogi är bara att gå över ån efter vatten som man på vägen tillbaka tappar ut.
Vill ändå avsluta lite positivt: Låten har, trots att jag hörde den senast för över 25 år sedan* fortfarande etsat sig fast i mitt huvud. Om det säger mest om mig eller om låten lämnar jag öppet för spekulation. Jag kan i alla fall konstatera den inte passerat mig opåverkad och kommer säkert finnas där i
*) Detta vid ett antal tillfällen som medlem i Korskyrkans barnsektion J1 (J:et står för Jesus tror jag). Men mer om det kanske, någon annan gång.
torsdag 21 april 2016
En förklaring
Som ni märker kommer inte inläggen så tätt här. Inte alls i den frekvens jag vill. Även twitter-frekvens skulle jag vilja hålla tätare. Mest för att dra trafik till bloggen. Twitter är nämligen något jag i grunden gillar med det begränsande och att det därav händer saker hela tiden. Men, tyvärr förstörs det av att de flesta där är idioter eller i bästa fall bara tråkiga. Men det var ett sidospår. Något jag kan fördjupa mig i mer längre fram.
Det skulle vara lätt för mig att säga att det (min dåliga och ojämna inläggsfrekvens) beror på att tidsbrist ect ect. Men ska jag vara ärlig, vilket jag alltid är så beror det inte på det. Det beror på att det inte är så jävla roligt som man kanske kan tänka sig alla gånger. Att skapa på det här sättet är väldigt otacksamt. Knappt ingen respons och dåligt betalt (kan avrundas till noll). Men gnäller jag nu? Nej, jag bara förklarar. Sen vore det kul med lite "buzz" kring vad jag gör, det måste medges. Gärna någon att bolla med. Få lite betalt på något sätt så att säga. Men som sagt. Jag har valt den hårda vägen, att försöka förnöja idioter som inte har vett att skilja guld från grus. Skulle de göra det skulle de aldrig låta mig få veta det.
Men vad jag gnäller (förklarar inte längre, gnäller). Jag får leta upp nått/någon att gilla. Men det känns som oöverkomlig uppgift med tanke på all jävla smörja som då måste gås igenom.
Det skulle vara lätt för mig att säga att det (min dåliga och ojämna inläggsfrekvens) beror på att tidsbrist ect ect. Men ska jag vara ärlig, vilket jag alltid är så beror det inte på det. Det beror på att det inte är så jävla roligt som man kanske kan tänka sig alla gånger. Att skapa på det här sättet är väldigt otacksamt. Knappt ingen respons och dåligt betalt (kan avrundas till noll). Men gnäller jag nu? Nej, jag bara förklarar. Sen vore det kul med lite "buzz" kring vad jag gör, det måste medges. Gärna någon att bolla med. Få lite betalt på något sätt så att säga. Men som sagt. Jag har valt den hårda vägen, att försöka förnöja idioter som inte har vett att skilja guld från grus. Skulle de göra det skulle de aldrig låta mig få veta det.
Men vad jag gnäller (förklarar inte längre, gnäller). Jag får leta upp nått/någon att gilla. Men det känns som oöverkomlig uppgift med tanke på all jävla smörja som då måste gås igenom.
onsdag 30 mars 2016
Snygg på Quizkampen
Har fått en fix idé om att skriva något om attraktion och Quizkampen. Idén slog mig när jag kom på mig själv bli lite 'småkåt' på vissa man spelade mot enbart baserat på kombinationen namn och avatar. Ett sådant figurerat exempel är att en slumpvis motståndare kommer upp på min skärm som heter Sanna_92 och har denna avatar. Är det då inte mänskligt att bli en smula eggad så säg? (Som heteroman alltså).
Hur som helst, det naturliga första steget var att göra lite research i ämnet medels googling. Har några träffats via Quizkampen exempelvis? Självklart visste jag redan innan att svaret är ja. Finns det ett forum någonstans så använder människor (män åtminstone) det som en möjlighet till samlag. Hittade hur som helst denna artikel (http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/sex--relationer/latt-att-trampa-snett-i-jakten-pa-en-perfekt-partner/) i ämnet där det i en bisats nämns att folk har träffats och blivit tillsammans genom att de inlett sin relation på Wordfeud eller Quizkampens chatt.
En annan sak som slog mig var hur värdelösa tips. Fattar man inte att öka utfallet genom att träffa nya människor sen undvika stel stämning är det inte relationskurs man behöver. Då är det istället en kurs i sannolikhetslära som behövs.
Nu kom vi ifrån ämnet, Quizkampen. Har kanske inte så mycket mer att tillägga. Egentligen var det väl upphovet till detta inlägg bara en uppdämd känsla av att vilja erkänna något som delvis kan fylla en med skam, det vill säga att bli attraherad av grafisk minibild på en frågesport-app. Med eftertanke tänker jag att det är en ögonbrynshöjare att eventuella läsare INTE kommer reagera på det märkliga i min attraktion. Eller är det märkligt? Den postmoderna* tolkningen säger att vi alltid skapat oss sexuella 'ikoner' som i given kontext signalerar hög attraktion.Vi säger så eftersom det får mig att framstå som ett offer för den tid jag lever snarare än något annat. Och det kära läsare, är något jag faktiskt kan leva med.
En naturlig följdfråga som man kanske ställer sig är om jag vågat ta steget att ta kontakt i sexuella syften via Quizkampen själv? Nej, mitt överjag tar i vanlig ordning över och säger till mig att inte vara någon kufig figur som tar alla tillfällen i akt att göra närmanden. Kanske borde jag ta mod till mig ett sådant? I och med denna publikation kan jag se det som ren research och på så vis övervinna min skam inför det.
*) Om jag tolkat begreppet rätt. Dags för en djupdykning i Foucaults tankevärld månne?
Hur som helst, det naturliga första steget var att göra lite research i ämnet medels googling. Har några träffats via Quizkampen exempelvis? Självklart visste jag redan innan att svaret är ja. Finns det ett forum någonstans så använder människor (män åtminstone) det som en möjlighet till samlag. Hittade hur som helst denna artikel (http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/sex--relationer/latt-att-trampa-snett-i-jakten-pa-en-perfekt-partner/) i ämnet där det i en bisats nämns att folk har träffats och blivit tillsammans genom att de inlett sin relation på Wordfeud eller Quizkampens chatt.
En annan sak som slog mig var hur värdelösa tips. Fattar man inte att öka utfallet genom att träffa nya människor sen undvika stel stämning är det inte relationskurs man behöver. Då är det istället en kurs i sannolikhetslära som behövs.
Nu kom vi ifrån ämnet, Quizkampen. Har kanske inte så mycket mer att tillägga. Egentligen var det väl upphovet till detta inlägg bara en uppdämd känsla av att vilja erkänna något som delvis kan fylla en med skam, det vill säga att bli attraherad av grafisk minibild på en frågesport-app. Med eftertanke tänker jag att det är en ögonbrynshöjare att eventuella läsare INTE kommer reagera på det märkliga i min attraktion. Eller är det märkligt? Den postmoderna* tolkningen säger att vi alltid skapat oss sexuella 'ikoner' som i given kontext signalerar hög attraktion.Vi säger så eftersom det får mig att framstå som ett offer för den tid jag lever snarare än något annat. Och det kära läsare, är något jag faktiskt kan leva med.
En naturlig följdfråga som man kanske ställer sig är om jag vågat ta steget att ta kontakt i sexuella syften via Quizkampen själv? Nej, mitt överjag tar i vanlig ordning över och säger till mig att inte vara någon kufig figur som tar alla tillfällen i akt att göra närmanden. Kanske borde jag ta mod till mig ett sådant? I och med denna publikation kan jag se det som ren research och på så vis övervinna min skam inför det.
*) Om jag tolkat begreppet rätt. Dags för en djupdykning i Foucaults tankevärld månne?
lördag 12 mars 2016
Ny demokrati
Ny Demokrati var partiet som dansade en sommar. Eller en valrörelse. Många av oss tog de till sitt hjärta med sitt budskap mindre byrokrati, förmynderi och såklart ut med alla jävla invandrare. Men framför allt var det, gissar jag denna fantastiska låt som var avgörande för risksdagplatserna:
Kommentarer är egentligen överflödiga jag finner det ändå på sin plats att uppmama att lyssna till slutet för det är då det blir riktigt intressant. Det obegripliga mellanspelet med där följande rader pratsjungs: "Hörru greven, det är inte de stora inkomsterna som är viktigast, det är de små utgifterna
För bövelen Karlsson, när ekonomin tryter, DÅ KÖR VI SÅ DET RYKER." Det följs sen av skriksång av refrängen. Små detaljer som ger låten dess "edge" och gör den till vår lands överlägset mest framgångsrika partilåt.
Bonus. Lite bilder som kan få er minnas tillbaka till den där härliga valrörelsen 1991:
Kommentarer är egentligen överflödiga jag finner det ändå på sin plats att uppmama att lyssna till slutet för det är då det blir riktigt intressant. Det obegripliga mellanspelet med där följande rader pratsjungs: "Hörru greven, det är inte de stora inkomsterna som är viktigast, det är de små utgifterna
För bövelen Karlsson, när ekonomin tryter, DÅ KÖR VI SÅ DET RYKER." Det följs sen av skriksång av refrängen. Små detaljer som ger låten dess "edge" och gör den till vår lands överlägset mest framgångsrika partilåt.
Bonus. Lite bilder som kan få er minnas tillbaka till den där härliga valrörelsen 1991:
fredag 26 februari 2016
Du har fel, Herbert
Med anledning av Herbert Gudmundssons ständigt aktuella låt "Some put the trust in the guitar" är det på sin plats med en varning: Lita aldrig på en gitarr! Du kommer bli sviken om och om igen. Exempel:
"- Du Gitarren, vaktar du mina barn medan jag går ut på krogen några timmar? Va? Ok? Du svarar inte. Om jag säger så här då: Jag lämnar mina barn här nu med dig och går ut på krogen. Protestera om du inte tycker det är en bra ide. Ok. Bra, då går jag då."
Jag blir smärtsamt varse av mitt misstag när jag släntrar hem fram på småtimmarna: Barnen somnat framför tvn eftersom 'någon' inte fått dem i säng. 'Någon' har inte stängt av kaffebryggaren. Några dagar senare hittar jag en använd kondom i fotändan av min säng. Tillfälligheter? Knappast. Gitarren är lömsk jävel helt enkelt.
"Inte alla gitarrer.. Jag känner flera och jag känner inte alls igen mig i det här..." kanske någon nu tänker. Nej, visserligen. Men det är snarare regel än undantag när det kommer till att jag har lagt min tillit i gitarrens händer. Emperi som man säger inom forskarvärlden. Även om det finns pålitliga gitarrer. Varför chansa? Vi har bara ett liv och ibland är det bättre att ta lärdom i historien än att göra en poäng av sin fördomsfrihet med båda hälsa och egendom som insats.
Förövrigt anser jag att om du ska lita på ett väderstreck så ska du inte välja varken öst eller väst. Mitt val faller istället på syd syd väst. Här har jag egentligen inget argument utan går endast på magkänslan.
"- Du Gitarren, vaktar du mina barn medan jag går ut på krogen några timmar? Va? Ok? Du svarar inte. Om jag säger så här då: Jag lämnar mina barn här nu med dig och går ut på krogen. Protestera om du inte tycker det är en bra ide. Ok. Bra, då går jag då."
Jag blir smärtsamt varse av mitt misstag när jag släntrar hem fram på småtimmarna: Barnen somnat framför tvn eftersom 'någon' inte fått dem i säng. 'Någon' har inte stängt av kaffebryggaren. Några dagar senare hittar jag en använd kondom i fotändan av min säng. Tillfälligheter? Knappast. Gitarren är lömsk jävel helt enkelt.
"Inte alla gitarrer.. Jag känner flera och jag känner inte alls igen mig i det här..." kanske någon nu tänker. Nej, visserligen. Men det är snarare regel än undantag när det kommer till att jag har lagt min tillit i gitarrens händer. Emperi som man säger inom forskarvärlden. Även om det finns pålitliga gitarrer. Varför chansa? Vi har bara ett liv och ibland är det bättre att ta lärdom i historien än att göra en poäng av sin fördomsfrihet med båda hälsa och egendom som insats.
 |
| Herbert, jag tror det där med att lägga pengarna in en påse är en bättre idé. |
Förövrigt anser jag att om du ska lita på ett väderstreck så ska du inte välja varken öst eller väst. Mitt val faller istället på syd syd väst. Här har jag egentligen inget argument utan går endast på magkänslan.
måndag 22 februari 2016
Min son är klok
Idag när jag hämtade min son på dagis råkade jag höra en annan förälder berätta en historia han läst på facebook om hur ett barn råkat ut för någon vuxen som betett sig illa och haft en felaktig ståndpunkt. Då hade barnet enligt pappan levererat ett fantastiskt svar på tal. Min son hörde också berättelsen och utbrast genast:
"Bara för att någon beskriver ett händelseförlopp som om detta är något denne själv varit med om behöver det inte nödvändigtvis vara sant. När det dessutom handlar om att ett litet barn som ytterst välformulerat, fyndigt och genomtänkt spontant levererar ett svar på tal finns det all anledning att börja vara lite källkritiskt. En bra fråga att ställa sig när man stöter på berättelser som dessa är: Verkar det lite för bra för att vara sant? I så fall är det nog också det."
Min son är klok tycker jag.
"Bara för att någon beskriver ett händelseförlopp som om detta är något denne själv varit med om behöver det inte nödvändigtvis vara sant. När det dessutom handlar om att ett litet barn som ytterst välformulerat, fyndigt och genomtänkt spontant levererar ett svar på tal finns det all anledning att börja vara lite källkritiskt. En bra fråga att ställa sig när man stöter på berättelser som dessa är: Verkar det lite för bra för att vara sant? I så fall är det nog också det."
Min son är klok tycker jag.
 |
| Ett barn, precis som min son. |
lördag 13 februari 2016
Gollum
Läste igenom detta verk jag valt att kalla rundaord. Fy satan vilken stunder av genialitet som ändå ligger här i denna ödsliga avkrok av Internet. Jag skulle till och med vilja kalla det mitt livsverk. Det är ta mig fan det bästa jag (hittills) åstadkommit! Ju mer jag läser ju starkare känner jag att jag Nu fan se till att få ut den här skiten till fler (några över huvud taget) läsare. Och ja, vara lite mer produktiv kanske men hellre kvalitet en kvantitet (emellanåt har jag prioriteringen där varit omvänd, tyvärr).
Av de inlägg jag gick igenom nu fanns mitt "100 inläggs-inlägg". Där radar jag upp en rad underprojekt jag haft under bloggens paraply. En hel del intressanta och vågade idéer som på grund av min dåliga arbetsmoral har runnit ut i sanden. Sedan dess har sådana projekt (förutom inläggserier som det (av åtminstone mig) uppskattade livstidstips (del 1, del 2 och del 3 här). Det enda stora projektet vid sidan om har varit twitterkontot @rundaordh. Från början var tanken att använda detta sociala nätverk för att nå ut med min blogg. Men likt hur Sméagol förtärs av ringen han hittar och sakta förvandlas till varelsen Gollum har twitter förvandlat mig. Den har gjort mig fantasilös, lite ängslig och ofta irriterad. Irriterad på all skit som skrivs där och kanske framför allt på all skit jag själv skrivit där. Visst har det haft sina stunder med roliga interaktioner med en del sköna personer (varav en relation förstördes efter jag uppfyllt personens önskan om att skicka bild på utvald del av min kropp, men det är en annan historia).
Men på det stora hela. Nej.. Därför är tanken att använda skiten till just det jag förutsatte mig att att använda det till; som marknadsföring för min ibland riktigt högkvalitativa inlägg här. Rekommenderar att ni, mina eventuella nya läsare att gå tillbaka bland inläggen och läsa äldre inlägg. Tack vare tidlösheten som ju hela tiden varit en av fundamenten finns det ingen anledning att inte göra det. Med det sagt kan jag ändå nästan lova att det kommer komma en och annan underfundig, finurlig och till och med lite rolig tweet emellanåt. Twitter har precis som McDolnads trots allt ändå sina goda stunder.
Av de inlägg jag gick igenom nu fanns mitt "100 inläggs-inlägg". Där radar jag upp en rad underprojekt jag haft under bloggens paraply. En hel del intressanta och vågade idéer som på grund av min dåliga arbetsmoral har runnit ut i sanden. Sedan dess har sådana projekt (förutom inläggserier som det (av åtminstone mig) uppskattade livstidstips (del 1, del 2 och del 3 här). Det enda stora projektet vid sidan om har varit twitterkontot @rundaordh. Från början var tanken att använda detta sociala nätverk för att nå ut med min blogg. Men likt hur Sméagol förtärs av ringen han hittar och sakta förvandlas till varelsen Gollum har twitter förvandlat mig. Den har gjort mig fantasilös, lite ängslig och ofta irriterad. Irriterad på all skit som skrivs där och kanske framför allt på all skit jag själv skrivit där. Visst har det haft sina stunder med roliga interaktioner med en del sköna personer (varav en relation förstördes efter jag uppfyllt personens önskan om att skicka bild på utvald del av min kropp, men det är en annan historia).
Men på det stora hela. Nej.. Därför är tanken att använda skiten till just det jag förutsatte mig att att använda det till; som marknadsföring för min ibland riktigt högkvalitativa inlägg här. Rekommenderar att ni, mina eventuella nya läsare att gå tillbaka bland inläggen och läsa äldre inlägg. Tack vare tidlösheten som ju hela tiden varit en av fundamenten finns det ingen anledning att inte göra det. Med det sagt kan jag ändå nästan lova att det kommer komma en och annan underfundig, finurlig och till och med lite rolig tweet emellanåt. Twitter har precis som McDolnads trots allt ändå sina goda stunder.
lördag 19 december 2015
Tanzen Mussolini
Min politiska tillhörighet de senaste åren, kort sammanfattat:
-Ett högerextremistiskt dåd sker:
*Läser texter av högermänniskor som vägrar se sig som del av samma fenomen eller till och med de som tycker det var rätt*
Resultat: Jag hatar högern mer än någonsin
-Ett islamistiskt terrordåd sker
*Läser texter av vänstermänniskor som implicit kallar asen som offer för imperialism*
Resultat: Blir höger
"Vad är det för fel på mig?" kanske många undrar. Åtminstone har jag gjort det. Men, det är inte fel på mig, har jag kommit på, det är ni det är fel på. Ni som aldrig kan hålla perspektiv eller vägrar att värdera företeelser för vad de är beroende vilken etikett de har. Tyvärr är ni många. Alldeles för många. Eller åtminstone för högljudda. Ert stora problem är att ni är antingen dumma i huvudet (stora majoriteten) eller så lever ni på att vara just en åsiktsmaskin har tagit en politisk position som du benhårt håller fast vid just eftersom den ståndpunkten är en förutsättning för ditt levebröd (politiker, Zoran, Kawa, Politism ect). Mitt råd till er är: Sluta vara dumma i huvudet. Troligen omöjligt. Men håll då åtminstone käften NÅGON jävla gång snälla. När man läst 500 versioner av samma åsikt för eller mot Sverigedemokraterna så spelar nog inte den 501e åt vardera håll roll för den som nu har en åsikt som passar in på er endimensionella skala.
Vad är min skuld i detta mitt politiska identitetssökande då? Egentligen ingen alls. Möjligtvis att jag fram till dags dato till förbannelse trott att går att hitta 'vinnande' politiskt etikett. Jag säger inte att höger/vänster verkligen har spelat ut sin roll. Inte alls. Det jag istället säger att den roll de spelar har varit och är i allt högre utsträckning den symboliska med lika mycket substans som anledningen till supporterskap för en idrottsklubb har. Det är till och med så att det faktum att man håller på exempelvis HV71 säger mer om människan än dennes bekännelse någon slags politiskt rörelse.
Att skriva den här bajsnödiga skiten tvingade ingen mig till, men känslomässigt håller jag ändå er och ert åsiktsbajsande skyldig (ja, jag tycker bajsmetaforerna passar ypperligt här). Jag är inte mer än människa och ni kommer tyvärr mig innanför skinnet allt för ofta.
-Ett högerextremistiskt dåd sker:
*Läser texter av högermänniskor som vägrar se sig som del av samma fenomen eller till och med de som tycker det var rätt*
Resultat: Jag hatar högern mer än någonsin
-Ett islamistiskt terrordåd sker
*Läser texter av vänstermänniskor som implicit kallar asen som offer för imperialism*
Resultat: Blir höger
En annan som hoppade mellan att vara kommunist och fascist var Mussolini, här omsjungen av den eminenta EMB-gruppen DAF
"Vad är det för fel på mig?" kanske många undrar. Åtminstone har jag gjort det. Men, det är inte fel på mig, har jag kommit på, det är ni det är fel på. Ni som aldrig kan hålla perspektiv eller vägrar att värdera företeelser för vad de är beroende vilken etikett de har. Tyvärr är ni många. Alldeles för många. Eller åtminstone för högljudda. Ert stora problem är att ni är antingen dumma i huvudet (stora majoriteten) eller så lever ni på att vara just en åsiktsmaskin har tagit en politisk position som du benhårt håller fast vid just eftersom den ståndpunkten är en förutsättning för ditt levebröd (politiker, Zoran, Kawa, Politism ect). Mitt råd till er är: Sluta vara dumma i huvudet. Troligen omöjligt. Men håll då åtminstone käften NÅGON jävla gång snälla. När man läst 500 versioner av samma åsikt för eller mot Sverigedemokraterna så spelar nog inte den 501e åt vardera håll roll för den som nu har en åsikt som passar in på er endimensionella skala.
Vad är min skuld i detta mitt politiska identitetssökande då? Egentligen ingen alls. Möjligtvis att jag fram till dags dato till förbannelse trott att går att hitta 'vinnande' politiskt etikett. Jag säger inte att höger/vänster verkligen har spelat ut sin roll. Inte alls. Det jag istället säger att den roll de spelar har varit och är i allt högre utsträckning den symboliska med lika mycket substans som anledningen till supporterskap för en idrottsklubb har. Det är till och med så att det faktum att man håller på exempelvis HV71 säger mer om människan än dennes bekännelse någon slags politiskt rörelse.
Att skriva den här bajsnödiga skiten tvingade ingen mig till, men känslomässigt håller jag ändå er och ert åsiktsbajsande skyldig (ja, jag tycker bajsmetaforerna passar ypperligt här). Jag är inte mer än människa och ni kommer tyvärr mig innanför skinnet allt för ofta.
 |
| Jag att jag älskar Stefan Örnskog säger mer om mig som människa än att jag röstade på Ny Demokrati i förra valet |
torsdag 10 december 2015
Livsstilstips #3: Våga att INTE vara dig själv
"Våga vara dig själv" är en fras som förföljt mig genom livet. I synnerhet under mina formativa tonår skulle detta budskap bankas in i mig. Nu när ett halv liv gott och till och med en trögskalle som jag haft tid att reflektera över det måste jag tillstå att det är nog det dummaste jävla rådet jag fått. Det har med säkerhet hållit mig tillbaka många år. Fått mig att ta beslut som jag, om jag fått en annan vägledning än en tom jävla fras, istället varit sådana som tagit mig mot det hållet jag ville. För en tom jävla fras är det, i bästa fall. Men i realiteten var det något än värre. Det gick ut på att skuldbelägga de som inte hade styrkan (som jag) att våga bryta mot den konformism som rådde i ens omgivning som ung. Rådet gjorde endast att jag och antagligen många med mig fick skuldkänslor och prestationsångest när denna "våga vara sig själv"-process låste sig. Dessutom kan man ifrågasätta detta "dig själv". Det implicerar att det skulle finnas något slags vackert väsen inom oss som bara väntar på att förlösas om vi bara vågar. Snarare har jag alltid varit mig själv och har alltid varit. Min övertygelse är nämligen att jag varit mig själv hela tiden. Däremot är "mig själv" inte något över tiden oföränderligt utan något som är en summa av vad man upplevt.
Mitt råd är därför istället: Våga att INTE vara dig själv. Då handlar det om att aktivt försöka bryta de mönster som tiden fått dig att på ren reflex bete dig och tänka i olika situationen. Agera likt en skådespelare och låt den skådespelaren spela rollen av den du VILL vara.
Andra metoder är att hitta på oväntade, närmast slumpmässiga uppdrag att utföra. Exempel: Gå ut nu till närmsta tobaksaffär och köp en pipa. Rök pipan. Se där! Nu har du gjort något du ALDRIG skulle gjort annars. Grattis!* (mer om pipor i detta inlägg).
Personligen är mitt största problem att jag i mina sämsta stunder är en ängslig fjant som genom självkritik blir passiv. Även om du/ni som läser detta och mina tweets hatar det så älskar jag ändå denna kanal utåt. Det är mitt sätt att inte vara mig själv. Förövrigt känns därför avatarbytet (till Bestefar) helt naturligt och i rätt läge nu. En manifestation av det nya mindre ängsliga (spelade) jag.
*) Röker du redan pipa. Kasta pipan i sjön, det gjorde min pappa en gång. Se där, nu har du gjort något du ALDRIG skulle gjort annars. Grattis!
Mitt råd är därför istället: Våga att INTE vara dig själv. Då handlar det om att aktivt försöka bryta de mönster som tiden fått dig att på ren reflex bete dig och tänka i olika situationen. Agera likt en skådespelare och låt den skådespelaren spela rollen av den du VILL vara.
Andra metoder är att hitta på oväntade, närmast slumpmässiga uppdrag att utföra. Exempel: Gå ut nu till närmsta tobaksaffär och köp en pipa. Rök pipan. Se där! Nu har du gjort något du ALDRIG skulle gjort annars. Grattis!* (mer om pipor i detta inlägg).
Personligen är mitt största problem att jag i mina sämsta stunder är en ängslig fjant som genom självkritik blir passiv. Även om du/ni som läser detta och mina tweets hatar det så älskar jag ändå denna kanal utåt. Det är mitt sätt att inte vara mig själv. Förövrigt känns därför avatarbytet (till Bestefar) helt naturligt och i rätt läge nu. En manifestation av det nya mindre ängsliga (spelade) jag.
*) Röker du redan pipa. Kasta pipan i sjön, det gjorde min pappa en gång. Se där, nu har du gjort något du ALDRIG skulle gjort annars. Grattis!
söndag 6 december 2015
Hög IQ?
Använder du facebook? I så fall misstänker jag att även du drabbas av de där inläggen där folk gjort något personlighetstest. "Hur är du som älskare?" "Hur är du som vän?" och "Vilket djur är du mest lik?" och liknande brukar vara teman i dessa tester. Jag tar illa vid mig. "Vad i helvete vill du säga mig med detta?" tänker jag. Jag skiter fullkomligt i om du har en personlighet som påminner om en Tax, kråka eller gråsugga eller hur många smickrande omdömen som någon facbook-appfarm slentranmässigt spottat ur sig. Alla med en uns självaktning håller givetvis med mig.
Det är därför med viss skamsenhet jag måste erkänna att jag måste erkänna att jag själv gått i fällan och utfört liknande tester. Det handlar då om tester som utger sig för att vara "intelligenstester". Kortfattat kan man beskriva IQ-tester om förmågan mönster och tendenser i olika typer av serier samt att ha förståelse för olika uttryck. Som regel är hela eller stora delar av dessa tester löjligt enkla som:
Vad är X för tal i serien?
1, 4, 8, 13, 19, X
...följt av något sånt här:
Följaktligen får jag ganska bra resultat på dessa, precis som varje normalbegåvad människa som gör samma test skulle få. De säger alltså ingenting. I och med att jag motståndare till att publicera skryt från tester på min facebookvägg lägger jag heller inte ut det fina resultatet som fastslår att min IQ ligger på 130-140. Men vad är då det egentliga resultatet? Jo, jag har slösat bort ett antal minuter (det handlar säkert om många timmar alla tester jag gjort sammanlagt) och jag får inte ens betalningen att få lite bekräftelse från facebookvänner som eventuellt imponeras av mina fina resultat. Slutsats: Hög IQ på ett facebooktest är inte det samma sak som intelligens, åtminstone i mitt fall. Men jag lovar mig själv bättring. Nästa gång ska jag ägna den tankekraften åt ett inlägg här till er, mina kära läsare. Inte att det ger någon vidare bekräftelse men det är åtminstone något (en av få saker) jag kan kan vara stolt över för mig själv.
Det är därför med viss skamsenhet jag måste erkänna att jag måste erkänna att jag själv gått i fällan och utfört liknande tester. Det handlar då om tester som utger sig för att vara "intelligenstester". Kortfattat kan man beskriva IQ-tester om förmågan mönster och tendenser i olika typer av serier samt att ha förståelse för olika uttryck. Som regel är hela eller stora delar av dessa tester löjligt enkla som:
Vad är X för tal i serien?
1, 4, 8, 13, 19, X
...följt av något sånt här:
Följaktligen får jag ganska bra resultat på dessa, precis som varje normalbegåvad människa som gör samma test skulle få. De säger alltså ingenting. I och med att jag motståndare till att publicera skryt från tester på min facebookvägg lägger jag heller inte ut det fina resultatet som fastslår att min IQ ligger på 130-140. Men vad är då det egentliga resultatet? Jo, jag har slösat bort ett antal minuter (det handlar säkert om många timmar alla tester jag gjort sammanlagt) och jag får inte ens betalningen att få lite bekräftelse från facebookvänner som eventuellt imponeras av mina fina resultat. Slutsats: Hög IQ på ett facebooktest är inte det samma sak som intelligens, åtminstone i mitt fall. Men jag lovar mig själv bättring. Nästa gång ska jag ägna den tankekraften åt ett inlägg här till er, mina kära läsare. Inte att det ger någon vidare bekräftelse men det är åtminstone något (en av få saker) jag kan kan vara stolt över för mig själv.
fredag 27 november 2015
Att tillfredsställa en val
Apropå sats. Jag söker på "val sperma". Översta länken ger att en valsats innehåller 400 liter sperma (oklart vilken typ av val). Nästa sökning. På engelska "Whale sperm" alltså ger en länk som anger 400 GALLONS. Nästa sökning på "gallon liter" ger att en gallon är 3.78541178 liter. Lika stor är följaktligen kvoten mellan det dessa två högst rankade sökträffarna vid när det gäller valsperma. Troligtvis handlar det att någon i idiot (troligtvis sosse eftersom denna fakta i den svenska versionen låg på någon slags socialdemokratisk portal (googla själv för mer info)), sett en siffra och skitit i dess enhet vid sin faktainsamling. Men inget är säkert? Hur ska man veta?? Här kommer det gamla ordspråket "själv är bäste dräng" ganska naturligt till mig: Vill du nödvändigtvis ta reda hur stor en valsats är gör följande..
1. Hitta en val (OBS hane).
2. Ta upp den på land
3. Runka/sug av den i vanlig ordning gäller lugna rytmiska men bestämda tag (min gissning))
4. Efter ejakulation, samla ihop sperma i en väl tilltagen behållare.
5. Ta ett litermått och häll ut sperman i avloppet genom att fylla litermåttet i behållaren och hälla ut det i toaletten/handfatet (om du mot förmodan inte vill spara 'kärlekssaften'). Glöm inte räkna antal.
6. Det antal du kommit upp när behållaren är slut, är det antal liter en valsats innehåller. *
7. Forsätt att vara källkritisk och bekräfta allt genom egna observationer INNAN du tar det för en sanning.
 |
Både val och källkritiker nöjda efter en förmiddag av faktainsamlande |
*) Vill man ha ett säkrare mer representativt värde gällande alla valar, gör om proceduren på ett större antal (han)valar.
söndag 22 november 2015
Come back.. igen
Visst är jag hopplös va? Haha.. Tok-Frans. Försvinner och kommer tillbaka. Igen och igen. Faktum är att jag har hel del att brottas med. Det som den medelålders till äldre kulturarbetarmannen (som jag själv förutom att jag faktiskt har en inkomst som inte är bidrag från någon offentligt kulturstöd) brukar referera till som "inre demoner". Dessa inre demoner ska jag inte här och nu tråka ut er med. Men kortfattat handlar om hur jag vill framstå i vad jag gör. Faktum är att har haft så mycket med mig själv och min mentala hälsa att jag borde ha stoff för en självhjälpsbok. "Självhjälpsbok, va?? Det " tänker den trogna läsaren som har sin bild klar för sig om mina preferenser. Ja, det ligger mycket i det, för att förekomma sådana tankegångar. Inte skulle jag skriva en självhjälpsbok på fullt allvar. Men tanken har slagit mig och uppehållit mig den senaste tiden. Men då har det handlat om att skriva en med lite satirisk syra. Med en form av raljerande ton mot självhjälpsindustrin och alla dess klyschor, banaliteter och glättiga estetik. Nu blir det inte så. Som vanligt när jag gott dessa matcher motsatta intressen i mitt huvud (för det är långt ifrån första gången det sker, snarare är de en del av mig), drar jag alltid slutsatsen att vägen att just genom självreflektion komma fram till något är obefintliga. Men ett självhjälpstips vill jag ändå ge, främst till mig själv:
Låtsas vara den person du vill vara (så blir du för varje stund den personen lite mer).
I detta inläggs sista stycke brukar jag av tradition utlova tätare inläggsfrekvens. Det gör jag inte den här gången. Istället låter jag 'pennan tala' (och utlovar därmed implicit ändå högre inläggsfrekvens framöver). Den trogna läsaren, som är klok inte endast på grund av att denne regelbundet läser denna publikation, utan även på grund av att denne har förstånd nog att ta förra meningen med en stor nypa salt. På återhörande.
Låtsas vara den person du vill vara (så blir du för varje stund den personen lite mer).
I detta inläggs sista stycke brukar jag av tradition utlova tätare inläggsfrekvens. Det gör jag inte den här gången. Istället låter jag 'pennan tala' (och utlovar därmed implicit ändå högre inläggsfrekvens framöver). Den trogna läsaren, som är klok inte endast på grund av att denne regelbundet läser denna publikation, utan även på grund av att denne har förstånd nog att ta förra meningen med en stor nypa salt. På återhörande.
onsdag 21 oktober 2015
Jag ska gräva där jag står
Att jag är usel på att hålla någon slags kontinuitet i denna publikation är ingen nyhet för er, mina trogna läsare. Frustrerande för er? Knappast, eller? Nej. Men för mig? Ja, mycket. En sak ska ni nämligen veta, helt utan en ton av ironi som allt som oftast jag åtminstone i tanke försöker syra inläggen här med; jag prioriterar detta högt. Därför är det lite dumt att jag ofta istället lägger min tid på lättsamma tidsfördriv som onani. Till exempel. Inget fel med onani, men jag känner att det är ett väl utforskat område för mig där endast små framsteg är möjliga. Så är det med så mycket här i livet. Man når upp till en viss nivå av färdighet. Sen är ribban (no pun intended) att ta sig över nästa nivå väldigt högt lagd.
Men nog om mitt runkande. En annan sak som får mig att känna sådan ångest inför detta projekt (denna blogg alltså) är prestationsångesten. Min självbild säger mig att jag är lysande underhållare, skriftställare och konstnär. Då är rädslan att denna bild ska raseras (vilket den ibland gjort efter jag gått tillbaka och läst äldre inlägg här) tillräcklig för att jag istället ska avstå från att skriva något. Men, en viktig insikt som slagit mig i detta brottandet med mina egna känslor inför att fatta tangentbordet och faktiskt producera något är att jag knappast kommer uppnå den potential jag tänker mig ha om jag inte ger mig chansen att utveckla förmågan. Hädanefter hoppas jag därför att jag kan hålla den tanke i huvudet även i de stunder när tvivlet slår till, vilket det kommer göra.
En tredje aspekt är också känslan, troligtvis också en ganska berättigad sådan, att jag skriver rakt ut i en tomhet och att mina ord, kvalitativa eller ej, aldrig kommer nå fram till några andra hornhinnor bortsett från mina egna (de samma som bevittnat en hel del pornografi under denna tid snarare än att se texter fara fram bakom markören). Det gör, hur lite jag än vill att det ska göra det, att pressen som annars fått mig över på rätt sida tvivlet uteblir. Twitter har inte heller blivit den annonspelare jag hoppats på. Kan bero på att folk där snarare söker snabbare kickar än vad de ibland mångordiga resonemangen här någonsin kommer ge. Men skit samma, tänker jag nu. Uppdateringar här SKA produceras, med någorlunda jämna mellanrum. Kanske inte jätteroliga och inte alltid jätte väl genomtänkta men produceras ska dem.
"Gräv där du står" är ett mantra som återkommit till mig många gånger senaste tiden. För mig innebär det att jag helt enkelt skriver om det som upptar min tankar just i stunden. Som den egocentriska figur jag är, innebär det alltså antagligen många självreflekterande tankar kring mig själv, mitt skapande och utmaningarna jag i detta ställs inför. Ett slags evigt ältande om den text som handlar om ältandet och så vidare i ett ständigt vattentrampande utan egentlig konkretion eller referens till företeelser utanför mig. Därför får gräva där jag står också ibland innebära att jag flyttar på mig och min spade emellanåt. Någon gång kanske står över ogrävd mark bestående om något om ugnsbakning, eller lutande golv för att förenkla städning. Jag är också lite svag för upplägget att en apa och en präst går in på en bar och sen händer något oväntat. Snusk funkar också bra. Där förenas kanske även allmänintresse med vad som så att säga ligger under mina egna fötter (eller under tredje benet kanske man lite tillspetsat kan formulera det).
Kort sagt, vänta dig självreflektion, viss ärlighet och kanske inte alltid jättebra. Men något kommer det åtminstone vara.
Men nog om mitt runkande. En annan sak som får mig att känna sådan ångest inför detta projekt (denna blogg alltså) är prestationsångesten. Min självbild säger mig att jag är lysande underhållare, skriftställare och konstnär. Då är rädslan att denna bild ska raseras (vilket den ibland gjort efter jag gått tillbaka och läst äldre inlägg här) tillräcklig för att jag istället ska avstå från att skriva något. Men, en viktig insikt som slagit mig i detta brottandet med mina egna känslor inför att fatta tangentbordet och faktiskt producera något är att jag knappast kommer uppnå den potential jag tänker mig ha om jag inte ger mig chansen att utveckla förmågan. Hädanefter hoppas jag därför att jag kan hålla den tanke i huvudet även i de stunder när tvivlet slår till, vilket det kommer göra.
En tredje aspekt är också känslan, troligtvis också en ganska berättigad sådan, att jag skriver rakt ut i en tomhet och att mina ord, kvalitativa eller ej, aldrig kommer nå fram till några andra hornhinnor bortsett från mina egna (de samma som bevittnat en hel del pornografi under denna tid snarare än att se texter fara fram bakom markören). Det gör, hur lite jag än vill att det ska göra det, att pressen som annars fått mig över på rätt sida tvivlet uteblir. Twitter har inte heller blivit den annonspelare jag hoppats på. Kan bero på att folk där snarare söker snabbare kickar än vad de ibland mångordiga resonemangen här någonsin kommer ge. Men skit samma, tänker jag nu. Uppdateringar här SKA produceras, med någorlunda jämna mellanrum. Kanske inte jätteroliga och inte alltid jätte väl genomtänkta men produceras ska dem.
"Gräv där du står" är ett mantra som återkommit till mig många gånger senaste tiden. För mig innebär det att jag helt enkelt skriver om det som upptar min tankar just i stunden. Som den egocentriska figur jag är, innebär det alltså antagligen många självreflekterande tankar kring mig själv, mitt skapande och utmaningarna jag i detta ställs inför. Ett slags evigt ältande om den text som handlar om ältandet och så vidare i ett ständigt vattentrampande utan egentlig konkretion eller referens till företeelser utanför mig. Därför får gräva där jag står också ibland innebära att jag flyttar på mig och min spade emellanåt. Någon gång kanske står över ogrävd mark bestående om något om ugnsbakning, eller lutande golv för att förenkla städning. Jag är också lite svag för upplägget att en apa och en präst går in på en bar och sen händer något oväntat. Snusk funkar också bra. Där förenas kanske även allmänintresse med vad som så att säga ligger under mina egna fötter (eller under tredje benet kanske man lite tillspetsat kan formulera det).
Kort sagt, vänta dig självreflektion, viss ärlighet och kanske inte alltid jättebra. Men något kommer det åtminstone vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)