Skägg!

Skägg är kul, skägg är intressant. Bildgooglade lite skäggbilder. Framför allt dessa nedan. Börja med att kolla på de tre första..






..och kolla sedan in dessa.





Om vi bortser från det komiska, för visst finns det något komiskt i skägg, det går inte komma ifrån så ser man fantastisk gemytlig och genomgod ut om man har ett skägg med en ansenlig längd, låt oss säga runt 1 dm. Man kan nästan fastslå att motsatsen, om det nu är motsatsen, kort skägg snarare signalerar om ondhet och falskhet. En spontan första fråga som då dyker upp i ens huvud är såklart varför man över huvudtaget anlägger ett 'kort' skägg? En förklaring på det är såklart uppenbar: Man håller på att anlägga ett 'långt' skägg men är inte där än. En annan förklaring som jag mer tror är den riktiga anledningen är att man knappt kan ta någon med långt skägg på allvar. Man må se hur god, gemytlig och härlig ut som helst, men de flesta människor tar sig själva på för stort allvar för att ens fundera över långt skägg. Så även undertecknad. Vi vill inte se goda, gemyliga ut eftersom vi då i förlängningen ses som godtrogna, lättlurade, ja till och med lite bakom flötet.

Jag hyser trots detta största respekt till dessa män (för det är närmast uteslutande män) som skiter i omgivningens fördomar och rädsla och smått föraktande hållning för det goda och gemytliga. De tycks utstråla: Jag har ett stort skägg, jag vet, men jag är inte rädd för någon, jag har ju ett sort stort skägg. Någon gång, när jag växt i mig själv, kanske jag också vågar skaffa ett stort skägg.

Utomhus?

Länge sedan ett inlägg här som handlade om sex. Kanske beror det på att jag efter en sommar där jag själv varit ganska, ja till och med mycket sexuellt fixerad, nu under hösten ägnat min tid åt betydligt mer puritanska aktiviteter och tankar. Men helt har tankarna på det eller aktiviteterna relaterat till ämnet upphört. Jag kom exempelvis att tänka på sex på konstiga platser. För min del har jag av någon anledning ofta lätt att bli extra tillfredsställd av aktiviteten i skogsmiljö, då både i egen regi och med annans hjälp. Jag har även provat att utföra detta på en krogtoa med köande människor utanför som självklart kunde ana vad som hände innanför, med ganska misslyckat resultat.

Vad är det då som ger de udda valen av plats edge åt sexakten? När jag minns tillbaks till dessa stunder är det en känsla jag tydligt minns, åtminstone från sessionerna i skogen. En stimulerande känsla, en känsla av total frihet. En känsla av att hela världen blivit mitt sovrum och därmed hela världen min. Sex utomhus kan alla fall i mitt fall ses som manifestation av frihet och till och med en känsla av gudomlighet. Vad som driver andra användare vet jag inte men vore kanske något att forska vidare i. Finns det någon där ute som har utövat och har liksom jag positiva minnen av sex på udda ställen? Maila gärna.


Nästan som att vara Gud

Tyvärr gör detta lands arktiska klimat sitt bästa för att göra denna upplevelse till allt annat än en gudomlig upplevelse. Men jag vill ändå ta tillfället i akt att rekommendera sex på udda ställen. Vill någon prova kan jag vara villig att ställa upp. Maila gärna.

Missförstådda genier

Det har säkert inte undgått någon av mina trogna läsare* att jag har en förkärlek för så kallade missförstådda genier. Missförstådda genier är oftast män som går utanför den berömda boxen och på det viset rynkas på näsan för hos 'etablissemanget' under sin livstid. Ofta är det först efter döden och ibland många år efter den, får geniet sitt rättmätiga erkännande.

Jag har en talang. Jag kan peka ut dessa genier långt innan de fått sitt erkännande. Jag har många sådana genier i min umgängeskrets. Jag är säker på att en del av dessa kommer att få sitt erkännande men tyvärr kommer det vara försent för att de själva ska kunna sola sig i glansen av det. För att visa prov på min talang kommer jag nu presentera ett antal personer som antagligen efter döden kommer bli hyllade för den genialitet ingen mer än jag** i dagsläget ser.

Mark Owuya
Smärtar mig att ha med en klipp från det vedervärdiga programmet idol men för att kunna förstå denna mångfaciterade människas storhet är nog detta ett måste. Totalt utan självinsikt eller om det är spelade saknad av det ger han sig in programmet. Rapen innan audition är också mästerlig. Som nämns av en av attitydkillarna i juryn (har vägrat mig lära mig deras namn), Swartling kanske, är han också målvakt i Djurgårdens hockeylag och har bland annat ett JVM-silver på meritlistan. Hans blogg finns här. Jag blir förvånad om denna orädda multitalang kommer falla i glömska. Här kan du läsa hans blogg förövrigt: http://nyheter24.se/hockey24/bloggar/mark-owuya/



Michalis Koutsogiannakis
Genom sitt lysande skådespeleri nyanserar han bilden av invandrare i samma ögonblick som han permanentar ytterligare en invandrarstereotyp: Den godhjärtade invandraren som ständigt blir hunsad av sin oftast smårastistiska omgivning men som trots det aldrig tappar modet och alltid gör rätt*** för sig oavsett mycket skit han får ta (vi svenskar älskar den stereotypen). I framtiden kommer Michalis filmer ses som de viktigaste och mest kännetecknande för denna tid.


Lars Ohly
De flesta retar sig vansinniga på hans småflinande. I Synnerhet borgliga politiker och antagligen alla miljoner nyliberala bloggare i det här landet. Jag tycker istället det är dags att glömma smilfinken Lars och istället lyfta fram agitatorn Lars som ofta ger den rådande högerhegenomin i debatten rejält på tasken. Upp till kamp Lars! Framtiden kommer ge dig rätt.



Tre exempel att lägga på minnet. De kommer av framtida generationer bli geniförklarade och här var första gången du läste om det. Undrar om min talang, denna talang kommer göra mig geniförklarad i framtiden? Det borde jag såklart veta själv. Eller? Hisnande tankar. Det snurrar nu.

*) Har absolut ingen aning om hur många trogna läsare jag har. En gissning är att antalet just nu är noll med tanke på den senaste tidens brist på inlägg

**) Jag är åtminstone högst tveksam till att det finns någon mer

***) Ofta handlar det om att tillrättavisa andra invandrare att inte tappa modet trots att de blir hunsade av en smårasistisk omgivning

Dumhetens handsprit?

Ursäkta, ursäkta min långa frånvaro igen. Hopplös är jag, eller hur?

Något jag sällan gör är ser på tv. Jo, jag vet att det är en väldigt 'rätt' sak att hävda. Men i mitt fall är det sant. Åtminstone om man exkluderar den senaste veckan, samt inte räknar med det jag ser via datorn. Nedladdat eller streamat alltså. Hur som helst. Jag ser lite på TV MEN ikväll avsatte jag tid för att se lyxfällan. Anledningen var såklart vältra mig i förakt över den dumhet deltagarna i programmet besitter. Naturligtvis fick jag mitt lystmäte infriat i den hushållsmaskinsimpulsköpande, sms-lånande och kattägande underskönteskan från förorten som medverkade i dagens program. Sanningen att säga känner jag mig lite elak att på detta mycket föraktfulla sätt beskriva en stackars människa, tänker jag först. Men sedan tänker jag att dumhet är en smittsam farsot som vi måste börja ta på allvar.

Jag börjar nämligen bli en aning rädd. Rädd för att dumhet har börjat bli lite av ett ideal i denna tid. Enligt detta ideal anses det närmast som ett tecken på saknad av vitalitet och personlighet att använda sig delarna av centrala nervsystemet som finns ovanför lillhjärnan. Visst kan jag förstå fördelarna med detta. Man behöver aldrig ta ansvar för sina åsikter, ogenomtänkta handlingar och framför allt dess konsekvenser. "Jag väljer att inte tänka, därför är jag själv ett offer för mina ogenomtänkta val" verkar devisen vara. Som ett 2000-talets svar på syndernas förlåtelse.

För mig och andra som inte gillar dumhet måste ju såklart motmedelel mot denna farsot vara högsta prioritet. Vad är dumhetens motsvarighet till god handhygien? Jag tror på stolthet och uppriktighet. Stoltheten och uppriktigheten inför omgivningen att man använder sig av sitt intellekt. Att ställa sig upp och våga säga att man faktiskt tänkt igenom och reflekterat kring en sak, att man vågar berätta att man ägnat en företeelse mer än några tiondelars sekunds tanke innan man beslutar sig hur man förhåller sig till det och att säga att man inte följde magkänslan utan att man faktiskt vägde olika aspekter mot varandra och genom hur dessa vägde mot varandra fattade man ett beslut. Prova gärna själva hemma! Att tänka alltså.

Handsprit mot dumhet, snart slutsålt i ett
apotek nära dig.

Torka

Fick tvinga mig själv till att till slut logga in och skriva ett par rader här... Min ursäkt till att inläggstätheten varit så gles är först resa sedan idétorka. Inget poppar upp/inspirerar mig tillräckligt i min omgivning att jag tänker mig att det gör det värt att skriva om. Jag är en sådan person som i dessa lägen, istället för att göra något, då istället inte gör någonting. Med detta vill jag inte försöka framstå som någon som det så populärt brukar heta 'när jag väl gör något, gör jag det ordentligt'. Ni som läst här tidigare, om det är någon, inser ju snabbt att så verkligen inte är fallet. Snarare är jag en person som analyserar allt och bryter ner idéer och tankar i beståndsdelar och logiska härledningar till den grad att allt blir meningslös. Nihilismen väntar bakom dörren kanske någon säger? Nej. Kanske tidigare, men inte nu. Snarare hanterar jag detta genom att låta mig föras med i de meningslösheter vi kallar aktiviteter som råkar finnas framför näsan på mig. Egentligen var denna blogg ett trevande försök i att hitta en mening, eller åtminstone en drivkraft. Än så länge vet jag inte om det lyckats. Ändå har detta, ytterligare inlägg om min brist på idéer, form eller vad det nu än kan vara jag nu har gnällt om, har åtminstone varit skönt att skriva. Ett flöde av reflektioner lite slumpvist abstraherade i text (eller är det konkretiserade, har svårt att bestämma mig där).

**

Hade en idé i och för sig.. Ett inlägg om människors lydnad, ondhet och brist på fantasi. Får nog återkomma om detta när det tagit mer form i mitt huvud. Men jag avslutar med en öppen fråga som knyter an till ämnet: Varför busringer folk när man kan ute i verkligheten spela en roll åstadkomma så otroligt mycket mer underhållning med större variation för sig själv och andra?

Lera

Apropå raggning hittade jag en gammal film som på nytt länkades från Buzz. Film utspelar sig på, vad jag förstår 2007 års Roskildefestival, ni vet den där extremt leriga:

Tycker klippet till en början är lite roligt. Mest för det är något roligt över det grova danska fulla sätt han kommunicerar på och dels för kompisens inflikade ganska överflödiga kommentarer. Sen tröttnar man i och för sig och allt ter sig mer som ett vanligt klassiskt youtube-fylleklipp (inte för att det behöver vara något fel i det i sig men ofta är det bara platt, plumpt och ointressant).

Något jag slås av är hur lycklig Franzo, eller vad den lerige dansken nu heter, är. När jag ser klippet funderar jag på varför. Jag kommer snart fram till att det är att han, äntligen är i rampljuset. Han är stjärnan för kvällen. Jag avundas, eller kanske snarare beundrar honom en smula. Han vågar det väldigt få vågar; exponera sig själv från den värsta smutsigaste, mest berusade och småkåta sidan. När man gör, gör man det med vetskap om att de flesta människor som någonsin får se honom under hans femton minuter i rampljuset, också kommer att förakta honom. Det är ta mig fan mod det till skillnad från att gå upp på en scen där man spelar den motsatta roll. En roll som illustrerar ett ideal man som artist är lika ofta som Franzo är det skräniga, leriga, danska fyllemonstret. Det är därför jag beundrar Onkel Kånkel, Peter Wahlbäck, Svullo och de relativa fåtal andra som har det fula och det smaklösa på sin repertoar. Det är också därför jag hatar all jävla dynga på TV som Allsång på skansen, Idol, Så ska det låta och allt annat tillrättalagt helylle skit som kablas ut av främst SVT och TV4.

På Buzz (det håller än trots allt) hittade jag också klippet nedan. Min svaghet för komiska gnagare får sitt lystmäte.. Haha!

Hey Alan, Alan, Alan, Alan, Alan - watch more funny videos

Edit: En annan rolig sak med Franzo är han sätt att falla ner i leran. Så snabbt, så frivilligt.

Långt intervall

Nu blev det återigen ett lång intervall mellan detta och mitt förra inlägg. Kan egentligen inte svara på varför detta ständigt händer. Låt oss säga jag och tiden inte är överens för tillfället. Om vi någonsin varit det. Nej. Tiden har nog alltid varit min största fiende tillsammans med min egen förmåga att undervärdera min egen genialitet. Fast det är en annan historia.

Appropå genialitet är det lite av det jag just nu, efter många år av något som mer kan beskrivas som total inkompetens, besitter i raggning¹. 'Raggning' i definitionen jag använde mig av i mitt projekt jag tidigare lovat att redovisa, kanske det inte är fråga om. Men låt oss säga att jag just nu känner ett nästan överdrivet stort självförtroende när det gäller att få en sexuell situation att uppstå mellan mig och någon av det kvinnliga könet. Inte för att skryta, men deras utseende eller deras personlighet har inte heller varit av godtycklig kvalitet. Dessa egenskaper har varit mycket tilltalande för mig hos de kvinnor, för det är flera, det handlar om. Eller ja, åtminstone den första egenskapen.. Det jag ska komma till är att jag lagt detta projekt på is. Varför? Jag känner absolut inte att jag behöver det längre. Jag känner att jag har utvecklats på det sättet som var huvudsyftet med detta projekt på annat vis denna sommar. Dessutom har ju min blogg en liten annan approach numera.

Ett sidospår, tillbaks till det där med långa intervaller mellan inläggen.. Här borde jag egentligen lova att skärpa mig. Att genom att skriva att jag lovar att inläggen kommer att komma tätare i fortsättningen sätta press på mig själv att också hålla det. Men jag har lärt mig att det är meningslöst. Återigen, tiden är min fiende. Först och främst måste jag hitta något sätt att besegra den för gott. Fram till dess kommer inläggen nog att komma lite stötvis är jag rädd.

Fotnot 1: Gillar egentligen inte alls ordet 'raggning' eller 'ragga'. Alldeles för burdust och för min egen del känns det missvisande om vad det handlar om. Men jag använde just för att det från början var tänkt att vara just något som inte är jag. Ett sätt för mig att passera mina egna murar.

Oxens år

Jag tänkte från början att man skulle skriva ett inlägg där man drar paralleller mellan vad som hänt i år och det kinesiska horoskopet om detta år. Det här hittar jag från siten radio86.se om Oxens år, alltså detta år (bland annat):
Det här året är Oxens eget år och du känner nu att du vill utforska var du befinner dig och vart du är på väg. Lita på dina instinkter och din inre röst och bli på så sätt av med de bördor som hindrar dig i den här processen. Mindre komplikationer på vägen blir aldrig till stora problem om du tar dem på rätt sätt. Livet på hemmafronten kan vara speciellt tillfredsställande, så se till att du spenderar mycket tid med dina nära och kära.

Massa allmängiltigt dravel som man kan tolka in allt eller inget i alltså. Som vanliga horoskop alltså. Jag blir besviken, som vanligt besviken när jag läst ett horoskop. Dels för att de aldrig stämmer, dels för att de aldrig våga ta ut svängarna. "Du kommer under året att ligga med två oskulder inom loppet av ett dygn", "Du kommer under året att dö en plåsam död", "Din favoritfilm kommer under året inte längre vara Sagan om Ringen" (eller Sagan om de två tornen eller Sagan om konungens återkomst ja ni fattar). Jag hade verkligen hoppats på det kinesiska horoskopet men det var samma skit. När sån meningslös smörja som exempelvis det ovan finns det ingen anledning att jag inte på egen hand och direkt ur mitt eget huvud skapar ett horoskop som åtminstone är underhållande och troligtvis stämmer in på betydligt fler än de man brukar läsa (som det ovan) gör. Sagt och gjort, detta kommer hände i DITT liv, säg, de närmsta veckorna framöver:
Du kommer att efter att låtit dig lurats att du verkligen blivit utvilad på jobbet och nu kommer att uppskatta det igen snart istället inse att du verkligen inte trivs där. Något du självklart inte kommer erkänna för dig själv. Du kommer även att märka att frekvensen av gräl med din respektive kommer, precis som du hoppats, att minska jämfört med hur det var tidigare under sommarens semester. Det kommer dock inte göra dig till freds snarare kommer det ge dig periodens andra bittra insikt; att du din relation har förlorat all förmåga att kommunicera i ditt förhållande förutom under några bag-in-box indränkta kvällar i mitten av Juli då det mest handlar om att du skriker åt din partner. Du kommer under den närmaste tiden, om du känner efter lite, antagligen inse att du vill ta livet av antagligen din familj, chef och kollegor eller åtminstone några i dessa grupper. Det eller att du tar livet av dig själv för att slippa dom. De eller jag kommer du tänka, om du känner efter lite. Problemet är bara att du inte vågar känna efter eftersom du är så förbannat feg. Du kommer istället svälja all skit och bli bittrare för var dag som går, precis som förra året.

Ändringar

Nej nu jävlar ska jag försöka styra om kursen för den här bloggen. Känns som att den hittills tassat allt för mycket runt den heta gröten, haft sitt von oben-perspektiv och inte handlöst kastat sig in i masugnen utan tvekan. Mer rakt på alltså hoppas jag kunna utlova i fortsättningen. Något som borde göra det enklare för mig att arbeta fram texter också. Blir mer som att jag skriver vad jag tänker då än att jag tänker ut vad jag ska skriva. Det är min förhoppning allafall.

Men måste ha i åtanke att jag är närmast manodepressiv. Det innebär att jag kanske inte alls klarar av att hålla det jag beslutat nu. Men ändå, manodepressivitet borde vara en fördel när man mer ska attackera i skrivande, med känslor, överdrifter och målande beskrivningar. Det borde tala för min nya taktik.

Aron Flam

Till skillnad mot senaste stand up-klippet jag publicerade här råder det i detta ingen tvekan om att människan på scenen vet hur bra han är. Aron Flam heter han. Det finns en viktig egenskap där de två liknar varandra Det roliga med vietnamesen Jean (eller hur han nu stavar sitt namn) så väl som med Aron är att de spelar på att passera gränser. De går lite för långt vilket jag tycker är befriande. Inget speciellt nytt i det. Komiken har om inte alltid så väldigt ofta handlat om att passera gränser (med viss finess kanske) eller kanske balansera på dessa.

Vilken verklighet?

Efter några veckors som varit några av de mest händelserikaste och på många sätt roligaste i mitt liv är det naturligt att bli lite bitter och börja se det negativa i livet när man efter detta på något sätt måste landa i en verklighet igen. En verklighet jag inte vill befatta mig med. Jag vill fortsätta vara den där personen jag varit nu, den där som gör det som han själv vill. Han som alla tycker är rolig, någon många lite avundas till och med. Jag ställer mig själv frågan om jag egentligen behöver återvända till den verklighet som jag just nu i mitt medvetande känns så smärtsamt nära. Naturligtvis vet jag att svaret på det är att den inte alls behöver vara min verklighet inom kort. Jag liksom alla kan i mångt och mycket skapa sin egen verklighet. Väldigt mycket av det vi kallar verklighet definieras i våra huvuden. Beroende inställning, förhållningssätt och syn på saker och ting kan ens verklighet, exempelvis min, te sig väldigt annorlunda. Alltså, målet är att fortsätta definiera mig på det vis jag senaste tiden har mått bra av. Dessutom fortsätta och arbetet intensifiera mina lite hemliga projekt. Återkommer om dessa..

Landsbygden och brist på kreativitet

Befinner mig på landsbygden för tillfället. Något med det, kanske tystnaden, brist på människor, eller vad det än är här ute tar död på min kreativitet och inspiration. Visst har alla de nämnda sidorna sina fördelar, men jag tycker verkligen det ska bli skönt att snart återvända till mer civiliserade delar.

Jag hörde att det mitt i lågkonjukturen rådde högkonjuktur bland landets utomhusscener, det vill säga sådana scener som visar utomhusrevyner. Ett bra exempel på en sådan scen är Vallarnas friluftsteater i Falkenberg där det på 2000-talet(!) satts upp föreställningar som Bröstsim och gubbsjuka, Snålvatten och Jäkelskap samt Brännvin och Fågelholkar. Slutsatsen man kan dra är att buskisen lever i allra högsta grad i dagens Sverige. Man kan till och med säga att den är inne. Eftersom jag i princip aldrig tidigare förkovrat mig i denna konstform tog tillfället i akt att göra det ikväll, när jag passande nog befinner mig på landsbygden. Efter ett antal genomtittade klipp måste jag dock besviket konstatera fakta: Det är lika förutsägbart, platt och de flesta skämt bygger på referenser till en avlägsen tid, någonstans från första halvan av förra århundradet. Synd! För jag hade gärna viljat gå lite mot strömmen (jämfört med den omgivning jag lever i) och gillat buskisen på något sätt. Men det går bara inte. Inte baserat på det jag sett hittills* allafall.. Avgör själva:




*) Bästa sättet att få se buskisklipp är att på youtube söka på kungarna av buskis: Stefan och Krister.

Vill du ha ett tips?

Satt på tåget idag och tänkte på vad jag hatar uttrycket 'Vill du ha ett tips?' eller kanske snarare människan bakom uttrycket. Ofta (men kanske inte alltid) är det en snusförnuftig besserwisser som man verkligen älskar situationen att (jag i det här fallet) gör något på ett för han (ofta han) felaktigt sätt och får nu sin chans att skina genom att tillrättavisa mig. Vanligtvis Saken blir inte bättre av att jag verkligen hatar att bli tillrättavisad oberoende av hur rätt eller fel jag har eller gör saker.

Det effektivaste vapnet mot detta borde ju vara att svara nej på frågan. Jag tror banne mig att jag i fortsättningen ska svara just så. Det ska vara min målsättning åtminstone.

**

Mina två projekt går framåt om än lite långsamt. Om fas ett var festivalragg i ena projektet gick lysande så går andra fasen betydligt segare. Återkommer om det. Funderar på att börja med fler 'faser' här parallellt. Fas två av andra projektet som jag inte nämnt så mycket om, är också påbörjad.

Om att glömma

Tidigare idag kom det upp en bra idé i mitt huvud på ett inlägg att skriva här. Men då hände det jag fruktat ska hända, just när jag kommer på en idé jag omedelbart inte antecknar, jag glömmer bort den. Hur mycket jag än försökt gräva med associationknep ect vägrar det komma tillbaks till mig. Slutsatsen av detta är att jag måste börja tillämpa regeln att anteckna varje gång och så fort en bra idé kommer upp. Funderar på att börja använda mobilens, diktafonsfunktion med risk att verkar lite märklig vid användning på offentliga platser (låter ju inte riktigt som ett mobilsamtal när man dikterar).

Se där! Nu blev det ändå ett inlägg om att jag glömde bort en idé till ett inlägg. Ibland är jag inte så dum. Med lite tur dyker min ursprungliga idé upp lite senare också..

Intryck från livet så långt

Jag har tidigare varit berört ämnet om min misantropi. Känner att det är på plats med en förklaring: Jag har i princip ingenting emot människor, tvärtom är att socialisera med andra det bästa jag vet. Människor som har intigritet, som har tänkt efter i allmänhet kring de handlingar och ställningstaganden de gör. Människor som inte högfärdiga eller människor som inte försöker dölja sitt trasiga inre med en hård kall yta. Tyvärr verkar det vara få människor som besitter de här egenskaperna. De som gör det vill jag leva med och älska hela tiden. Övriga vill jag ha så korta och ytliga beröringstillfällen med som möjligt.

Kom precis tänka på en låt som är ett passande soundtrack till detta inlägg:

Att landa

Igår var en dag då jag landande mentalt efter ett par veckor av mycket intryck. Bland de händelserikaste veckorna i mitt liv ur många aspekter.. Landningen var inte behaglig. Snarare kände jag en stor tomhet, ensamhet blandat med rastlöshet och en fysisk matthet. Ett par vinglas och lite nikotin i går kväll rådde bot på detta tillstånd och idag mår jag betydligt bättre och känner mig redo att fortsätta livet.

Igår kväll, tillsammans med vinet, satt jag och gjorde lite research när jag snubblar på denna mycket pedagogiska film om strängteorin. Åtminstone tror jag den förklarar strängteorin och alltings grundläggande uppbyggnad. Det bästa är att den gör det på ett sätt som jag tror alla kan hänga med på. Jag kände mig tillfreds när jag la mig igår natt, med min lätta berusning och nyvunna vetskap om alltings uppbyggnad. Jag inbillar mig allafall att det är det filmen på en grundläggande nivå illustrerar. Om inte annat har jag lärt mig hur man kan gestalta fler än fyra dimensioner i huvudet.

När nikotinet införskaffades igår var jag också snäll nog att köpa ut cigarretter till ett gäng Gothia Cup-tjejer som enligt egen utsago var snart 17 år gamla. Likadant var det i Arvika där jag gav bort öl till ett par 17-åringar. I Berlin var det samma sak, köpte ut sprit till ett gäng unga killar. Vet inte om jag är snäll eller bara har svårt att säga nej. Åtminstone glädjer jag ungdomarna. Sprit och sånt lär de nog få tag på ändå, utan min existens. Ett sådant universum, utan min existens kunna hamna i genom att hoppa till detta universum genom den stjätte dimensionen. Då skulle vi kunna se hur lyckliga/olyckliga, förstörda/oförstörda alla dessa ungdomar skulle blivit, utan min existens.

Cykelporr

Tillbaks vilket förhoppningsvis innebär lite mer frekvent med inlägg här. Hemma innebar också att jag äntligen fick se en bit av Tour de France. Cyklingen är skön slötittning om man inte har något bättre för sig en eftermiddag i Juli. Den stora behållningen var inte Cavendish etappseger. Istället var det man fick se vid en av de många kameraåkningarna över slott som så ofta förekommer under som utfyllnadsbilder under Touren. På innergården till ett av dessa slott förekom en filminspelning på innergården. Gernen på filmen var 'Naturfilm' som kommentatorerna Roberto Vacchi och Anders Adamson kallade det (de bästa kommentatorerna för övrigt, bara de gör det värt de 30 spänn/månaden Eurosport kostar). 'Incidenten' idag påminner mycket om en annan som jag hört talas om vid en liknande kameraåkning över ett slott, fast den här gången på den näst största etapploppet, Giro de Italia. Här fick kameramannen för sig att zomma in ett av ett av de många fönstren på slottet. Vid just det fönstret i det slottet, vid det ögonblicket stod en man och onanerade, antagligen samtidigt som han njöt av utsikten över det vackra italienska landskapet. Enligt uppgift följde därefter en mycket snabb utzoomning. Cykel på TV, mer än bara cykel.

**
Avslutar med ett par roliga filmer på temat omedvetna(?) genier. När man ser dessa frågar man sig om de själva är medvetna om hur genialt roliga de är? Om inte, kan vara ett omedvetet geni eller har man i så fall bara tur?

Konsten att få till ett bra familjefoto

FÖRSÖK FÖRSÖK återskapa en känsla av högtidliga vid varje fototillfälle, som här. Då blir det, som synes bra också. FÖRSÖK att göra något nytt vid fototillfället. Inte för att det kan rädda din trasiga familj även om du aldrig vill erkänna det. Men kanske gör fotningen dig mindre ångestfull några timmar.

FÖRSÖK INTE FÖRSÖK INTE dölja att barnet inte är ditt med en afro-peruk. Ingen går på det. FÖRSÖK INTE kompensera familjefaderns tyranni över resten av familjen med ett alldeles för spänt leende. Det gör bara allt värre då han misstänker att uttrycket är ett rop på hjälp. OCH Sist men inte minst: FÖRSÖK INTE se ut lycklig ut som en svart familj. Det är så uppenbart falskt och ger bara en känsla av ett nummer av Jehovas vittnens Vaktornet.

Ett försök av mig att lite snabbt sätt ihop en rolig svensk version av dos and don'ts. Jaja. Det blir väl bättre framöver. Men lite kul är det väl?

**

Vår snälla granne i söder, Tyskland hägrar för mig. Kan innebära lite inaktivitet här. Grüss Gott!

Dos and don'ts

Alla känner väl till Vicelands dos and don'ts? En del kul och en del inte så kul. Tycker temat är bra som helt klart gå att utveckla. Här är ett bra exempel på det. Det enda bra exemplet jag hittade i just den formen. Några tydliga och enkla bilder med en kort beskrivande text. Vore jag lite bra på illustration skulle jag själv ganska kvickt kunna få ihop några.. Dags att leta instruktionsbilder alá säkerhetsinstruktionen på flyg.

Nationella orgasmnatten

I natt är det tydligen nationella orgasmnatten. Det är något spektakel där det handlar om att man just i natt ska älska och det helst utomhus. Ytterligare en meningslös någonting-dag (fast det i det här fallet handlar om natt). Ska det bli någon orgasm för mig får jag nog förövrigt ordna det själv som det ser ut nu.. Hur som helst, nattens tema knyter an till temat detta i detta inlägg. Detta rör ett av mina projekt jag tänkt köra igång. Det handlar om att recensera och betygsätta ett antal olika raggningssituationer och hur bra de är ur olika avseenden. Med raggning menar jag från och med nu de åtgärder man vidtar i syfte att övertyga den raggningsobjektet i fråga att inleda en sexuell aktivitet med en (i det här fallet mig). Från början tänkte jag, lagom till Arvika vara först ut med miljön festival.

Denna miljö blir i mitt tycke svåröverträffad när det gäller den där konsten att träffa en sexpartner. Jag behövde aldrig ens ragga för det. Närmre sanningen är att jag blev ivägsläpad för denna aktivitet. Naturligtvis mycket trevligt och smickrande. Jag ogillar också att ragga, därför var det mycket välkommet. Festivalen blir alltså, enligt mitt tycke svåröverträffad. Lättillgängligt, lättsamt och kravlöst. Precis som det ska vara. Problemet i detta sammanhang, när det handlar om att recensera raggningssituationer är jag nästan tveksam om jag ska räkna med den här festivalen. Jag behövde ju aldrig ragga. Det är ändå detta som är lite av syftet med projektet: Tvinga mig att göra något som skrämmer mig, som på så vis på något vis utvecklar mig. Sen ser jag det hela också, som jag nämnt tidigare när jag nämnde lite löst om projekten jag hade på gång, en studie i mänsklig interaktion. Hur som helst. Här följer recensionen av festivalen som raggningssituation:

Urval
Gillar man som jag yngre kvinnor (eller killar) så är urvalet enormt. Blir däremot minus för att det inte finns så mycket att välja på 30+ exempelvis. Dessutom är det ju mest musikintresserade människor från storstäderna som vistas på festivalen. Bortser man från de bulgariska romerna som samlar pant är det etniska urvalet smalt. I princip endast nordbor.
3/10

Kontaktbarhet
Räcker med en mening: Finns inget lättare ställe att ta kontakt med okända människor.
10/10

Utfall
Egentligen omöjligt att betygsätta. Men att få napp utan att ens försöka med kvinnor som man annars antagligen ens inte skulle vågat kontakta måste ju ge högsta betyg .
10/10

Sammanlagt hela 23/30 alltså. Svårslaget. Nästa gång får det bli lite mer av en utmaning för mig. Kan rent av bli klassikern flygplanet. Vi får se.

Filantropi

En härlig omtumlande helg i Arvika med mycket glädje, musik och kärlek. Jag tar fasta på det sista: Kärlek. Jag erkänner ofta mig själv för mig själv som misantrop. Människor i gemen är mer i vägen än de ger glädje. Därför är det så otroligt befriande för mig att i fyra dagar vistas på en festival där människor i gemen, i motsats till hur jag upplever människor annars, är öppna, trevliga och fyllda med glädje. Det är egentligen det som är det bästa med festivalen. Att bara njuta av sin och andras glädje. Ovanligt fritt från sarkasmer och syrlighet i detta inlägg kan man tycka, men jag är inte så för att jävlas, i vanliga fall, utan för att mänskligheten inte förtjänar bättre. Den stora majoriteten av de på Arvikafestivalen förtjänar däremot all kärlek!

**

NIN var fantastiska. Men även Kite, Depeche, Thåström, Welle Erdball och DAF var bra. Kan ha glömt något. Men faktum är att allt jag såg var bra.

Sista inlägget innan Arvika (antagligen)

Dricker vatten så in i helvete här i värmen. Börjar faktiskt tröttna på smaken eller kanske rättare sagt brist på smak och fundera allvarligt på att ta en öl. Men så tänkte jag att det de närmaste dagarna kommer bli väldigt mycket av den drycken, på festivalen alltså, att jag nog kommer tröttna ändå. Vänta och glädjen med att dricka öl kanske varar längre alltså är tanken!

Med mycket annat i huvudet idag och mycket annat att göra, har jag inte hunnit tänka ut någon briljant observation i klass med den om hamstrarna sist ikväll. Därför tänkte jag att jag skulle bli lite inspirerad av lite humorbloggar, vilket jag nog tycker man om man vill kan klassa denna till att vara. Tyvärr är det inte mycket av det som varken är roligt eller intressant, tycker jag. Men en del fanns det väl, som As Good as it gets och så bloggen med lite lokal anknyning Pers perversa verser. De senare självklart fylld till bredden med härliga ordvitsar.


**

Fan vad det är populärt med Rosévin den här sommarn. Har gått från att vara kärringdryck till att vara... tja.. Creddig kanske är ordet. I min brist på drickandet av denna dryck från min sida kommer känslan av alienationen. Undrar om jag ska gå till botten med varför jag känner så eller helt enkelt bara köpa Rosévin. Det lutar åt att jag gör det senare uppe i skogen i Värmland.

Hamstrar

Hamstrar blir förbannat bra på bild. Roliga. De ser ofta förvånade ut och är antagligen det som är det roliga: Det i alla situationer omotiverat förvånade ansiktsuttrycket. Man undrar vad det tänker egentligen? Vore intressant om det fanns 'hamsterpratare' där ute som kan läsa av vad deras uttryck vill säga oss?



Känner jag mig rätt inspirerad och har ett par projekt på gång, hittills bara idéstadium men jag hoppas snart det kan bli något mer konkret av det. Jag vill egentligen inte avslöja så mycket om vad det handlar om än. Men jag kan säga så mycket att de båda handlar om studier i interaktion människor emellan fast ur två väldigt olika perspektiv.

I övrigt kommer det denna vecka antagligen bli dåligt med skrivna inlägg då jag kommer befinna mig på Arvika-festivalen. Ett par inlägg med rapporter därifrån kan ses fram emot.

NiN-maran går framåt..

NiN

Har börjat mitt NiN-maraton inför spelningen om några dagar när jag för tredje gången ska få se ett av världens absolut bästa band genom tiderna. Kör i kronologisk ordning och har då som alla vet börjat med första skivan, Pretty Hate Machine (just nu den gudomligt vackra Something I Can Never Have. Tänkte köra lite mer än bara fullängdarna och även ta med EPs och lite specialutgåvor. Nästa i ordningen blir då klassiska EPn Broken och sen mix-EPn på den Fixed. Sen blir det Downward Spiral, Fragile, EPn Things Falling Apart, Still (från dubbelCD-versionen av And All That Could Have Been), With Teeth, Year Zero och till sist The Slip. Nördigt men så fantastiskt bra! Frågan är om jag hinner bara..

Några fantastiska NiN-videor:

Bakblogg

Först var tanken att göra mig lite rolig på bekostnad av det lite nördiga och kanske inte så creddiga fenomenet bakblogg. Men efter att ha läst ett par bakbloggar som den här övergick min von oben-känsla till någon slags avund. Tänk vad skönt att ha hittat sin nisch: Baka en kaka, bröd, tårta eller vad man nu bakar, sen skriva ett inlägg om hur man bakade det. Enkelt och träffsäkert. Man har väl definierat sin läsarkrets: De som är intresserad av vad andra bakar. Men sen tänkte jag ett tag till och kom fram med problemet: Jag ser ingen praktisk anledning till varför man ska publicera en receptsamling i formatet blogg. Varför kronologisk ordning? Spelar det någon roll för läsaren vilken tidpunkt receptet publicerats?
För att illustrera på ett enkelt sätt:

Lista1
Arraksboll
Blåbärsmuffin
Kladdkaka
Prinsesstårta
Smulpaj

Lista2
2009-04-03, Kladdkaka
2009-04-10, Arraksboll
2009-05-02, Smulpaj
2009-05-06, Blåbärsmuffin
2009-05-21, Prinsesstårta

Det här var bara ett exempel på en lista i bokstavsordning och en i datumordning efter när receptet är inlagt. Säg att listorna istället skulle innehållit 200 rader, vilken skulle vara lättast att hitta i?

Fast vad vet jag? Kanske vill man baka i samma ordning som bloggaren... Sen måste jag ge bakbloggarna att de innehåller bilder med bakverk som ser fantastiskt goda ut. Eller vad sägs om den här fantastiska valnötsfrallorna från bakplåten:


**

Måste en sådan här dag frångå principen att inte hänga på bloggdrevet och kommentra ett aktuellt ämne. Handlar såklart om den stora ikonen Michael Jacksson. När jag fick hans dödsbesked i går natt tänkte jag att det inte var möjligt. Han är för overklig för att dö. Varför skulle han dö? Något stämmer inte..

Handikapp

Funderade på att skriva ett inlägg i stil med 'Om man var tvungen att ta ett, vilket gravt handikapp vore bäst att ha?', 'om du hade Tourettes syndrom, vilket vokal ticks skulle du helst inte ha?' eller varför inte 'Om du var tvungen, vilket djur skulle du sätta på? (jag skulle välja Rådjur, de rätt heta). Med lite eftertanke kändes det om än ganska roligt och intressant ämne, ändå inte så originellt och kanske lite krystat provocerande för provocerandets skulle (inget fel i det i och för sig).

Som de läsare jag eventuellt har trevar jag fortfarande lite i mörkret när det gäller att hitta en form för skrivandet, för rundaord. Jag har en del idéer som jag förhoppningsvis kan realisera snart vilket nog kommer göra att det förhoppningsvis framstår som mindre spretigt.

..Men ändå: Vilket gravt handikapp skulle man välja? Spontant säger jag förståndshandikappad. Förhoppningsvis är man då lyckligt ovetande om sitt handikapp.

Till sist: En dag av bättre psykisk hälsa som förstärktes ytterligare av ett friskt, alltså kallt, årets första dopp i havet.

Vokal ticks? Ja.. 'knulla' vore ingen höjdare. Inte heller 'sieg hail'.

Misslyckand men produktiv

Idag har varit en dag där jag mest har burit på känslor av rastlöshet, ensamhet och misslyckande. Först nu, när dagen börjar närma sig sitt slut inser jag hur bra de känslorna varit för min produktivitet. Jag fungerar så, jag måste komma till någon slags lägsta nivå där jag slutar tänka och börjar handla. Annars lyckas jag på något vis avfärda alla prospekt på saker att göra som fruktlösa/meningslösa, men någonstans i alla känslor inte mina tankar mer. De låter mig vara och jag få saker gjorda.

Och saker gjorda har jag fått: Sökt jobb, städat, registrerat mig på dejtingsite, lagat mat och gått en promenad. Detta efter de åtta timmar jag satt av innan jag blev fri. Återkommer säkert om de andra sakerna men tänkt fokusera på promenaden, som ägde rum i Slottskogen...

Med alla negativa känslor samt trötthet inom mig gick jag genom parken bland alla soldyrkande, kära, glada, käcka människor. Overkligt, ensamt. Ja, känslan av ensamhet blev än starkare. Konventionen att inte gå där själv utan att tillsammans med någon göra något sommrigt som sola, kasta frisbee eller liknande. Direkt sög jag åt mig av denna, vad jag upplevde det som, allmänt påbjudna umgängesform i parken. Att hela världen verkar vara ledig förutom jag minskade inte heller ensamhetskänslan.

Herregud. Jag måste verkligen sluta påverkas av konventioner så mycket. Staka ut min egen stig, välja istället för att, vad ska man kalla det, ickevälja. Här ska Rundaord vara det forum jag rapporterar denna process till, där jag redovisar min metoder mina lyckanden och misslyckanden med detta.

Kan hända att jag återkommer med mer om denna produktiva, känslosamma dag.

Glöm inte solkrämen!

Snart tillbaka

Ett litet uppehåll i skrivandet här på grund av att omvälvande händelser staplas på hög detta år för mig.. Imorgon åker jag som många andra iväg för att fira midsommar. Men jag lovar att vara tillbaka med full kraft, till och med förstärkt nästa vecka. Rundaord ska bli mitt artistiska fönster mot världen och det jag ställer ut är mitt liv i någon form.

Ensamhet bland vänner

En helg med besök hos vänner från tidigare. En helg som borde göra att man känner sig mindre ensam än en vanlig helg själv här i lägenheten (inte för jag kanske sitter inne hela helgen men ändå). På något sätt börjar jag känner hur vi utvecklats åt olika håll de senaste åren, som att vänskapen till allt större del bygger på vårt gemensamma förflutna. Värdelöst att bygga relationer på gamla minnen. Relationerna måste ha mer dynamik än referenser till det förflutna, något jag till viss del saknade i helgen. Visserligen försöker vi nog alla att göra det bästa för att det inte ska bli just så, men känns inte som vi når ända dit, inte för tillfället.

Men med tanke på hur viktiga vänner man ändå vet finns där för en är, tänker jag anstränga mig ännu mer för att hitta dynamiken i fortsättningen, så länge den viljan finns även från deras håll.

Ursäkta den lite lätt pretentiösa och allvarliga tonen. Kanske blev jag påverkad av Schyfferts riktigt fina monolog på SVT från i helgen. Inte att jag håller med om allt. Men en klok människa, det är han.

Trött

Man kan vara trött på många sätt. Det är jag just nu. Först är jag fysiskt trött efter många dagar av för få timmars sömn. Sen är jag även mentalt trött. Trött på att allt upprepar sig. Samma hus passeras. Samma människor som gör samma saker. Mitt eget handlade fastnar i ett mönster som sakta tråkar ut mig och dödar min kreativitet.

Alla dumma människor omkring hjälper också till att döda den genom att tråka ut mig(därmed inte sagt att alla människor är dumma, men de som är det tråkar alla ut mig) . Floskler som upprepas, saker görs egentligen helt utan tanke eller större mening än att det har gjorts så förut. Dumma människorna drar med mig ner i sitt nät av inlärda rutiner, tankar och uttryck. Tyvärr fördummar det även mig. Därför välkomnar jag verkligen den här senaste veckans känslor av uttråkning. Betyder att jag ändå fortfarande har ett hjärta som slår där inne, någonstans.

...

För att fortsätta spinna vidare på inlägget om slösurfring. Måste till detta verkligen rekommendera http://halbot.haluze.sk

En sida som fattat vad slösurfande handlar om. Sidan består av tre vitala delar: En mitt med bilder. En framåt-knapp och en bakåt-knapp. När man bläddrar knapparna byts bildarkivet i mitten ut. Varje gång man klickar öppnas ett nytt galleri som man snabbt kan blicka över innan det är dags att klicka sig vidare.. Bilderna på sidan är en härlig blandning av 'vackra foton', snusk, konstiga trafiksituationer och rent frånstötande saker. Enda nackdelen är att sidan är från Slovakien (tror jag) så mycket text på bilderna på sidan står också på detta språk. Ett exempel på vad för tokigt man kan hitta på sidan:

Slösurfning

En kombination av tristess och slöhet gör att jag har utvecklat en väldigt bra förmåga att att slösurfa. Slösurfning handlar egentligen om filtrering, att gå igenom en stor mängd data. Denna filtrering är ett självändamål. Att snabbt gå igenom innehåll, om det nu är forumtrådar, artiklar eller bildgalleri kräver precis den mängd koncentration som gör att man släpper andra tankar man vill släppa men att det ändå inte är ansträngande. Sen kan man ibland hitta något som berör en, fast det är ren bonus.

Jag åtgår främst från klassiska sidor när jag slösurfar som buzz och flashblack. Skulle det vara någon som inte provat så måste jag rekommendera det. Finns nog inget snabbare och mer avslappnande sätt att slå ihjäl ett par timmar men ändå garanterat (nåja.. nästan garanterat) hålla sig vaken. Dessutom stöter man ett och annat guldkorn som exempelvis det här:

Att gå till handling

Hon tittar på mig, ler går fram och sätter sig demonstrativt bredvid mig. Hon ser bra ut, smal och ung. Vit topp, jeans och höga mockastövlar är väl kanske inte det jag går igång på egentligen. Men visst hade jag legat med henne om hon frågat. Men inte gör hon det, faktum är att hon inte säger någonting. Inte jag heller såklart. Mitt tips till denna okända kvinna om du läser detta (Till alla andra också för den delen); Skit i att vi sitter och väntar på receptbelagt i apoteket: Säg till mig att du vill ligga om du vill ligga! Jag var helt klart positivt inställd till det den här gången.

Jag kan ju också ha misstolkat hela situationen. Hur som helst vill jag ha mer dialog, agerande, händelser. Alla är så förbannat rädd för att råka beröra en främmande människa. Då menar jag fysiskt men framför allt själsligt. Ännu räddare är alla att bli berörda av någon annan. Eller kanske rättare sagt rädd för att visa att man blir berörd.

I övrigt råkade se Ekdahl på TV4 ikväll och där den otroligt ointressanta debatten om konstfacktjejen som simulerade ett självmordsförsök. Tänker inte kasta sten i glashus, med tanke på mitt förra inlägg och kommentera ett aktuellt ämne (Kan nog tänka mig att ha det som princip här) och alltså inte ge något utlåtande i frågan. Hur som helst var Marcus Birro med i programmet som av någon outgrundlig anledning fick fritt ord i slutet av programmet. Han utnyttjade den tiden till att hylla gamla pretentiösa, rökande och i mörker solglasögonklädda sångare i band som Sisters of Mercy, The Mission och Fields of the Nephilim. Inte konstigt att man är svag för Birro.

Och visst har han rätt i sin hyllning. När man blivit så pretentiös och inåtvänd som Andrew i Sisters är här är har man verkligen lyckats som konstnär:

Hur intressant är bloggar egentligen?

Fortsätter på ämnet bloggar. Efter mitt första inlägg funderade jag mer på hur min blogg håller sig i förhållande till andra. Efter en snabb koll på bloggar som presenteras på nyligen.se (ja, jag pingar bloggen där) där jag främst läste Ny-markerade måste jag säga att min i jämförelse är fruktansvärt intressant. Från början hade jag en tanke på att göra utdrag från den enorma mängd meningslöshet som publiceras på nätet, jag hade inte riktigt hjärta för det.

Istället kan säga så här: Varken unga tjejers beskrivning av sitt liv i formen 'först gjorde jag det och sen gjorde jag det..' eller liberala bloggar som spyr galla över sexköpslagen, Ipred ect ect.. intresserar mig. Frågan är om bloggvärlden inte i stort består av personer vars enda läsare är författarna. Med tanken på läsvärdheten skulle det inte förvåna mig. Faktum är att jag ärligt talat inte kommer på en enda blogg som jag verkligen tycker är bra. Tur att jag har min egen att följa!

Sen kan jag mycket väl förstå den tillfredsställelse skrivandet gör och den sociala innebörd inläggen har, såklart. Frågan är ändå varför människor inte skriver mer eller åtminstone försöker skriva mer intressant än de gör? Är inte önskan ett blotta sig det som driver en till att skriva blogg? Annars förstår jag inte alls verkligen inte varför man skriver. O andra sidan har jag svårt att anaysera andra människors psykiska natur.

Om ingenting

Idag satt jag ett långt tag, över en timma och försökte komma på något att skriva om på min nya blogg. Tro mig. Jag har verkligen försökt. Ansträngt mig till max men jag kommer inte på någonting. Totalt blankt. Rättare sagt så ploppar ideer upp i huvudet som efter lite eftertanke jag ratar. Allt från att skriva något om att sätta upp ett figurerad sexkontaktannons på papper någonstans och skriva under med en tjejs namn (typ Rebecka som låter ungt och lockande) till att skriva ett djupt existentiellt, postmodernistiskt inlägg om varför jag börjar blogga. Antlingen för platt och plumpt eller för högtravande och tråkigt.

Till slut slog det mig att det enda rätta vore att skriva om just det: Att jag inte kommer på något vettigt att skriva om. (hmm. detta utvecklar sig till någon slags metabeskrivning av mitt bloggande vilket inte är tanken. Ber om ursäkt för detta). Första tanken är att detta är idioti, det vill säga att mitt inledande inlägg handlar om att jag just inte har kommer på något att skriva skriva om. Med lite eftertanke slår det mig att det kanske inte är så dumt ändå. Jag presenterar rakt och ärligt min nuvarande situation för läsaren. Genom detta skapar jag förhoppningsvis ett visst förtroende. Det lite galna i hela inlägget kan nog också ha en viss poäng. Därmed menar jag inte att det på något sätt är unikt. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns en hel del inlägg på andra bloggar som avhandlar samma ämne.

Till sist: Jag är medveten om den självmotsägelse som ligger i att skriva om att man inte skriver om någon. I och med detta har jag ju ändå skrivit om något, det vill säga att jag inte kommit på något att skriva om.