Aron Flam

Till skillnad mot senaste stand up-klippet jag publicerade här råder det i detta ingen tvekan om att människan på scenen vet hur bra han är. Aron Flam heter han. Det finns en viktig egenskap där de två liknar varandra Det roliga med vietnamesen Jean (eller hur han nu stavar sitt namn) så väl som med Aron är att de spelar på att passera gränser. De går lite för långt vilket jag tycker är befriande. Inget speciellt nytt i det. Komiken har om inte alltid så väldigt ofta handlat om att passera gränser (med viss finess kanske) eller kanske balansera på dessa.

Vilken verklighet?

Efter några veckors som varit några av de mest händelserikaste och på många sätt roligaste i mitt liv är det naturligt att bli lite bitter och börja se det negativa i livet när man efter detta på något sätt måste landa i en verklighet igen. En verklighet jag inte vill befatta mig med. Jag vill fortsätta vara den där personen jag varit nu, den där som gör det som han själv vill. Han som alla tycker är rolig, någon många lite avundas till och med. Jag ställer mig själv frågan om jag egentligen behöver återvända till den verklighet som jag just nu i mitt medvetande känns så smärtsamt nära. Naturligtvis vet jag att svaret på det är att den inte alls behöver vara min verklighet inom kort. Jag liksom alla kan i mångt och mycket skapa sin egen verklighet. Väldigt mycket av det vi kallar verklighet definieras i våra huvuden. Beroende inställning, förhållningssätt och syn på saker och ting kan ens verklighet, exempelvis min, te sig väldigt annorlunda. Alltså, målet är att fortsätta definiera mig på det vis jag senaste tiden har mått bra av. Dessutom fortsätta och arbetet intensifiera mina lite hemliga projekt. Återkommer om dessa..

Landsbygden och brist på kreativitet

Befinner mig på landsbygden för tillfället. Något med det, kanske tystnaden, brist på människor, eller vad det än är här ute tar död på min kreativitet och inspiration. Visst har alla de nämnda sidorna sina fördelar, men jag tycker verkligen det ska bli skönt att snart återvända till mer civiliserade delar.

Jag hörde att det mitt i lågkonjukturen rådde högkonjuktur bland landets utomhusscener, det vill säga sådana scener som visar utomhusrevyner. Ett bra exempel på en sådan scen är Vallarnas friluftsteater i Falkenberg där det på 2000-talet(!) satts upp föreställningar som Bröstsim och gubbsjuka, Snålvatten och Jäkelskap samt Brännvin och Fågelholkar. Slutsatsen man kan dra är att buskisen lever i allra högsta grad i dagens Sverige. Man kan till och med säga att den är inne. Eftersom jag i princip aldrig tidigare förkovrat mig i denna konstform tog tillfället i akt att göra det ikväll, när jag passande nog befinner mig på landsbygden. Efter ett antal genomtittade klipp måste jag dock besviket konstatera fakta: Det är lika förutsägbart, platt och de flesta skämt bygger på referenser till en avlägsen tid, någonstans från första halvan av förra århundradet. Synd! För jag hade gärna viljat gå lite mot strömmen (jämfört med den omgivning jag lever i) och gillat buskisen på något sätt. Men det går bara inte. Inte baserat på det jag sett hittills* allafall.. Avgör själva:




*) Bästa sättet att få se buskisklipp är att på youtube söka på kungarna av buskis: Stefan och Krister.

Vill du ha ett tips?

Satt på tåget idag och tänkte på vad jag hatar uttrycket 'Vill du ha ett tips?' eller kanske snarare människan bakom uttrycket. Ofta (men kanske inte alltid) är det en snusförnuftig besserwisser som man verkligen älskar situationen att (jag i det här fallet) gör något på ett för han (ofta han) felaktigt sätt och får nu sin chans att skina genom att tillrättavisa mig. Vanligtvis Saken blir inte bättre av att jag verkligen hatar att bli tillrättavisad oberoende av hur rätt eller fel jag har eller gör saker.

Det effektivaste vapnet mot detta borde ju vara att svara nej på frågan. Jag tror banne mig att jag i fortsättningen ska svara just så. Det ska vara min målsättning åtminstone.

**

Mina två projekt går framåt om än lite långsamt. Om fas ett var festivalragg i ena projektet gick lysande så går andra fasen betydligt segare. Återkommer om det. Funderar på att börja med fler 'faser' här parallellt. Fas två av andra projektet som jag inte nämnt så mycket om, är också påbörjad.

Om att glömma

Tidigare idag kom det upp en bra idé i mitt huvud på ett inlägg att skriva här. Men då hände det jag fruktat ska hända, just när jag kommer på en idé jag omedelbart inte antecknar, jag glömmer bort den. Hur mycket jag än försökt gräva med associationknep ect vägrar det komma tillbaks till mig. Slutsatsen av detta är att jag måste börja tillämpa regeln att anteckna varje gång och så fort en bra idé kommer upp. Funderar på att börja använda mobilens, diktafonsfunktion med risk att verkar lite märklig vid användning på offentliga platser (låter ju inte riktigt som ett mobilsamtal när man dikterar).

Se där! Nu blev det ändå ett inlägg om att jag glömde bort en idé till ett inlägg. Ibland är jag inte så dum. Med lite tur dyker min ursprungliga idé upp lite senare också..

Intryck från livet så långt

Jag har tidigare varit berört ämnet om min misantropi. Känner att det är på plats med en förklaring: Jag har i princip ingenting emot människor, tvärtom är att socialisera med andra det bästa jag vet. Människor som har intigritet, som har tänkt efter i allmänhet kring de handlingar och ställningstaganden de gör. Människor som inte högfärdiga eller människor som inte försöker dölja sitt trasiga inre med en hård kall yta. Tyvärr verkar det vara få människor som besitter de här egenskaperna. De som gör det vill jag leva med och älska hela tiden. Övriga vill jag ha så korta och ytliga beröringstillfällen med som möjligt.

Kom precis tänka på en låt som är ett passande soundtrack till detta inlägg:

Att landa

Igår var en dag då jag landande mentalt efter ett par veckor av mycket intryck. Bland de händelserikaste veckorna i mitt liv ur många aspekter.. Landningen var inte behaglig. Snarare kände jag en stor tomhet, ensamhet blandat med rastlöshet och en fysisk matthet. Ett par vinglas och lite nikotin i går kväll rådde bot på detta tillstånd och idag mår jag betydligt bättre och känner mig redo att fortsätta livet.

Igår kväll, tillsammans med vinet, satt jag och gjorde lite research när jag snubblar på denna mycket pedagogiska film om strängteorin. Åtminstone tror jag den förklarar strängteorin och alltings grundläggande uppbyggnad. Det bästa är att den gör det på ett sätt som jag tror alla kan hänga med på. Jag kände mig tillfreds när jag la mig igår natt, med min lätta berusning och nyvunna vetskap om alltings uppbyggnad. Jag inbillar mig allafall att det är det filmen på en grundläggande nivå illustrerar. Om inte annat har jag lärt mig hur man kan gestalta fler än fyra dimensioner i huvudet.

När nikotinet införskaffades igår var jag också snäll nog att köpa ut cigarretter till ett gäng Gothia Cup-tjejer som enligt egen utsago var snart 17 år gamla. Likadant var det i Arvika där jag gav bort öl till ett par 17-åringar. I Berlin var det samma sak, köpte ut sprit till ett gäng unga killar. Vet inte om jag är snäll eller bara har svårt att säga nej. Åtminstone glädjer jag ungdomarna. Sprit och sånt lär de nog få tag på ändå, utan min existens. Ett sådant universum, utan min existens kunna hamna i genom att hoppa till detta universum genom den stjätte dimensionen. Då skulle vi kunna se hur lyckliga/olyckliga, förstörda/oförstörda alla dessa ungdomar skulle blivit, utan min existens.

Cykelporr

Tillbaks vilket förhoppningsvis innebär lite mer frekvent med inlägg här. Hemma innebar också att jag äntligen fick se en bit av Tour de France. Cyklingen är skön slötittning om man inte har något bättre för sig en eftermiddag i Juli. Den stora behållningen var inte Cavendish etappseger. Istället var det man fick se vid en av de många kameraåkningarna över slott som så ofta förekommer under som utfyllnadsbilder under Touren. På innergården till ett av dessa slott förekom en filminspelning på innergården. Gernen på filmen var 'Naturfilm' som kommentatorerna Roberto Vacchi och Anders Adamson kallade det (de bästa kommentatorerna för övrigt, bara de gör det värt de 30 spänn/månaden Eurosport kostar). 'Incidenten' idag påminner mycket om en annan som jag hört talas om vid en liknande kameraåkning över ett slott, fast den här gången på den näst största etapploppet, Giro de Italia. Här fick kameramannen för sig att zomma in ett av ett av de många fönstren på slottet. Vid just det fönstret i det slottet, vid det ögonblicket stod en man och onanerade, antagligen samtidigt som han njöt av utsikten över det vackra italienska landskapet. Enligt uppgift följde därefter en mycket snabb utzoomning. Cykel på TV, mer än bara cykel.

**
Avslutar med ett par roliga filmer på temat omedvetna(?) genier. När man ser dessa frågar man sig om de själva är medvetna om hur genialt roliga de är? Om inte, kan vara ett omedvetet geni eller har man i så fall bara tur?

Konsten att få till ett bra familjefoto

FÖRSÖK FÖRSÖK återskapa en känsla av högtidliga vid varje fototillfälle, som här. Då blir det, som synes bra också. FÖRSÖK att göra något nytt vid fototillfället. Inte för att det kan rädda din trasiga familj även om du aldrig vill erkänna det. Men kanske gör fotningen dig mindre ångestfull några timmar.

FÖRSÖK INTE FÖRSÖK INTE dölja att barnet inte är ditt med en afro-peruk. Ingen går på det. FÖRSÖK INTE kompensera familjefaderns tyranni över resten av familjen med ett alldeles för spänt leende. Det gör bara allt värre då han misstänker att uttrycket är ett rop på hjälp. OCH Sist men inte minst: FÖRSÖK INTE se ut lycklig ut som en svart familj. Det är så uppenbart falskt och ger bara en känsla av ett nummer av Jehovas vittnens Vaktornet.

Ett försök av mig att lite snabbt sätt ihop en rolig svensk version av dos and don'ts. Jaja. Det blir väl bättre framöver. Men lite kul är det väl?

**

Vår snälla granne i söder, Tyskland hägrar för mig. Kan innebära lite inaktivitet här. Grüss Gott!

Dos and don'ts

Alla känner väl till Vicelands dos and don'ts? En del kul och en del inte så kul. Tycker temat är bra som helt klart gå att utveckla. Här är ett bra exempel på det. Det enda bra exemplet jag hittade i just den formen. Några tydliga och enkla bilder med en kort beskrivande text. Vore jag lite bra på illustration skulle jag själv ganska kvickt kunna få ihop några.. Dags att leta instruktionsbilder alá säkerhetsinstruktionen på flyg.

Nationella orgasmnatten

I natt är det tydligen nationella orgasmnatten. Det är något spektakel där det handlar om att man just i natt ska älska och det helst utomhus. Ytterligare en meningslös någonting-dag (fast det i det här fallet handlar om natt). Ska det bli någon orgasm för mig får jag nog förövrigt ordna det själv som det ser ut nu.. Hur som helst, nattens tema knyter an till temat detta i detta inlägg. Detta rör ett av mina projekt jag tänkt köra igång. Det handlar om att recensera och betygsätta ett antal olika raggningssituationer och hur bra de är ur olika avseenden. Med raggning menar jag från och med nu de åtgärder man vidtar i syfte att övertyga den raggningsobjektet i fråga att inleda en sexuell aktivitet med en (i det här fallet mig). Från början tänkte jag, lagom till Arvika vara först ut med miljön festival.

Denna miljö blir i mitt tycke svåröverträffad när det gäller den där konsten att träffa en sexpartner. Jag behövde aldrig ens ragga för det. Närmre sanningen är att jag blev ivägsläpad för denna aktivitet. Naturligtvis mycket trevligt och smickrande. Jag ogillar också att ragga, därför var det mycket välkommet. Festivalen blir alltså, enligt mitt tycke svåröverträffad. Lättillgängligt, lättsamt och kravlöst. Precis som det ska vara. Problemet i detta sammanhang, när det handlar om att recensera raggningssituationer är jag nästan tveksam om jag ska räkna med den här festivalen. Jag behövde ju aldrig ragga. Det är ändå detta som är lite av syftet med projektet: Tvinga mig att göra något som skrämmer mig, som på så vis på något vis utvecklar mig. Sen ser jag det hela också, som jag nämnt tidigare när jag nämnde lite löst om projekten jag hade på gång, en studie i mänsklig interaktion. Hur som helst. Här följer recensionen av festivalen som raggningssituation:

Urval
Gillar man som jag yngre kvinnor (eller killar) så är urvalet enormt. Blir däremot minus för att det inte finns så mycket att välja på 30+ exempelvis. Dessutom är det ju mest musikintresserade människor från storstäderna som vistas på festivalen. Bortser man från de bulgariska romerna som samlar pant är det etniska urvalet smalt. I princip endast nordbor.
3/10

Kontaktbarhet
Räcker med en mening: Finns inget lättare ställe att ta kontakt med okända människor.
10/10

Utfall
Egentligen omöjligt att betygsätta. Men att få napp utan att ens försöka med kvinnor som man annars antagligen ens inte skulle vågat kontakta måste ju ge högsta betyg .
10/10

Sammanlagt hela 23/30 alltså. Svårslaget. Nästa gång får det bli lite mer av en utmaning för mig. Kan rent av bli klassikern flygplanet. Vi får se.

Filantropi

En härlig omtumlande helg i Arvika med mycket glädje, musik och kärlek. Jag tar fasta på det sista: Kärlek. Jag erkänner ofta mig själv för mig själv som misantrop. Människor i gemen är mer i vägen än de ger glädje. Därför är det så otroligt befriande för mig att i fyra dagar vistas på en festival där människor i gemen, i motsats till hur jag upplever människor annars, är öppna, trevliga och fyllda med glädje. Det är egentligen det som är det bästa med festivalen. Att bara njuta av sin och andras glädje. Ovanligt fritt från sarkasmer och syrlighet i detta inlägg kan man tycka, men jag är inte så för att jävlas, i vanliga fall, utan för att mänskligheten inte förtjänar bättre. Den stora majoriteten av de på Arvikafestivalen förtjänar däremot all kärlek!

**

NIN var fantastiska. Men även Kite, Depeche, Thåström, Welle Erdball och DAF var bra. Kan ha glömt något. Men faktum är att allt jag såg var bra.