Jag har tidigare varit berört ämnet om min misantropi. Känner att det är på plats med en förklaring: Jag har i princip ingenting emot människor, tvärtom är att socialisera med andra det bästa jag vet. Människor som har intigritet, som har tänkt efter i allmänhet kring de handlingar och ställningstaganden de gör. Människor som inte högfärdiga eller människor som inte försöker dölja sitt trasiga inre med en hård kall yta. Tyvärr verkar det vara få människor som besitter de här egenskaperna. De som gör det vill jag leva med och älska hela tiden. Övriga vill jag ha så korta och ytliga beröringstillfällen med som möjligt.
Kom precis tänka på en låt som är ett passande soundtrack till detta inlägg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar